Så har man träffat den tredje läraren. Jag gillar mina lärare och jag gillar det vi gör, men jag har för många frågetecken. Jag borde verkligen backa bakåt några steg.

När skolan slutade regnade det för fullt. Tanken att ta med sig paraply till skolan fanns inte alls den morgonen. Dessutom gick jag för första gången till skolan. Verkligen skönt. Dock hade jag inte så stor lust att gå hem i regnet så satte mig på en restaurang och hoppades på att de skulle sluta. Resturangen ligger under jorden att det  skakade extremt när en stor jordbävning kom. Var nästan att alla blev helt tysta medan de skakade. Stoppade mig dock inte ifrån att få efterrätt efter maten ;D
Bestämde mig att försöka gå hem vid 7 tiden.

Njöt av att gå igenom ett par parker. Sakura bladen trillade tät efter varandra att de såg ut som snö. Det hade slutat regna, men när halva vägen var kvar började det igen. När de regnar i japan är det som man tar en dusch. Gav tillslut upp, jag hade tappat bort mig pågrund av mörkret och allt regn. Regnet rann till och med för ögonen att jag tvingades ställa mig under ett tak en stund.
"Väntar du på någon?" sa plötsligt en kille med paraply. Visserligen var frågan först på japanska, sen engelska.
Förklarade situationen och fick hjälp att komma till Shinjuku station. Extremt mysig kille. Skulle precis fråga om hans mej men jag hann bara säga "tack" innan han börja backa bakåt för att gå tillbaka. Han väntade på en vän som var sen så jag antar han fick brottom tillbaka. Möter jag honom igen, ska jag absolut bjuda på en fika.

Så Shinjuku station..
vänta.. det är inte alls shinjuku station som jag brukar vara på. Jag visste vart jag var, men kunde inte se vart jag skulle gå. Återigen var jag vilsen i regnet. Var inte rädd eller kall. Bara väldigt blöt och fundersam. Varför hittar jag inte? Vart är det jag går fel? Tillslut fick jag syn på en byggnad jag kände igen. Äntligen hitta jag rätt väg hem. Blir att dricka varmt resten av kvällen!