Lite jobbig dag. Åkte till marknaden i Emmaboda. Medan jag stod
och tittade på en scarf med dödskallar tog någon tag i mig.
Eftersom min syster och mamma hade hunnit längre fram trodde
jag det var syrran som tog tag i mig.
- Visa sig vara Alexandra.

Efter en stunds pratande och inköp av det klassiska marknads 
godiset åkte vi hem till mormor. Min mormor gillar inte min resa
till Japan (visserligen är det inte många i familjen som vill).
- Mormor får alltid de där sorgsna ögonen som om det skulle
hända mig något hemskt.

Så det finns faktiskt ett par (få men finns) personer som gör att
jag skämmas att åka iväg, men det känns om.. gör jag det inte nu
kommer det aldrig hända.
- och jag vägrar att ge upp något jag väntat på så länge att
äntligen kunna vara stark för att arbeta med.

Sen jag tog studenten 2009 har jag vilat den mesta tiden för att
få upp självkänslan. Var verkligen något jag behövde. Dock inget
besök till psykolog.  Bara följde de specialisten talade om gör
mig att tänka på så att min mage inte producerar så mycket syra.
- Ät lite och ofta
- undvik kaffe
- undvik friterat och stek mat

Så nu när smärtan är borta och självkänslan tillbaka känns det
som att resan nu är ett måste.
- Eller fastna i arbetslösheten och bli deprimerad av alla jobbiga
arbetstider praktiker har.