Så går allt som vi tänkt blir det boende på Capusule hotel.
Studenthemmen öppnar inte förrän den 29 för oss så vi
behöver någonstans att bo under en natt. Carol påminde
mig om "kapsel hotellen".

Visserligen finns det billiga vanliga hotell, men Capsule låter 
mer spännande att få testa på. Till och med jag har tidigare
sovit på ett vanligt hotell (bara varit i Danmark när det gäller
utomlands resor i mitt liv).

Vi får troligen hjälp av min japanska mamma Yukiko med
att beställa (love her).

Kostnaden för en natt kommer att gå på cirka 260kr.
- Är lite butter att yenen har höjts.. fast de pratar ju samtidigt
om att den svenska kronan står stadigt och bra.

Bara att stiga upp på morgonen är en plåga,
kallsvättas, vill bara ligga kvar och vila upp mig
men får bara ont i kroppen av att ligga kvar i
sängen. Man funderar en stund på om de är värt
det, oftast brukar de bli - ja det är värt det. Så 
hungern får tillslut tvinga upp en.

Urk, inte precis feber, men min näsa och hals har
börjat bli som om man hade 37,9. Knappast bra
läge att bli sjuk. Har fortfarande en massa tecken 
att plugga in.

Vill verkligen inte sätta mig i ett klassrum på prov
dagen (de testar hur mycket man kan) och inte
kunna skriva i något. Detta avgör vad man hamnar
i för klass.

Hoppas man hamnar med någon man känner,
oturligt nog tror jag Emma hamnar i en mer
avancerad klass (även att hon är minst bland
oss 4). När hon berättade om sina kunskaper var
det mycket mer en vad vi andra hade.

Ah.. jag ska ta en varm dusch,
linda in mig i något varmt, ta 
en varm kopp te och försöka få några mer tecken
i huvudet. Förhoppningsvis mår man bättre senare.

Ah, av mycket om och men så har jag fixat resa för 2
andra och mig via Supersavetravel.se

Dock är rese datumet ändrat ifrån 29 till 27 september.
Det känns lite svagt jobbigt att ha förlorat lite tid för att
förbereda sig för resan, men samtidigt vill man bara dra
iväg med en gång.

Verkligen krångel med att fixa resan.

Först skulle man beställa via Kilroy, visst där fixade man
sig en resa för 10 000kr för både hem och dit.

Helt ok, tid att bara tänka på allt annat som csn.

Trodde jag, min mamma hittade sedan ett förfallodatum
som fanns på fakturan som jag hade missat helt, jag var
långt ifrån ensam om det, mina 2 andra rese vänner hade
missat det med.

Så var bara att beställa om. 
Dock denna gången sattes jag att beställa resan för Carol
mig och Alexandra för att kunna hamna i samma.
Dessutom att försöka hamna på samma resa som Emma
som redan betalt en resa och tipsade om sidan
Supersavertravel.se. Allt gick enligt planerna tills jag
märkte att priserna på sidan hoppar väldigt fort upp och
ner. Med tur hittade jag en resa på 5000kr för oss. Mindre
bra är att det är 1 dag tidigare en Emma

Vad jag minns så är studenthämmet inte öppet för oss
förren den 29 så tack vare min japanska mamma
Yukiko ska vi försöka bo på ett cupsule hotell.

Kände att jag behöver en lista på saker jag måste göra
så jag inte glömmer något.


- Ta spruta för andra gången
X (hemlig stämplat)
X Fixa glasögon
- köpa nya kläder
X Fixa resa dit
- Fixa visum
- Se till att få läkarintyg på medicin
- Försöka plugga in 84st tecken
- träffa vänner
- fixa en dator
- kurs material
- sätta in nya batterier i fick uret


Troligen kommer listan att bli längre

Så var man tillbaka i bloggandet. Eller, i alla fall ett försök
att komma tillbaka genom att blogga under kvällarna.

Faktiskt slutade jag blogga av att varit helt förstörd av att
jag inte fick CSN stöd för japan resan.



Mina betyg är väldigt dåliga. Allt beroende på att det inte
fanns någon livs lust när jag gick i skolan. De som jag
trodde stod mig närmast lämnade mig eller övergav mig
alltid när jag behövde dem som mest. Varje gång jag
försökte prata med mina lärare ignorerades det jag sa.
Jag bara "överdrev", "hittade på" och var "gnällig".

Jag var gnällig, men de var inte personer som skrek hur
dåligt de mådde helt plötsligt under en lektionstid att de
störde exakt alla.

Under natten till studenten grät jag. Ville inte gå nästa
dag. Vad hade jag att fira?

Men som vanligt var det bara att åter bita ihop och
genomgå dagen genom att tänka på annat. Det var svaga
förhoppningar om att försöka bli en aning full på den lilla
alkoholen man fick under champnage frukosten.
Misslyckades.


Jag hade alltid en smärta under revbenen att jag hade
problem att röra mig. Det visade sig efter studenten,
tack av att ha råkat hamna hos en specialist att min
smärta som alltid ansågs vara tarm problem och påhittad
smärta var stress.

För mycket syra i magen och ärr efter ett par magsår.
- Jag äter nu tabletter för det och måste hålla koll på
hur maten är jag äter, hur den påvärkar min syra, äta
lite men ofta.

Det enda som höll mig vid liv var fantasin av att kunna
bli en tecknare. Detta är även tack vare en speciell
person som fantasin alltid funnits kvar aktivt.

Jag vilade ett år och bestämde mig sedan att det
var dags att plugga japanska i japan. 



Det tog ett par dagar innan jag kunde sluta gråta av att
inte ha fått CSN. Jag mådde så illa av att bara prata med
min vän Carol, avundsjukan att hon skulle till japan satt
i halsen. Jag skrev till henne att jag inte ville träffa henne,
men några dagar senare kände jag mig dum, så skrev
att jag gärna ville möta henne igen.

- Även om jag inte kan åka betyder det inte att jag inte 
kan önska henne lycka till. 


Med tankarna på att jag var utan CSN sattes jag på praktik.
Erikshjälpen i kalmar. Jag sattes där för att hjälpa till att
bygga, men mot min vilja hamnade jag ofta med att arbeta
med kläderna. Det gjorde mig lite irriterad, jag vet att jag
inte är så stark för att bära tunga saker i byggandet men
jag sattes inte där för att sortera kläder 10:00-18:00.

Min huvuduppgift var att måla väggar/saker, så när det
äntligen fanns saker att måla var det nästan strid om vad
jag skulle göra. Sortera kläder eller måla.
- Jag fick i alla fall måla tillslut.

Det är verkligen ett intressant gäng där borta, det är så man
saknar lite att inte vara där mer.

Att praktisera där gjorde att man verkligen fick se det som
kom in (visserligen var man tvungen att vänta en speciell tid
innan man fick köpa saker som just tagits fram).  Jag köpte
en fin svart-vit kinesisk skål, ett par ätpinnar, ett kläd sett 
som påminde mig om en klassiskt stor asiatisk dress och
en Bye Bye Kitty kjol. 

Bye Bye Kitty kjolen kostade för mig 79kr, orginal priset
är på 400-500kr. Hehe, lovly.

Jag var sjuk första veckan jag skulle ha startat praktiken,
så under min första praktik dag möttes jag även av han
som gett mig praktiken. Han kom då med en tid för
Kunskapsnavet. Jag var nu fast besluten om att det måste
finnas ett sett att få csn stöd innan hösten.

Efter en stunds pratande med en som heter Nicklas, fick
jag chansen till att göra en prövning i Engelska B.
Jag klarade kursen på 1 vecka och 3 dagar.

Sedan återstod Svenska B.

Tack vare att det är en utomlands studie behövs bara 80%
godkänt, vilket jag skulle få om jag läste engelskan och
svenskan.

Svenskan var ren totyr. Att inte kunna prata med sin lärare
öga för öga gjorde att det blev väldigt svårt att få hjälp.
Eftersom det var ont om tid hade jag inte tid att roa mig
själv under pluggandet, bara om det verkligen inte fanns
något jag kunde göra.

Tillslut (extremt stressad) klarade jag svenskan. Trött
och osäker återvände jag till kunskapsnavet för att få tips
om vad jag skulle göra när allt var klart.

Faktiskt, känns det som om jag har sprungit omkring som
en zombie, jag minns faktiskt inte hur exakt allt löste sig
eller vilka problem jag hade kvar. Blev tvungen att be om
hjälp av pappa.
- Tur det, visade sig att jag gjort ett par fel i csn sökandet.

I går.. den 30 augusti, fick jag i alla fall klartecken om att
jag kommer få godkänt. Det tog hela min sommar, men
jag bara vet att 1 år i japan kommer vara värt det.


Detta är visserligen en kort vertion på det som hänt,
många har varit imot mig och krånglat till saker för än,
men allt är så komplicerat att ta upp.

Jag kan inte säga att jag inte har gråtit under denna
perioden men ofta har känslorna skrikigt "skärp dig,
du har inte tid att gråta! Plugga!"

Det finns fotfarande ett par saker att göra, så tror inte
jag kommer kunna slappna av förren jag sitter i flygplanet.

Antar att de blivit en liten paus för bloggandet,
och vet inte om jag kommer kunna komma in i
det riktigt igen på et tag. Mycket man väntar på
och mycket som måste göras.

De senaste dagarna har varit lite depp av
negativa nyheter som kommer mer och mer, 
men i dag kom Carol över (en jag lärt känna
för japan resan) och piggade upp mig extremt. 
Vill verkligen spendera 1 år med henne i japan.

Ville spändera mer tid med henne, men
ordspråket lyder ju att man ska sluta när man
har det som bäst. Satt i alla fall ett par timmar
och hade mysigt på Thai silk.

Hoppas verkligen hon kommer hit igen under 
sommaren, skulle åkt till henne, men varenda
öre går till japan resan.. tur att hon har en
sysster som bor i Karlskrona i alla fall.

I livet har jag fått lära mig att man får inget om man
inte kämpar för det. Vilket alltid upprepades när jag
inte vågade stå upp för mig själv, men nu när man
lärt sig på senare år att verkligen stå för de man vill
och tycker, så ska de komma ett par jävlar och ta ens
bra resultat man får fram, man nämns inte ens utan
glöms bara bort medan de får beröm.

Fatta varför jag inte orkar med er som gör så! Man
delar med sig till de man tror är ens vänner men man
får inte något tillbaka.

Så glad att man börjat hittat nya vänner, som faktiskt
respekterar det man gör och hur man är..

Hoppas man kan hitta några i japan med, vara i japan
ett helt år utan att skaffa sig några vänner, låter ..
ganska sorgset bara.

Har redan små planer med en jag lärt känna, som att
besöka Neko cafe. Längtar redan.

- Ja, de är ett cafe med katter i man får kela med~ <3

Visst ja, här är några av dem <3

~Ifrån vänster till höger~
Min lilla sysster, Alexandra, en trött kajsa ;DAnn-sofie och Emma

I dag blev mina anmälningspappren äntligen klara, kändes
skönt att få iväg allt, men när jag gick för att ta kopia på allt
kommenterade pappa min resa igen.

"Vad jag inte tycker om att du reser iväg i ett år"

Har jag hört de senaste dagarna, så var inget jag riktigt
reagerade på, var mer kommentaren efter.

"..men du är så inne i det så jag antar att jag inte kan stoppa
dig, skulle jag göra skulle du väll aldrig förlåta mig"

Fick mig att skämmas lite att jag åker iväg, men känns som
bara en eller två månader inte kommer ge mig tillräckligt.

Är så rädd att de ska hända en massa i familjen medan jag är
borta, någon släckting som dör etc..

Glad att jag fyller år och att mosters bröllop gör att jag får fira
med min släckt innan jag drar.

Kommer verkligen sakna alla, men att lämna alla för en tid är 
bara en tidsfråga, det kommer ju komma en tid då jag får en
egen familj att ta hand om.

 

"Ta det lugn, det är bara några pappren att fylla i, går fort och enkelt"

Hmm.. hur kommer de då sig att jag sitter som ett frågetecken och
stressar sönder mig då?

Okej, jag stressas inte av att jag faktiskt kommer tillbringa min tid
i ett främmande land i 1 år  .. nehej.. jag stressas av pappers
arbete, hehe, jag vet vad jag inte kommer att jobba med i framtiden
i alla fall.

Efter att ha bråkat med mina föräldrar så hjälpte de mig tillslut. Min
familj är som en katt, råtta, hund och fågel är tillsammans, vilket ofta
slutar med kaos. Ganska mycket därför jag vill bort 1 år, vår familj
tål ju inte varandra. Visst, när de väl kommer lugna stunder i vår
familj är de mysigt, men de är så ovanliga, och man smulas sönder
inuti varje gång, de fattar ju inte hur illa man tar vid när de sätter
igång, och försöker man berätta hur man får, får man oftast en
fnysning.

Har köpt min kimono till mosters bröllop och syrrans konfirmation,
men funderar fortfarande om jag ska ha den. Nåja, hittar jag något
bättre så. Fick kimonon för 149kr, kommer använda den i alla fall
ofta.

Söt, enkel och svartvit :'D

Japp, då har man nu ansökt om pass, såg allmänt trött ut på bilderna men,
strunt samma.

- Nu när jag skriver detta kom jag på att jag glömde fixa 6 ID kort!

Nåja, ska in till stan i morgon igen för att träffa min arbetsförmedlare, så
kan fixa fotona efter mötet.

Betygen översatt till engelska var enkelt att få tag på, tydligen skrivs de direkt
på engelska när man får dem av Jenny Nyströmskolan(vilket jag missat eftersom
jag aldrig såg på mitt slut betyg, var för arg på vissa lärare), så fick en kopia och
en underskrift av dem.

Satt sedan ifrån cirka 13:00 på dagen på Macdonald till 20:00 tiden med Linda.
Vad gjorde vi där så länge?  Bra fråga, tiden flyger för fort när man har kul helt
 enkelt ;D

När man kom hem vid halv 8 tiden så attackerades man genast av en stor bunt
av pappren med information om en japan resa. Uhn, så trött för att läsa igenom
allt ju ..

Ska försöka skumma igenom allt i kväll i alla fall.

Tror dock sängen blir tidigt för mig i kväll.

Sitter och upprepar dagarna för mig själv för att inte glömma något.
Är en sådan person som måste ha allt som ett schema i huvudet och
upprepa för sig själv då och då.

Inget som behövs göra denna lördag kväll, på söndag måste jag fylla
i anmälningen till resan medan på måndagen måste jag upp ganska
tidigt för att ta mig till polisstationen och skaffa pass, även gå till
skolan jag gick på sist, Jenny Nyströmskolan, och när man en då
fixat sig för pass foto kanske man borde gå till fotografen om de 6
fotona som behövdes till resten av anmälningen. Kanske borde passa
på och besöka några vänner som fortfarande går i skolan med?

Nu kanske jag slipper att resa själv i alla fall, en vän som tvekade
väldigt mycket har nu ändrat åsikt och vill med. Så, stressen att hinna
med anmälningarna etc innan det är försent, är värre för henne.

Oroade mig väldigt mycket innan över att resa själv, men gick över när
jag anmälde mig. Enligt en Internet vän som ska åka lite innan
sommaren till japan har berättat att de är väldigt många svenska
studenter redan där borta och som kommer dit till Tokyo. Så, man
behöver inte känna sig helt ensam i alla fall.

Tokyo har blivit som ett student ställe för svenskar, populärt. Men
inte konstigt, i huvudstaden finns de mäst utbud av allt.

Dock, en sak skrämmer mig med Tokyo, de är så stort. Även om du
skulle stå uppe i Tokyo Tower så syn bara en vit nyans av alla
byggnader som sprider sig överallt. Är så van att vara omringad av
smålands täta skogar än en stressig storstad.

Då fick man papperna om en anmälning till japan språkresan, ja.

Papprena skickas till en japansk skola, en då förvånades jag över att nästan
allt står på japanska, doh. Mitt iq känns högt ibland. Nu är man lite rädd för
att göra nått fel.

Ja, jag startade denna blogg för japan resan, så kan ens föräldrar se att man
är ok även om man är på andra sidan jordklotet.


Okej då kör vi,

Name(s) as shown in passport:

Jag har aldrig varit utomlands  (förutom i danmark) så passport är inget
som precis ligger i fickan, men jag antar de menar namnet jag är döpt till ...
(måste fixas på måndag)

Name(s) in chinese characters if any:

.........................?!
Say what?! Hur många kineser de är som åker till japan för att studera
japanska om de står så?

Criminal record (in japan or overseas)
Yeas? no?
BIG YEAS! Undra hur de egentligen ser ifall man ljuger?

hmm.. finns de något mer kul?

Relationship of your roommate:
Fundering; hur de skulle reagera på om man skrev lesbisk och ett
förhållande med rumskompisen?

Själv föredrar jag att vara själv i en lägenhet. Ska man vara borta 1 år
så lär man tröttna extremt på varandra om man inte är riktigt riktigt nära
vänner.

Ska sitta och fylla i allt så fort som möjligt och skicka in, så har en liten
stress varelse som sitter på axlarna. Dock är inte resan förrän 1 okt men
att fylla i olika papper etc kommer att ta tid.

Huvudet yrar lite fortfarande av att hälften av mig skriker;
Vad i helvete håller du på med, japan är en av de läskigaste länderna
som finns, du kan inte åka dit ett helt år häller!! Tänk på den rekord
stora självmords siffran och den extremt stora maffia orgisination
som är där!!
Medan den andra hälften skriker;
Det är min dröm att bli serie tecknare, jag behöver komma hemifrån
och japan är ett perfekt inspirations land tack vare miljön, serierna, spelen,
kulturen, och skulle jag inte bli serie tecknare är japan ett populärt språk att
jag skulle kunna bli tolk eller japanska lärare.

Jag vill även få en egen syn av Japan, inte "de är ett för jävligt land!!"
eller "kawaii!! OMG nippon nippon!!! Amine!! manga!!<3"