Antar att man börjat vänja sig med Osaka.  Saknar dock Shinjuku väldigt mycket. Det har blivit mitt andra hem.

Nästan klarblå himmel ute.Väntar på växtligheten.

Inget har påvärkats här. Folk lever sina vanliga liv. När man möter ett par ute på gatan känns det som om att de vet varför man är här. 

Det känns inte som man kan lita på nyheterna alls längre. Utomlands överdriver de och japan i värsta fall kan mörklägga väldigt mycket för att inte skapa panik. Att tömma Tokyo på människor är en omöjlighet. Även om flyg och tåg hade fungerat flytande, inga stop, skull de det endå ta över 100 dagar att få ut alla människor ifrån Tokyo.

I morgon är det i alla fall bestämt. Martin och jag drar till Nara för att se världens största trä tempel. Det roliga är att de inte därför jag drömmt om att få åka dit. Nej finns en annan anlening.
- Det går fria Sika hjortar där.

Fina fina fina foton väntas. tihih!

Skulle dock varit ännu finare om det blivit lite grönt. Plommonträden har visserligen blommat ut, men har inte sett så mycket av dem.

Jag trodde faktisk aldrig jag skulle få se dessa ställerna. Mitt rum är jättte fint, har en stor mjuk säng. Dock kan rästen av huset diskuteras. Har packat upp kläderna men har inte tagit upp alla saker. Vill inte riktigt häller.

Kvinnorna här är verkligen över hjälpsamma. 2 gånger stod jag väntande på Martin under resan hit och de kommer fram en kvinna och undrar om jag är ok och behöver hjälp. Även i gästhuset kom en kvinna och undrade om något var fel när jag stod och pratade lite med öppen dörr med Marrtin.

Så i alla fall, man sitter fotfarande väntande och ser vad som händer. Ska passa på att se mig okring här. Om man kanske tillslut måste tvingas hem, tänker jag inte åka hem förren jag sett ett par kända saker här i alla fall.