Varför kan jag inte språket..!?
Åter igen sitter med en Pepsi i handen. Typ billigast och lättast att komma åt. Sitter och lyssnar på någon som spelar trumpet medan jag äter min Nikuman. Knytet jag åt här om dagen.
- De var så goda så kunde inte låta bli.
De är precis som ett bröd jag brukade köpa i asiat shoppen hämma i Kalmar. Kallade de för snurrebröd för virveln.
Har börjat fundera över min vikt, min mage har krympt. Visserligen ser jag det positivt just nu, men jag vill hålla mig på normal vikt, så måste se lite då och då på vågen i dusch rummet.
Skolan var bättre i dag som jag trodde, det var helt ok att plugga. De blev få stunder man inte fattade någonting, men oftast blev det tillslut - Aha!. Så ska sätta mig och plugga när jag skrivit klart.
Det är fotfarande super irriterande att man inte kan språket. På tåg stationen stod en kille och delade ut näsdukar, super snygg så bestämde mig att gå fram till honom.
- Why not? Undra egentligen vad de får av att ge ut näsdukar, han är inte den första man sett.
Lite för att överbevisa Carol och Emma att jag står för det jag säger (yah, I know you reading this girls ;D). Hade sagt att om jag ser en kille som jag tyckte var 100% snygg skulle jag gå fram och prata med honom. Men så kan han inte engelska, eller rättare sagt "chotto" ( betyder "lite", och när de säger lite då är det verkligen en svensk 10 årings egenskaper i engelska). Så sa de få ord jag kan och hand rörelser. Frågade om jag fick en kram, men japaner är så extremt blyga, så han rodnade bara och och upprepade bara "to shy, shy".
- Ah, det gjorde bara att jag tyckte om honom mera!
Varför var jag tvungen att gå fram till honom!? Hoppas han kommer vara där fler gånger, annars blir jag lite ledsen. Kom på när jag kommit hem att jag kunde frågat honom om facebook.
- Nåja.. skulle endå inte kunna prata med honom för språket.
Det enda stället som känns ok att inte kunna språket är i affärerna.
- Tänka på affärer, måste nog ta ut mer pengar.
Det är jätte svårt med tankarna att man måste spara men sen samtidigt kunna ha kul medan man kan.
Jag älskar verkligen stället vi bor på, så mycket intressanta ljud, som trumpetspelaren som fotfarande håller på och barnen som hörs lekande på dagarna.
Det känns som om man bara varit borta 3 dagar. Saknar bara familjen och gamla vänner, inte Sverige.
Tag vare att de spelar musik får man en väldigt café känsla.
Bra Sara att du tänker på att du inte få bli för smal. Du är fin som du är,puss=)