ahoooo~ ahooooo~

(aho = dumhuvud)

Detta är något man brukar skoja om i anime och manga. En karaktär känner sig dum, så brukar en kråka flyga förbi och säga "Aho". Ännu värre är det om kråkan inte säger något, utan bara flyger förbi som på smileyn.

I dag så regnar det super mycket, ingen lust att gå ut och av någon anledning är de en massa kråkor utanför. Det låter verkligen som de flyger omkring och säger aho åt alla som är ute i regnet.

I dag fick jag höra barnen utanför, jag tror vi bor precis vid en skola. De spelade piano. Carol hörde dem sjunga igår så jag hoppas jag lyckas höra dem i morgon. Jag undrar om man ber snällt en dag om man skulle kunna få vara med en skoldag för att se hur de har det. Dock vill jag att japanskan ska vara bättre innan något sånt.

Tiden går för fort, klockan är redan 16:53 när jag skriver, redan dags att börja fundera på mat. Som tur är har alla affärer öppet länge. Det är bara att jag inte vill gå ut för att de regnar så mycket.

Syrsorna låter nästan konstant och ambulans syrener är ett vanligt ljud. Åtminstone syrsorna är mysiga att höra.

Det är aldrig riktigt tyst här och speciellt inte där jag har mitt rum, utanför balkongen har jag en restaurang, så de kommer ofta ny levererad mat.

Det känns faktiskt ok att vara här, man har inte tid att vara ledsen för att de alltid är något som måste göras. Vi måste köpa tofflor.
- Vi får inte ha dem vi lånat, utan måste köpa egna så fort som möjligt.
Så är det en massa små saker som måste köpas, tops, papper etc.

Ne, nu måste jag smita, tjejerna börjar bli redo för att dra så jag får skriva mer ikväll

(29 september)

Ställde mobilen på 11:00, men klickade av den hela tiden och somnade om. Så det sluta med att man steg upp vid klockan 13:00. Gick och undersökte om Carol var vaken och satt hos henne en stund. Eftersom jag saknade sladden till datorn kunde jag inte använda den en.
- Blev korta pratstunder med ett par för att visa att jag är framme och lever.

Vi skulle gå och möta en av Carols vänner. Jag trodde vi bara skulle träffa henne, äta och sedan hem, fast vi kom inte hem förrän 23:00 tiden. Så återigen var man helt slut. Fast jag kände mig tvungen att blogga på kvällen så det inte skulle bli för mycket senare.

Medan vi stod och väntade på Carols vän stannade plötsligt en gubbe för oss och frågade vart vi kom ifrån. Tänkte; yay, äntligen en japan som kan engelska och vill prata med oss. Tankarna försvann dock fort när han undrade upprepande om vi kom ifrån finland.
- Finland?
- No, sweden.
- ahhh, finland!

Vi gick och åt - rättare sagt; vi gick långa rundor och tog ofta tåg till olika ställen.

vår middag blev Okonomiyaki, Yaki-soba, Yaki-Udon och något mer som har trillat ur minnet - måste säga att de ser äckligt ut på bilderna, men de var väldigt gott och underhållande sätt att tillagas på. Allt stektes på en platta framför oss.

Det är som en omelett röra av en massa olika saker



Carols vän som ser till att maten blir rätt lagad åt oss.



Yaki-Udon, extremt tjocka nudlar i sig - men gott

Medan vi åt, hade det tydligen varit en jordbävning, inte för att vi kände något, utan Carols vän berättade det efter att ha sett något meddelande på sin mobil. Det hade redan hunnit bli mörkt när vi gick ut ur restaurangen.

Det finns inget mer segare en att skaffa en mobil  i japan! Vi kom till en telefon affär, men eftersom jag hade glömt passet kunde jag inte köpa någon.. tydligen. Sen saknades något udda papper som tydligen visa vem man var. Börjar bli galen på alla pappren, kan man inte bara skriva ett och sedan kopiera det för alla? Ne, vi ska se till att man skriver på 20 pappren. Hur som helst, Carol fick hjälp av sin vän att skaffa mobil, så hon sitter och leker med den rosa mobilen lite då och då. Min vanliga svenska mobil dog på kvällen, så nu har jag definitivt inget.
- Vad är det för mening med en adapter som man inte kan använda till datorn och som är för lite ström för att ladda en mobil. Skit pryl!
Det tog över 1 timme för Carol att få sin mobil, om de inte var för att vi måste ha en, skulle jag aldrig gått in i affären.
- Tänk om jag kunde ha fixat en med? Då skulle det ju ha tagit ännu mera tid.

Tillslut kom vi äntligen ur affären och gick för att köpa sladden till datorn. Kände mig så tom utan att kunna göra något på datorn som jag ville.

Blev visade en massa olika ställen, fast eftersom allt är så extremt
nytt har all info trillat bort. 


Vi avslutade kvällen med Pizza och glass.
- Aldrig ätit bättre pizza, inget flott och man blev inte äckligt mätt.



Tunn, lite crispig, lagom mycket ost och tomatsås, perfekt
för mig. 



Glassen hade en väldigt stark smak, valnöts glass,
något rosa som påminnde av smak av en blomma och
en glass som smakade exakt som en isglass.


Carol köpte en jätte god drink, funderade på att köpa
den med, men nöjde mig med vatten, känns som det
är viktigast just nu när de är så varmt och jag kommer
ju ha tid att köpa den någon gång.

Carol och jag står fotfarande fast att testa på risvin som blivit känt som sake (sake = alcohol, inte risvin)



Den enda bilden med carols vän som inte blev suddig.

När vi kom tillbaka hem pratade jag lite med pappa och mamma via datorn och tvingade mig själv att skriva ett blogg inlägg, det skulle annars bli för mycket senare. Tiden går skit fort, man hinner typ inte sitta vid datorn förrän det är läggdags. Längtar efter skolan, är lite trött på att inte förstå vad alla ute säger. Känner verkligen att om inte Carols vän hade varit där hade dagen varit jobbig.

Min tablet funkar inte! Ah, glömde cdn som man måste installera på datorn. Trodde inte det var något sådant till min tablet. Det är tur att man har en data nörd till pappa som kan ordna sånt ifrån Sverige. Jobbiga är bara att jag måste vänta till åt kvällen för att han ska kunna göra något. Jag önskar faktiskt att det inte fanns någon tids skillnad. Svårt att få tag på de man vill prata med nu, men japan är annars som jag föreställt mig. Jag saknar bara kunskapen i språket så skulle jag faktiskt kunna tänka mig ett liv i japan. De är mycket artigare här en i Sverige och ofta väldigt glada av sig.
- Nu snackar jag om folk på restauranger och så, inte folk man stöter på gatan.
Finns mycket större valmöjlighet här och mobilerna är jätte snygga. Varför kan inte Sverige ha så roliga mobiler som här? Allt som finns i Sverige nu är ju nästan bara touch mobiler. Jag vill inte ha en sån! Jag vill ha en simpel design på min mobil, en som man kan vika ihop så skärmen inte skadas på.  Som carols nya mobil.

Det förståss, vill ha en svart eller vit.

Sissta minuten packning, rummet är stökigt och jag var
redan trött. Oros tankar på vad jag egentligen gett mig in i.

Så åkte man den 27.Jag har aldrig tidigare varit utomlands(förutom danmark) så att flyga var något helt nytt för mig. Det var helt ok, påminnde om att åka karusell, de var dock lite skrämmande när jag fick fönster plats ifrån kina. 
- Jag visste inte att planet lutade så extremt när de svänger.

Vid fem minuter över nio åkte alexandra och jag med Silverlinjen till stockholm där vi skulle möta Carrol. Var iskallt ute när vi kom till rast platsen. Väl framme i stockholm ringde jag Carol, av magkänsla känndes de som om vi var på helt olika ställen. Vilket jag hade rätt med. Efter lite diskuterande att vi står på "samma" ställe kom de fram att hon var någon helt annanstans, men vi hittade tillslut varandra fort. Ifrån citiyterminalen tog vi tåg till Arlanda.

Vi hade inte speciellt svårt att hitta flyget. Hela första kön man såg bestod av bara asiater.
- Vi åkte med "air china".

Vi hade lite dö tid, så det blev en fika och ett par sissta samtal hem.

Vatten och ... "sånn där fransk sak jag inte hittar stavning
på" var min sissta lilla fika i sverige.


Systemet in till planet var lite udda, de ropade upp sitt numrerna som man hade. Först Buisness class och sedan olika nummer. Man är ju van med att man kommer in så som man hamnat i en kö. Som sagt, det kanske är ett vanligt system, jag vet inte, det var ju första gången för mig. Det var ett stort flygplan. Vi satt i mitten av planet, så man kan verkligen säga att jag satt i mitten "i mitten". Det var 5 säten i mitten av planet och jag satt i den mittersta.  Toaletten på planet var de äckligaste och ohygienaste jag varit med om. Någon som pinkat på golvet och på själva sitsen, stop i handfatet. Alvarligt, kunnde de inte fixat det under de timmarna vi tvingades flyga? Efter en många obhehagliga sovstunder och ett par kort spel var vi i Kina.


Mat på flygplanet; fisk, ris, bröd, någon konstig sallad och
en mazarin.


Carol bestämmde sig att försöka ha lite kul med mig när
jag försökte sova.
-Helt plötsligt hade man en kudde i ansiktet.



Jag tycker inte om Kinas flygplats, det är onödigt stort och har krävt
många fattigas hem. Allt bara för att det skulle vara os i kina ett år.

Av personalen på flygplatsen kännde man sig idiot förklarad när man kom med frågor och när man råkade ha glömmt en vatten flaska i väskan när den rönkades fick man en "helt dum i huvudet" skakning på huvudet och himmlande med ögonen.
- What?! som man inte har 1000 saker att tänka på att man glömmde vattenflaskans existens.
Var mer orolig att de skulle ta min medicin som jag hade i den stora väskan.



köpte iste på kinasflygplats, det udda var
att på korken stod det Coca cola.



Jag såg en liten fågel i en liten bur, så var tvungen att
genast undersöka.



Fint, men de ändrar inte min åsikt om kinas flygplats.



Åter igen lite annorlunda påstigning; buss till flygplanet.


Det possetiva med kina var i alla fall planet som gick till japan, det var mindre, så jag fick fönster plats. Var så härligt att se alla bergen som var i kina, de påminnde verkligen om gammla kinesiska målningar. Det var mycket dimma att topparna bara syntes. Likadant när man kom till japan. Det blevfort mörkt när vi kom över på japansk mark. En röd varm sol, och sedan fort bläck svart mörker. Av en svag besvikenhet att de hunnit bli mörkt att man inte såg något var vi tillslut framme. Fast när jag såg ut såg man ju bara ett streck av ljus.
- Hallå, detta är Tokyo vi pratar om! var är allt ljus ifrån alla hus och skyskrapor!? Det där är ju bara en liten strand med små hus.
De små husen visa sig vara skyskrapor, och molnen täckte fotfarande stor del av staden, det var inte förren då jag insåg hur högt upp i luften vi var. Det var så mycket moln att man kunnde se fläckar av ljust ifrån högre byggnader bland molnen.


Hurra för fönsterplats!


Maten till Tokyo var så extremt god, det jobbiga var att
man mådde så illa att man kunnde knappt äta, kyckling,
ris, bröd, någon sallad och någon udda gele.




När vi steg av planet känndes de verkligen så att gå in i en vägg. Känslan av tropisk värme omringade en. Av att dömma på marken hade det precis regnat. Efter en massa "om" och "men" tog vi oss igenom flygplatsen utan problem. Det är extremt dålig engelska i japan, knappt ingen kan. Ifrån flygplatsen blev det buss i 2 timmar. Jag somnade flera gånger att det tillslut blev tvunget att ställa alarmpå mobilen så man inte missade sin hållplats.
- Jag var inte ensam om att somna upprepande.
Det var lite problem med att hitta studenthemmet, vi misstolkade kartan och självklart hamna vi där 99% av människorna ignorerar en medan 1% inte kan engelska ett dugg. Man såg på ett sätt i deras blickar att de vägrade hjälpa, så efter att jag frågat en och blivit ignorerad letade jag efter en "hjälpsam blick". Den kom ifrån en man som satt utanför en bar. Så gick till honom för att fråga. Jag tänkte att har var en servitris som tagit rast, men ölen i hans hand sa mig fort att de inte var så. Dock, han hjälpte mig, ropade på en ifrån resturangen och bad honom hjälpa mig. Ingen kunnde engelska så det blev något återupprepande ord och sedan pekande åt en väg. Så, hade inget annat val presis en att hämta Carol och Alexandra för att gå åt de hållet jag blivit pekad åt. Det var inte den vägen vi letade efter, men tack vare att vi gick det hållet hittade vi rätt väg.
- En stund trodde jag mannen bad mig att ta taxi.



Buss station.


Vid 11-12 tiden var vi framme vid studenthämmet. Det blev ett tvekande om man verkligen skulle ringa på, men innan man hann att fånga sitt förstånd kom plötsligt managern. Tarou Narayama. Det var en kamera precis där vi stod. Han hade alltså sett oss hela tiden.
- Lite pinsam moment.
När vi fått reda på våra rum ställde jag mig och städade lite, allt i rummet var dammigt och skigtigt. Så fick damma av allt. Bild på rummet kommer senare. Jag ligger efter i bloggandet av att vi hela tiden varit hämma sent att man inte hunnit göra något.