Så kul, när vi var och köpte våra sista saker (glömde några) så hittade vi Neko cafe.

Det är så perfekt att det ligger så nära. Ett café med en massa katter i, finns inget mysigare. Så längtar att få gå dit, men just nu måste jag tänka på pluggandet. I morgon är de inträdes prov och jag vill gärna kunna de 84 grund tecknen i Hirigana och Katakana.

Sitter med öppet dörr ut och hör på all typisk trafik ljud. Det förvånar mig hela tiden att de är inte kallt. När jag ser ut är jag beredd på att det ska vara kallt, men jag sitter bara i linne med nät dörr precis vid mig.

Förut hade en mygga smitit in i rummet så av reflex blev det "ah! en japansk mygga!! ut!!". Det är ingen skillnad på svenska och japanska det är bara att jag är lite paranoid av japanska encefalit. En hjärninflammation. För att få den måste man vara på landet, på sommaren och upprepat bli biten av mygg, men inte ens de som vandrade i japan behövde vaccinet. Varför ska då jag behöva när Tokyo inte ens var i områden man kunnde få det.

Det känns faktiskt bra här, vi är som en liten familj på 4 svenska tjejer.

Carol Hajjar, Alexandra Lindkvist och Emma Sundelin (Emmasu)

Vi har en 100yen butik jätte nära vårt hem. 100yen = cirka 9kr. Så allt är jätte billigt där och perfekt när man behöver saker. Vi måste ha tofflor i hemmet, men de vi hade var bara att låna ett kort tag, så vi var tvungna att skaffa egna ganska fort. 9kr för ett par tofflor. Dock inte de snyggaste, men vem bryr sig.
- Funderar faktiskt på att sy dit lite roliga saker på, designa lite på dem så de ser lite mer personliga ut.



Otroligt vanliga skor.


Stod och tittade på peruker, jag har alltid funderat på att skaffa peruk, dessutom kan det minsta min utlänning % i utseendet om jag har en svart peruk. Det kom plötsligt en som jobbade i butiken och började prata med mig.
- Sorry, I don't understand.
Det roliga var att hon fortsatte prata med mig på japanska, så fick ropa på Emmasu och be henne översätta.
- Tack och lov att någon av oss kan prata japanska!
Tydligen var mitt hår ovanligt för hon som jobbade där. Faktiskt har jag sett en till tjej med väldigt ljust hår, men hon hade en då inte lika vitt.

När vi gick hem igen fick Carol iden att se om hur det ser ut på taket. Så Emma, Carol och jag smet upp. Det såg exakt ut som en typisk japansk anime scen plats. Helt underbart, man känner sig ganska mäktig där uppe. Vilka underbara piknick stunder man skulle kunna ha där uppe under soliga dagar
Det bara skriker att man måste göra en parodi på taket av en anime. Så någon gång lär det komma upp en kort film på bloggen någon gång.

I morgon ska jag göra ett inträdes prov i skolan och få träffa en svensk tjej jag lärt känna via internet, hon pluggar till programmerare är gift i japan och är 23 år. Så jag ser verkligen fram imot det, hon lever lite av de livet man själv vill leva i..

Tiden försvinner jätte fort för en, det känns som man knappt hinner med saker man behöver göra, som till exempel att blogga då. Visst man är i stan, men helt plötsligt är klockan 11:00 när man är hemma igen.

Som nu, klockan är halv 2 på natten så jag måste plugga det som är kvar och sedan lägga mig.