Rösten är fortfarande borta. Ingen feber, mår faktiskt väldigt bra
att jag utan problem skulle kunna gå på stan och fixa lite nya
kläder för resan. Dock, behövs det kunnas kommunicera med
folk. Finns inget värre en att tappa rösten. Visserligen kan man
lite teckenspråk, men det kräver ju självklart att personen man
pratar med kan med.

Nej, jag sitter inne och försöker tvinga halsen bra igen med varmt
te och halstabletter. Man hinner samtidigt tvinga in lite tecken i
huvudet.

Att man faktiskt ska åka nu känns fortfarande bara som ett tomt
hål i hjärtat. Jag förstår inte varför. Borde jag inte skrika av lycka
som de andra? Jag lyckades ju plugga upp 2 ämnen under 1 månad.
- Är det bara en ovana med att jag faktiskt lyckades med något?

Jag vet inte. 

Bara att få sätta sig i samma plan som Alexandra och Carol känns
som om det inte skulle hända på åratal.

Klarblå himmel och en varm sol som lyser upp allt. Bladen har
Börjat få en svag gul nyans. Av någon anledning ser det kallt ut.
Längtar att få se de röda höst färgerna i japan.
Hmmm.. japans flagga har en röd prick i flaggan, deras höst är
väldigt röd. Sverige har ett gult kors och har en gul höst.
- Neeee, långsökt att de skulle ha något med det att göra... eller?
.. ne.

I morgon blir det besök till vårdcentralen för att be om insomnings
tabletter. Blir jag stressad/för glad/orolig innan jag lägger mig har
jag just förstört en hel natts sömn. Allt blod i kroppen pulserar i en
extremt hög hastighet som vägrar att sluta. Detta händer oftast när
Jag ska göra något viktigt dagen efter men sömn problemet kan vara
i 3 nätter. Jag har ingen lust att förstöra min skoltid i japan med
sömnproblem.
- Men ska bli intressant om de på vårdcentralen kan höra vad jag
säger.

Längtar efter Halloween~