Shit vilken udda dag

Jag försov mig, så planen att jag skulle följt Carol och Emma till skolan sket sig. Så jag satt och målade för första gången här i japan. Dock var jag tvungen att rita traditionellt för att min tablet inte funkar en.
- Letar fotfarande efter en lösning.
Men jag gick till managern och hörde om scaner. Scanern som är i rummet bland datorerna är tydligen någons, så den fick vi inte röra. Därimot scanade han bilden åt mig så jag håller på att arbeta med den på datorn.

Jag hittade Hugo och Fredrik så pratade med dem i trappen medan jag väntade på Emma och carol.
- Jag var så hungrig ett tag, att jag minns faktiskt inte vart de var vi åkte allihopa.
Vi saknade ett papper på att vi "utläningar" får stanna i japan så de var bara att åka och fixa. 

Det tog en sånn tid innan vi fick mat, att carol och jag inte kunnde låta bli att köpa chips. Jag tror det var vanliga chips och sedan ett par med nudel krydda. Nudel kryddan var för stark för mig så bytte chips påse med carol, men den var god.
- Salt, precis vad jag behövde.

Vi har bara varit borta en vecka, men både Carol och jag känner redan att kroppen på något sätt har krympts på oss.

Killarna gjorde mat i dag. Härligt, dock fick vi diska.
- Rättare sagt Carol diskade typ allt medan jag tog två skålar.

Medan vi väntade på maten så satt vi för första gången i sällskapsrummet och träffade ett par som bodde där. Som Pablo, vår manager bokstavligen ropade på mig när jag råkade gå förbi, att jag skulle hälsa på den nya svensken.

Managern är cool, han ser ganska trött och tråkig ut men han är jätte rolig att prata med och enkel att prata med. Av ren nyfikenhet hade jag tittat in i ett mörkt rum och såg tränings saker. Tänkte; va coolt, slipper man betala gym. Men så slog en skylt min syn.
- GENTLEMEN!
Va löjligt! De har ett gym för bara män medan kvinnor har inget!
- Dock satte managern en tränings apparat i ett litet rum så vi tjejer skulle få träna. Han fråga hela tiden om jag skulle träna. Det var inget viktigt han behövde göra, jag var ju mest bara nyfiken på varför det bara fanns för män. Som det ser ut nu har jag inte tid att träna, så jag känner mig dum av att han gjorde så åt mig och sen att jag kanske inte använder den.

Medan vi väntade på mat hände en udda grej. Managern ropade åter igen på mig att hälsa på mig.
- Tänkta, va fan är det här, jag är väll inte ensam i sällskaps rummet häller.
Det visa sig vara en japansk frisör. En ung tjej, Kuboki Chikako. Hon började prata om sitt jobb och att hon skulle ha en visning av något.
- Hennes engelska var inte så stor i ordförrådet, men hon försökte verkligen.
Ropade på Emma för att försöka göra det lättare för henne. Visa sig att hon ville att jag skulle vara modell.
- Okej första tanken; hahahaha! den var bra den!
Jag hade ju verkligen den typiska slappa lata stilen, mjukis, linne,  och ofixat hår (knappt kammat) och hon vill ha mig som modell? Visst varför inte, jag som fattig student får väll passa på, en gratis klippning och lite reklam för sig själv, why not? Salongen ligger inte häller långt ifrån vårt student hem. Bara en sak som gnager en.
- Har hon råkat se mig och följt efter oss?
Måste fråga managern hur allt egentligen gick till, för såg svagt att de pratade lite innan hon kom in till oss i sällskaps rummet.

Tittade lite på salongens sida, fast säger mig inte mycket.
http://www.bs-puregrace.com/

Kvällen avslutadeslite klassiskt med en runda, för att Emma behövde ta ut pengar, fast ovanligt nog var inte klockan 12 innan man var hemma.

Ne de är snart skola så verkligen dags att sova, ja ne!