Ohio, watashi wa Sara desu.
Watashi ni-ju sai desu

Urk, den  röda onigirin var inte god,fylld med tonfisk (?).
- Smakar som det i alla fall. Urk frukost.

Bloggandet har varit dåligt med de senaste dagarna, men det har inte hänt något speciellt, bara lite lata dagar i student hemmet.

Allvarligt, någon hade just på "we wish you a marry x-mass" låten utanför. Ska bli intressant att se hur japaner pyntar upp jul saker. De är ganska mycket för bara Halloween.
- De förståss, ingen slår min mamma när de gällar att pynta för en högtid, men japaner kör mer en modern version av pyntandet. Det nästan första jag såg i Tokyo var en stor blinkande nyon pumpa på en vägg.

Känns lite tråkigt att jag missade skörde festivalen hemma, inte för att vi gör nåt speciellt då men jag gillar att bara åka omkring på öland och se alla höst träden.

I dag är det "välkomnings cermoni i skolan".
- Vi ska stå och presentera oss för de på skolan och om jag fattat rätt, kommer vi få se vilka som får prisen för de som redan varit där på skolan och pluggat.

Jag funderar starkt på att köpa en svensk flagga och sätta någonstans på väskan eller på kläderna.
- Alla påstår att jag är finsk eller amrikan. Ok för finsk, nästan rätt, men amerikan?!

Det positiva med att vara blond och blå ögd.
- De förväntar sig att du inte kan något i landet.

Det negativa med att vara blond och blå ögd.
- De förväntar sig alltid att du inte kan något i landet.

Så ja, jag vet inte hur jag ska tolka Japan en. Jag är bara en skum utlänning, men de förväntas en då att jag ska kunna språket.
- Känns det som.
Nåja, skit samma.

Av en skum anledning hittar man bara mer och mer svenskar.
- Det har blivit många gånger man pratat engelska med en svensk av att man alltid tror personen ska vara ifrån ett helt annat land.

Det är kul, men samtidigt lite läskigt.
- Jag älskar vår lilla svenska familj som blivit i student hemmet.

---------------------------------------------------

Jag glömde att publicera inlägget jag skrev innan skolan så jag hoppar direkt till skolan här.
Ceremonin var ok. Rektorn är cool, vänlig och rolig. Det jobbiga är att de pratar dock inte så mycket engelska, så man fattade inte riktigt alltid varför alla garvade eller blev förvånade.

Det blev dags att presentera sig och vi hamnade bland de första. Jag var sist att presentera sig i min rad som vi satt så jag stod ju ensam medan jag gjorde det. Det var mycket folk, men kändes ok. Det var mer kunskapen jag var rädd för; hur sa man orden nu igen? Jag lyckades i alla fall få ut; trevligt att träffas, jag heter och kommer ifrån. Dock när jag skulle säga trevligt att träffas (den första kommentaren är för att man träffas för första gången) tog det stopp. Funderade tyst en stund och drog sedan upp handen, hade skrivit upp det. Av någon anledning började alla garva.
- Av någon skum anledning var min presentation väldigt komisk för att jag var så dålig men att jag en då försökte.
Så ja, vet i alla fall att blondinen nog finns i mångas minne ett tag nu.
- Det kändes i alla fall skönt att de skrattade, hellre roa publiken med att göra fel än att göra fel i pinsam tystnad.
Faaaaaaaaaaaaaast. Jag önskar ju lite att jag kunde gjort en perfekt presentation istället. Som om de andra inte redan la märke till mig för håret.

På hissen ner ifrån där vi hade haft ceremonin hamnade vi med 2 lärare. De tyckte de gick bra för mig och tittade lite nyfiket vad som stod i min hand.
- Yoroshiku onegaishimas.

Ja, det är mycket artighet på artighet.

Sökte efter bilder eller filmer ifrån idag, men tror inte det har hunnit komma upp en. Hitta dock denna bilden ifrån första skol dagen.

Otroligt många svenska bara på denna bilden. Minst 9 av oss på bilden
är svenska.

Vi var tillslut hemma 4-5 tiden och gjorde i ordning mat.
- Ja, tjejernas tur att laga mat + Erik.

Jag gjorde inte så mycket, svårt att vara 5 personer i ett kök.

Måste ta kort på hela vår lilla familj.

Ja ne!