I dag blev mina anmälningspappren äntligen klara, kändes
skönt att få iväg allt, men när jag gick för att ta kopia på allt
kommenterade pappa min resa igen.

"Vad jag inte tycker om att du reser iväg i ett år"

Har jag hört de senaste dagarna, så var inget jag riktigt
reagerade på, var mer kommentaren efter.

"..men du är så inne i det så jag antar att jag inte kan stoppa
dig, skulle jag göra skulle du väll aldrig förlåta mig"

Fick mig att skämmas lite att jag åker iväg, men känns som
bara en eller två månader inte kommer ge mig tillräckligt.

Är så rädd att de ska hända en massa i familjen medan jag är
borta, någon släckting som dör etc..

Glad att jag fyller år och att mosters bröllop gör att jag får fira
med min släckt innan jag drar.

Kommer verkligen sakna alla, men att lämna alla för en tid är 
bara en tidsfråga, det kommer ju komma en tid då jag får en
egen familj att ta hand om.