I dag gjordes inträdes prov i skolan, så upp tidigt för att hinna med tåget. Var så trött, satt uppe länge för att träna på Hirigana och Katakana men visa sig att jag inte behövde skriva det i skolan. Man fick sitta och vänta på att få prata med en om hur mycket Japanska man kunde. Jag sa reflex mässigt va fast att jag visste vad de sa. Fast jag ville ju en då hamna i nybörjar kurs så brydde mig inte så mycket. Dock verkade som om jag såg ut att skämmas för det? Han jag pratade med upprepade att det inte är något fel med att gå i "nybörjar klass", det var till och med så en till man kom och upprepade det för mig.
- Men jag kom ju dit för nybörjar klass.

Vi åt på ett ställa som man kunde ta hur mycket man ville under en viss tid. Olika sorters pizza. Dessa var inte lika god som den vi ätit innan. Testade till och med på "dessert pizza". Smakade som om det försökte vara en väldigt konstig bakelse. Att bara ha i tanken att de var en pizza, gjorde nog till 90% att de smakade äckligt.

Tillslut var det dags att återvända till skolan och få mer information, det är läskigt många svenskar på skolan, så man känner sig knappast ensam.

Det finns verkligen motivation för att gå till skolan. Jag vill verkligen lära mig språket, plus, är man bra i skolan kan man få pengar för det som belöning när året är slut. För en student med 100% närvaro får den 30,000 yen och för den som har 90% av alla sina betyg på A+ får man 50,000 yen.
- Jag ska kämpa hårt!

Om man däremot har mindre en 80% närvaro kan de kasta ut en ur skolan.

Efter skolan åkte jag och mötte Mimi i Shibuyo. Så jag fick testa på att åka i Tokyo helt själv. Det var verkligen läskigt, var hela tiden rädd att gå fel och åka fel. Men dit gick enkelt, tack vare att följa strömmen hittade jag direkt. Dock skulle vi mötas vid en "hund staty" som jag inte hade någon aning om vart den var. Det var inte förrän jag sökte på google medan jag skriver som jag mindes vad de var för staty häller.

Statyn står för en sann berättelse om en hund som satt troget
och vänta på sin ägare. Ägaren kom dock aldrig och hämtade
honom för att ha dött under tiden han var borta.

Omedvetet hade jag lyckats springa runt statyn utan att märka det, det var fullt med folk, så man såg inget. Fick tillslut fråga en polis om vägen som pekade vart statyn var. Tydligen hade Mimi sett mig lite med men inte trott det var jag, så ja, kände mig lite dum när jag äntligen hittat statyn.

Det var skönt att träffa Mimi, att verkligen prata ut med någon som inte kom ifrån studenthemmet och att kunna ställa ett par frågor om Japan. Mina kläder luktar dock rök nu, det är tillåtet att röka inne på de flesta restauranger öppet och just vid mig satt en som rökte. Vi satt på restaurangen Izakaya. Extremt mysigt ställe, en verkligt traditionell japansk design. Jag lät mig själv få festa till det lite med maten och drickan. De senaste dagarna och jag exempel bara druckit vatten, så nu blev det en japansk öl Mimi tipsa om och en riktigt typiskt tjej drink. Det blev prat om allt möjligt, ifrån japan till privatliv.

Eftersom allt är så extremt nytt för mig lät jag Mimi
bestämma vad vi skulle äta.
- Elektronisk meny. 

I japan får man oftast mat så man delar på det, inte att man får en egen tallrik som i Sverige. Okej, jag vet att det låter jätte konstigt, men, jag gillar ko tunga. Det såg inte ens ut som ko tunga, och smakade som vanligt kött som behövdes tugga lite extra, faktiskt även lite godare en vanligt kött. Vi fick först som gröna bönor(?) som fortfarande låg i sina skal och var kryddade. I vanliga fall hatar jag sånna saker, men de var super gott. Senare (maten tog av någon udda anledning tid) friterad kyckling (helt annorlunda frityr en det vi är vana i Sverige), var sitt spätt med gris kött, nudlar och till sist bläckfisk. Allt var super gott, så jag kände mig så glad att få ha testat på allt.



Fin smyckes affär intressant? Hehe, faktiskt är det en glass bar med temat
diamanter.

Mimi visade mig till en glass som tydligen är nyttig för att den är gjord på yoghurt. Hela temat i baren var diamanter. Istället för bilder på olika frukter och topping som fanns var det bilder på olika diamanter som exempel. Dyr glass, men var värt det i dag, menar folk går ju och köper Ben & Jerrys, pris klassen på glassen i denna baren är ungefär lika.

Det var tråkigt att behöva säga hej då, men skulle jag inte åkt vid 9 tiden hade jag nog varit hemma efter 12. Dessutom, vi har ju ett år på oss att träffas, så hoppas verkligen inte det var första och sista.

Åter igen fick jag beskrivning av Mimi hur jag skulle ta tågen. Så gick lite ensamt på stationerna och letade efter rätt väg. Nej, är inte rädd för att någon skulle plötsligt komma och slå ner en. Det finns poliser på de flesta ställarna, kamera övervakat och mycket folk som ser allt. Det är inte konstigt Tokyo klassas som en väldigt säker plats. Till och med i korridorerna i student hemmen är det kameror som bevakar.

Första tåget var ok och jag lyckades byta till rätt tåg efter att ha råkat stå på fel station en stund (skulle byta tåg till tunnelbana vilket jag glömde och letade efter tåg istället), men på ett ställe råkade jag kliva av för tidigt, som tur kom det fort ett tåg som skulle åkte likadant som den jag åkte med innan. Det tåget höll jag även på att stiga av för tidigt ifrån, men jag hann att smita in igen innan det åkte. Tillslut var nervositeten för stor så med hand rörelser och de få ord jag kan lyckades jag fråga en tjej som satt vid mig om vi åkt förbi Shiki station.
- Sumimasen(ursäkta), Shiki station?
Hon sa ett par ord och visade med fingrarna tre. Tre stop kvar. Även hon skulle gå av vid Shiki station så hon talade verkligen om när det var dags att gå av med. Det kändes skönt.

Två killar som satt framför oss blev tydligen förvånad över att jag "kan" japanska.
- ehhh?!  ----  nippongo --- ?!
Dock hörde jag inte allt de sa, men med tanke på hur mycket de stirrade på en med.
- vad, har de aldrig sett en blond och blåögd person som försöker prata japanska?

Jag tror jag börjar fatta hur man tågen och tunnelbanerna funkar nu.

Åter igen är klockan så extremt mycket att det blir säng efter skrivandet