"The lockup" i shibya
Ljusets släcks och allt man ser är det vita kläderna som lyser upp i en neon lila färg. Blinkande lampor bankade och små skrik. Även en Mimi som ropar åt mig att sätta mig vid henne fort. Varnings meddelande på japanska ekar igenom de stenklädda korridorena och efter en stund slårs cell dörren upp i en smäll.
The lockup in shibya.
Skolan var lite av en plåga och motivationen att vara i japan var borta.
- Det blev inte bättre av att misslyckas helt på test vi fick under dagen.
Satt bara och räknade minuterna som var kvar. Tack vare Starbucks kaffe var jag i alla fall inte trött utan satt pigg och försökte bara hänga med. Det sas för mycket. När man äntligen fattade var vår lärare pratade om tog hon upp 4 saker till.
- Ja vi hade "speed up" läraren.
Längtade bara efter att skolan skulle ta slut, skulle träffa Mimi. Vi hade inget planerat som vi skulle göra, var bara skönt att få träffa henne och prata ut med.
Neko cafe var nästa stopp, redan av att höra namnet blev humöret bättre. Ett vanligt kaffe, fast med katter man får leka med medan man fikar. Fast visa sig fort att neko cafet vi tänkt gå till var stängt.
- Så typiskt.
Så blev en rundvandring istället för att hitta ett ställa vi kunnde äta på. Av att inte hitta något åkte vi istället till Shibya, men gav inte så mycket resultat först, tydligen hade många restunranger Mimi ville gå till slåts igen.
Tillslut hamnade vi utanför "The lockup" och bestämde oss att gå ner.
- Ja i japan är det lite svårt att veta om man går ner i någons källare eller om det är en resturang. Japaner är ortroligt duktiga på att gömma sina resturanger med.
Det blev fort mörkt och lampor lös upp ens vita kläder i en lila neon färg. Man var tvungen att gå igenom en uppsmyckad korridor med "läskiga saker". Det var inte en lång stund man var där inne av att Mimi sprang till "safe area". Efter att ha suttit en kort stund på ett par pallar kom personalen och satte handklovar på mig.
- Det negativa med att inte kunna japanska, personalen fråga vem de skulle skjedja fast. Vilket mimi var snabb att ge svar på.
Vi togs till en .. ja jag tänker faktiskt beskriva det med en "söt" cell. Den var liten men tillräckligt för stor för 4 personer.
Var väldigt mörkt så var svårt att få bilder på stället.
Drink menyn, ja det är faktiskt att man dricker ur provrör.
Mimis snygga drink med ett öga. Själv beställde jag en slags dricka som
hade socker vadd på sig. Man hällde en apelsin dricka över det att socker
vaddet försvann in i drickan. Det knastrade extremt om den. Etremt söt
och god.
"staring contest"
Vi testade på en massa saker att slutsumman blev på 8,000yen tillsamans, men är ok. Inget jag mådde dåligt av. Extremt mycket roligare än att bara gå till en massa pubbar och supa. Hade så kul!
Tack för kvällen Mimi~ !
- Nu vet jag i alla fall hur tåg systemet funkar, ska bara lära mig hur systemet är för att hitta rätt tåg.
Som tur kostar det ju inget att åka själva tågen, utan de är mällan stationerna man åker som kostar, så fick se några ställen (Visserligen kostar det inte för mig mällan Takanababa och Shiki).
I morgon har vi ledigt, så ska försöka plugga för provet på fredag, har inte stora förhopningar att de kommer gå bra, men jag är så trött på att bry mig. Så länge jag lär mig är det väll skit samma vad ett papper med betyg säger.
- Jag vill dock strypa alla som kommer med frågan "har du ens pluggat på det här"?
Är jag så trög kan ju smartasen flytta upp till en högre klass.
- Det är ju en annan sak med han som sitter bakom oss, han lyssnar ju inte på vad som sägs, men han är ju tydligen rolig för att han är så dum.
Ne nu ska jag sova