Såg fram i mot denna dagen (18/9). Att få prata ut med vänner
och verkligen få säga hej då innan resan.

Dock tog det inte lång tid innan jag satt besviken.

På morgonen steg jag upp tidigt för att göra mig i ordning till 12.
När jag hunnit ducka och lagt fram vad jag skulle ha på mig
kom Joakim plötsligt. Gjorde mig lite stressad. Jag hade förväntat
mig honom komma vid halv 12 tiden.

Efter att ha fått göra i ordning sig i min svartvita stil körde Joakim
mig och syrran till restaurangen Thai Silk Palace i Kalmar.

Möttes av Emmelie men blev fort lite besviken av att hennes tid att
firas (hon fyller år 19de) ändras en timme tidigare att hon inte hade
någon tid att stanna.
- Det blev en kram.

Fortfarande 3 personer som ska komma, det är ok, tänkte jag.
Jag började bli fundersam när tiden gick, Linda kom ju aldrig. Visa
sig att hon glömt att det var den 18de att hon inte kunde komma.

Okej, men.. fortfarande 2 kvar?
- Nej, Djenita skulle plötsligt få gäster att de åter bara blev en kram.

Jag hade alltså 6 timmar att bara sitta på Thai för att vänta på 
Johanna som kanske skulle komma.
- Varför skulle hon komma om de som lovat att komma inte kunnat?

Jag var ju glad att Joakim var där och att syrran var där, men
besvikenheten satt hårt och dagen kändes verkligen bortslösad.

Sökte tröst genom att skicka sms till Carol och Emma.O
(rese vän och en gammal internet vän)

Tillslut ringde jag mamma och bad dem komma dit för lite tröst,
jag ringde även till Monica för att se om hon hade tid.

Min syster kördes till sinn pojkvän och tillslut kom mamma och
pappa. Av min förvåning kom även morbror Göran och Annie.
Det tog inte lång tid innan Monica kom med. 
- Kändes så mycket bättre.

Tillslut när Thai silk stängdes kom faktiskt Johanna. Det fulländade 
min dag. Kvällen gick åt att prata minnen och om vad som planeras
i liven.. 

Min dag kändes verkligen räddad.