Just nu finns de ingen annan person jag hatar mer en mig själv. Varför kan jag inte ta hand om mig själv?!

Jag har tydligen tappat mitt kort som visar att jag är utläning, funkar exakt som passet men är mindre och lättare att ha med sig.
- Jag hade köpt en ny plånbok och tydligen höll den inte kvar korten utan gör att man tappar lätt utan att märka något.

Så jag har ingen aning om vad jag ska göra nu.
- Kommer säkert kosta mig en massa pengar för det.

Det blev ingen tour buss. Yuki som vi skulle åka med var försenad att när vi väl skulle träffa henne kändes de bara som att vi slösat en massa tid och pengar på att vänta (vi åkte till ett speciellt ställe för att möta henne och skulle hoppa på ett tåg för att hitta henne). Tour bussen var inte lockade längre. Den enda som visste hur det skulle vara var Yuki, men med tanke på alla gånger hon varit sen har jag förlorat förtroendet för henne.
- Hon är annars en jätte trevlig och rolig person men det kändes som om det var för lätt att något skulle gå fel, ex man hittar inte varandra på tåget.

Jag är så trött på att inte få reda på saker exakt som ett schema och att man inte följer det. Som ex om man bestämmer en plats man ska mötas på en tid, då ska man vara där lite innan i fall något händer!
- Det som irriterar mig mest är att om man åker någonstans och jag ångrar mig, hittar jag inte hem så jag måste stanna, jag är fast. Vilket gör mig så ledsen. Medan jag kunnat göra saker jag vill, är jag fast med (ibland) de jag hatar.

Mår inte alls bra,vill bara lägga mig och hoppas på att dagen tar slut fort.

Igen ovanligt kul i skolan.

Visserligen, starten var en plåga. Vi hade vår långsamma men engelsk talande läraren. Efter halva lektionen började det roliga, så skolan gick rätt fort.

Vi mötte Yuki för att (vad jag trodde) gå och äta, men vi gick till en slags bar som man köpte biljetter man kunnde köpa vad som på baren.
- Ah! insåg just varför stället hette 300yen baren!

Vad jag fattade det som betalade man 300yen för att få dricka och äta hur mycket man ville under en viss tid, men istället är det 300yen för en biljett som du kan använda på allt i baren.
- Skit samma..

Var lite irriterad att vi drog bara för att dricka, men tror det var för att jag var så hungrig. Så vi beställde dricka och snacks/mat.
- Jag hade ingen aning om vart vi var, så varför ens försöka åka hem?

Hade i alla fall kul. Testade på "Vampire kiss".
- Jag kunde ju listat ut att de skulle bara tomat djuce i på namnet. Av någon anledning är tomat djuce lika med "blod" i drinkar. Jag som förväntade mig en söt drink. Var ok i alla fall.

Åt räkor på ett intressant sätt, hade nog aldrig ens vågat testa om det inte var för att jag startat med en teqila. Man åt hela oskalade räkor.
- Vet inte om jag gör om det utan en teqila.

Åkte hem tidigt för att vi skulle ha hej då fest för Vincent som lämnar gäst huset.
- Som sagt, alla man träffar på stannar inte ett år och nya människor dyker upp hela tiden.

Ja, jag har precis lärt mig vad dagarna heter så de är därför jag döper titlarna så.

Av någon anledning kändes skolan roligare i dag, även att vi hade "Speed up läraren"-

Vi har 3 lärare.

första är långsam som kan lite engelska

andra är i en medel takt

medan den tredje ropar ofta "speed up! speed up!" åt oss.

Vi gick igen så många användbara meningar i dag att det troligen var därför vi tyckte det var roligt. Kommer personligen använda "Kore wa nihongo de nan desu ka?" istället för att fråga på svenska. "vad heter det här (något vid sig) på japanska?"

Insåg i dag att de är ett par klasskamrater som lämnar oss på fredag. Känns konstigt, man förväntar sig att alla ska vara där ett år, men inte så många som faktiskt ska stanna längre än ett halv år. Vincent, en fransk kille som vi börjat lära svenska är en av de 3 killarna som försvinner ur Carols och min klass.
- Känns tråkigt.

Har börjat med en slags fördrivs träning på tåget, håller i ett handtag och står på ett ben hela resan, det känns verkligen i benet av att tåget går så fort, slänger den en gärna av farten åt sidorna, så gäller att hålla balansen.

Som mat testade vi på en restaurang som börjar med Mos. Får direkt upp i huvudet att de skulle kunna sälja korv med mos, men är en hamburgerkedja. Så mycket godare än Mac Donald.

Blev åter igen purikura, dock inget inlagt i datorn denna gången, man behöver en fungerande mobil för det.

Så glad, fick äntligen mitt paket hemifrån i dag!

Jag ska skicka kort!
- Bara jag hittar inga vykort, om någon har ett tips om vart jag kan hitta vanliga vykort om japan så skriv~

Vindarna nu i Tokyo har börjat bli riktigt kalla, känns som om det blev höst under en natt. Så funderar på att studera en stund och sedan gömma mig under täcket.

Ja ne!

Tiden går så fort hela tiden, man hinner knappt något på helgerna innan man inser att de är skola igen.

Men skulle skriva en liten rad om gubben där hemma i alla fall. Han som alltid sitter vid datorn där nere i källaren och spelar tråkiga spel.
- Dock, Left4Dead är godkänt, det är roligt att spela.

Utan honom hade jag inte kunnat något om datorer och teknik, passionen för tecknat och spel hade nog inte varit lika stark häller och uppväxten vid havet hade aldrig varit så härlig som den varit.

Som liten minns jag alltid att lan kvällarna var bäst, då sammlades alla roliga personer och spelade spel.
- Fick dock inte alltid vara med i själva spelet (inte för att man var för liten, utan för att det inte var någon dator ledig).

Jag är bortskämd med att få programmen och spelen jag pekar på av honom och jag har alltid fått ha den näst bästa datorn i huset.

Ja, Star Treak och teknik nörden är min pappa och hade inte velat ha någon annan häller~

Du borde komma hit otōsan, ölen är billig och populär här, dessutom lär maten göra så din mage försvinner.
- De förståss, inte min pappa utan magen.


sökte på rinkabyholm lan för att hitta bild på honom.


Love you~
Tiden går så fort så är snart hemma igen, ja ne!

Vaknade åter igen utan att mobil veckar klockan hade ringt. Eftersom kontakterna är annorlunda här (och för att min adapter inte funkar) lånar jag Carols varannan dag. Men jag är inte van att jag måste ladda varannan dag så ibland glömmer jag den, så mobilen dör att jag inte har något som väcker mig.
- Jag har köpt en vanlig veckar klocka men jag vaknar inte av den. Jag måste ha mobilen.

Så i alla fall, än så länge har jag haft extrem tur med väckningen att jag vaknat utan alarm.
- Sattsar på 100% närvaro av 2 anledningar

1. För att inte missa något i skolan.
2. För att få ett stipendium.

Har varit så arg på mig själv av att jag hela tiden ligger efter i skolan. Jag distraheras för lätt att ha kul istället för att plugga.
- Jag har ju svårt att lära mig saker, jag måste plugga ännu mera.
Men i dag blev det ett stort nej för att dra till ett ställe och dricka.
- Jag vill verkligen göra allt som planerats i helgen, men jag låter mig bara gå på en sak.

I morgon kväll kommer vi ha VIP biljetter till ett band.
- Händer inte precis varje dag man får VIP, så låter mig själv att gå.

Känns som det alltid händer något här i Tokyo. Inte många stunder det är lungt.
Sitter just nu för mig själv medan de flesta är ute. Vissa spelar biljard och vissa är bara ute på en krog (tror jag).
- Jag ville göra båda..

Äter en chocholat cornet för mig själv och funderar på att sova en kort stund innan jag pluggar.
- Haha, ja anledningen till att jag äter den är nog för att min favorit karaktär gör det.

Är som sött bröd med choklad pudding i sig, så man får hela tiden slicka upp chokladen så den inte trillar ur.
- Dock äter jag inte som Konata gör.

Hade helt glömt bort den.
- Fast visste inte om den förrän Emma berättade om den igår.Minns inte riktigt vad den var för häller, vet att man skulle ha något lila på sig i alla fall.

DeviantART (sida jag lägger upp bilder på) påminnde mig med att sidanvar lite lila.

Vanlig skol dag.
Gick dock rätt fort

Åkte hem och gjorde mig i ordning en slags nudel soppa.

Stannade en stund vid anslagstavlan och målade.
- Managern berättade att de var inte han som suddat ut allas bilder, utan tyckte det var kul att vi gjorde bilder på den.
Så mitt i allt stannade en kille och frågade om jag gillade Anime.
- Visst?
Helt plötsligt fick jag ett oöppnad paket med en tröja i med trycken "Baka and test sumon the best". 

Tröjan var snygg men blev lite funderande. Vad var de ens för anime på tröjan? Sökte upp den på google och tittade på första avsnittet.
- Jag kommer kunna bära tröjan utan att skämmas, haha!

Serien handlar om en skola som testar på ett nytt sätt att dela in klasser i. Alla elever får ett inträdes prov, gör man inte provet får man automatiskt 0 poäng. De med högst hamnar i A klassen där klassrummen är i en lyxig stil och har senaste teknologin.
- Engelska betyg systemet.
Huvudpersonen hamnar i klass F. Där sakerna gärna går sönder i klass rummen och som inte gör så mycket mer en att sitta och hänga tills skolan är slut för att de fått en så dålig lärare som inte bryr sig vad de gör.
- Snacka om att verkligen bara slänga de som har svårt i skolan åt sidan.
I alla fall huvudpersonen och ett par till bestämmer sig för att strida sig upp till klass A. Alla elevers betyg är som små karaktärer som slåss mellan varandra, ju bättre betyg desto starkare karaktär.
- Ah, önskar verkligheten var så med, då skulle man kunna se om man utvecklas. Jag diggar verkligen serien och den ger mig av en udda anledning mer motivation att plugga. Föreställer mig att mitt egna lilla betyg är en karaktär, dock borde min se väldigt sliten ut av att det inte går så bra en.

Ah, huvudet snurrar lite. Har nog druckigt för lite vatten igen. Skolan var åter igen jobbig.
- Rolig, men man hamnar fort i en halvt sovande sits när man sitter still i timmar och bara lyssnar.

Säger om och om igen att jag vill klara mig själv och kunna lära mig saker, men jag distraheras hela tiden.
- Jag måste här ifrån.

Jag har självklart kul, men det är just det, för mycket kul att de känns som jag inte tar hand om mig utan bara följer alla andra som en svans. Jag hatar det.

I dag skulle jag egentligen ha träffat Mimmi, men hon hade glömmt att hon skulle göra annat (minns inte vad för stunden) så hängde på Carol att träffa en hon lärt känna via internet. En kille som var helt ok att träffa.
- Fast var många stunder man såg att han hade hoppats på en ensam tid med Carol.

I morgon har vi hirigana test, urk, känns inte som om de kommer gå bra, skulle nog ha skippat att ha följt med Carol.
- Fan, vad jag klantar mig hela tiden.

Jag vill verkligen ge 100% men känns som jag bara gett 0,5% för skolan, vilket gör mig så arg på mig själv.

I morgon ska jag försöka med att göra en stor frukost.
- Nudlar, svamp, crabstick och naruto (en liten fisk bit)

Mer och mer känns det som om det personliga man har försvinner. Man får bara reda på mer och mer saker man inte får göra som en svensk hade tagit med "what ever".
- Gomenasai..

Sitter ibland och suckar över såna simpla saker. Jag får inte sätta upp saker på väggarna, så väggarna skriker ut; VITT!

Så vill ha ett eget ställe, men jag vill samtidigt inte lämna alla i gäst huset.
- Har ju så kul tillsammans.

Visserligen, även om jag drar betyder de väll inte att jag inte får umgås med de andra. Det kanske behövs att jag drar för att verkligen tvinga mig lära in saker, just nu är det fotfarande ganska svenskt tack vare att vi är en stor grupp.

Hur som helst. Kvällen igå-

Jag är inte så säker om jag vill skriva om den. Vi var på ät och drick hur mycket man vill på 3 timmar. Hade extremt kul, men kom senare en oplanerad (rättare sagt, jag fick inte reda på det förrän de var för sent att åka hem) karaoke i cirka 5 timmar.
- Det är kul att sjunga, men för att kunna göra måste man åtminstone kunna låtarna lite och de låtar jag fanns så klart inte.
Så låg och sov igenom halva tiden tills Carol lekte hårdrockare och skrek i låtarna.
- Ittai..! (= aj!)

Hoppas jag kan hitta några bilder ifrån kvällen bara.

Rök lukt överalt! Jag fattar det inte, rökförbud ute på gatorna, en då röker en massa och kläderna luktar alltid rök när man kommer hem.
- Visserligen, det är ju tillåtet på de flesta ställarna att röka inne.

Det var en som satt med ett barn på stället vi fick äta och dricka hur mycket man ville. Kanske 1 år. Barnet såg helt friskt ut och låg bara lite sprattlande av att vara nyfiken på vad alla gjorde där inne. Helt ok, men man fick ju funderingen om det var det bästa stället för en så liten, det var ju ganska hög ljud volym tack vara de "glada svenskarna".

Koreaner, shit vad jag bara börjar hata dem mer och mer sen jag kom hit. De står utan problem och snackar skit om en öppet. Ifrån början tänkte jag att de bara var snack om att koreaner här är idioter, men känner bara att det inte varit någon korean en så länge som bevisat motsattheten.
- Tror att de är något för att de lär sig japanska fortare. Då kan ju de komma till Danmark så får vi se om jag eller de lär sig danska fortast.

Träffade ett par på tåget hem ifrån Karaoken.
När jag kom hem var det direkt sängen, de andra försvann till Seven eleven.
- Var så arg, att jag klantade mig så med tågen, ville ju ha åkt hem och sluppit karaoken, så var inte arg på någon annan utan bara på mig själv.

Känns som jag kommit in i att följa de andra när jag skulle lära mig allt själv, det gör mig så arg.
- Jag hatar verkligen personer som följer mig som en svans, då vill jag ju självklart inte vara någon annans!

Så i morgon ska jag försöka dra tidigare till skolan för att plugga innan lektionen börjar.
- De ger mig en säkrare "kommer inte försent" sits med.

I dag steg jag upp 1 av att inte reagerat redigt på att någon faktiskt knackade på min dörr. Låg för djupt i mina tankar. Huvudet skriker att jag är en författare, inte en person som upplever saker.  Pluggade tills klockan blev 3, då bestämde sig Carol och jag äta ett par munkar vi köpt. Så smet upp på taket och tog det lugnt.
- Taket har blivit mitt absoluta favorit ställe. Kan ingen hitta mig i gäst huset och att jag inte sagt till någon att jag skulle någonstans så är jag troligen där uppe på taket.

Ser lite då och då letande efter stjärnorna på himmelen. En bild som är fast nålad i huvudet är hur jag stod på trädgården hämma och såg upp på djupet med alla stjärnor som bara ökade i antal ju längre man tittade. Här ser jag max 5 st. Ett perfekt som kapitel 1 i mangan "baka suenden" jag ska göra när jag fixat tablet. "Vart tog stjärnorna vägen?" Saknar få saker i Sverige som betyder så extremt mycket för en.
- Låg till och med i sängen och saknade min vita tiger jag har i sängen hemma. Vågade inte ta med den av att risk att någon skulle hända med den.

Känner mig verkligen som en 5 åring här i japan. Lite vilsen och hoppas hela tiden bara någon kan lägga armarna om en.

Av att äntligen ha laddat min kamera fotade jag lite omkring mig.

P.s uppskattar verkligen att ni skriver kommentarer, ger verkligen känslan att ni läser. Dock kan jag bara svara till personer som har blogg av att de inte finns ett "reply system".



Köpt för att kunna påminna mig om saker som läxor. Har fått smeknamet
Pootchy av Carol.



hörn som jag försöker plugga i. Gillar verkligen att de finns
is kaffe lite här och där man kan köpa.


Kunnde inte låta bli att köpa, alltid velat ha, fast vet inte
om jag kommer våga använda den.


Köpte nytt nagelack av att mina är för dåliga.
- Inget slår en kombinationen svart och vitt.


Jag tvekade lite av att köpa den, men nu känns det som att jag inte
kunnde köpt något bättre, den är extremt effektiv när de blir varmt.
- Vilket de fort blir, vi har fotarande på 20 grader.


Tog inte lång tid innan denna blev köpt ur en automat.


Min snygga burk sammling, all pepsi jag druckigt under tiden vi varit här.
100 yen för en halv liter pepsi.
- Varför kan de inte vara så billigt i sverige med?


Köpte mig en läppglans, älskar den. Trodde aldrig
jag skulle säga något sånt till smink.


Carol i sitt rum - hon har sol sidan så hon får fort väldigt varmt.



Carols utsikt


En till automat katt, min rums nyckel och ett block jag använder till att
skriva upp bra japanska ord jag stöter på. Kladdat upp en kisse~
gjort en kanin på Carols och ska göra en hund på Emmas.












t ifrån taket


Läskig grön färg, påminner mig om en pool.


Mina första och troligen enda pockys jag kommer köpa
i japan. Menar av allt godis som finns, är dessa väldigt
tråkiga.


Sexy Emma! Som påminner om en gashia.


Carol och Andreas


Entren


Stör mig lite på alla kamror som finns, skulle inte förvåna mig om de
är en gömd i rummen.


Mat och sällskaps rummet. Ovanligt tomt.


Hade tråkigt så tog några bilder när jag satt upp och ner. Erik.


Emma ser lite trött ut.




Inte nog med att mitt rum är tvätt stuga. Det har nu även blivit en mini
hår salong.


För en gång skull var jag inställd på att de skulle vara en bakelse.
- Bara för det är det en supergod macka med ost i.


Äcklig, var en munk fylld med krosade söta bönor! inte gilla bönsakerna
de har.


En sak min favorit karaktär Izumi konata alltid springer omkring med.
Brödet smakade som förväntat, men det i smakade som choklad pudding.


Jag är i te landet, men endå (om jag fattat de rätt)
är det väldigt dyrt med vanligt te.


Det är vanligt bröd, men smakar väldigt sött för att vara bröd, så är
lite fundersam, diggar inte en sånn söt smak på morgonen.


Smet upp på taket med carol och fikade på ett par
munkar vi köpt.


Helt ok, dock nog inget jag köper igen på länge.


Utsikten vi hade medan vi fikade, ser kallt ut på bilden.


Udda godis Carol köpte och lät mig äta av.


Ost ringar, jag tyckte bara ostbågar stank, detta är det värsta jag
lucktat på, men de är goda.


Katt tass nyckel ring med bjällra, fubkar som en lite stress tass.

Så ne, nu måste de sovas. Ja ne!

uhn, börjar glömma vad jag skrivit och inte skrivit om, man gör inte så mycket men man rör sig mycket mellan platser att man alltid kommer hem så extremt trött. Så bloggandet har råkat hamna åt sidan lite.

Vill designa om bloggen. Funderar på att designa den efter serien jag vill göra. "Baka Sueden", en story om de som händer här i japan, dock de personer som är här i verkligheten kommer att vara ihop mixtrade till olika karaktärer i storyn. Dessutom, det kommer inte finnas en färdig story förren året är slut.

Har just varit ute och ätit med Erik och Carol. Carol och jag blev så sugen på nudlar så vi kunde inte låta bli, även att klockan är över 2.
- Jag älskar att de faktiskt är saker öppet mitt i natten här i Tokyo.

Skolan var åter igen jobbig, rolig, men man blir så trött när man sitter helt still i 4 timmar och 45 min och lyssnar på en massa information man ibland inte fattar alls av.
- Gick igenom hur man frågar om tiden och svarar vad klockan är, har inte fått in i huvudet hur det funkar än.

Skolan startar alltid 1, man kan gå in till klassrummet tidigare. Skolan börjar när en Big ben melodi hörs igenom skolan så det gäller att vara i klassrummet innan melodin slutar. Melodin hörs även när det är rast, varje 45 min.

När man åker på tåget hem eller till skolan ser man alltid skol tjejer och killar i sina uniformer. Önskar lite man själv hade en, de är så fina.
- Dessutom skulle de tala om för andra att man är studerande, så man kunde ha lands flaggan på uniformen med så inte varje japan påstår man är Finländare eller Amerikan.

Efter skolan blev det åter igen Okonomiyaki med allla svenska ifrån gäst huset. Det är så kul att se på hur allt steks framför en. Carol och jag lärde mig hur man gör nu.
- Inte direkt svårt, låt servitrisen göra starten, vänta en stund, vänd Okonomiyakin, vänta, lägg på smak och klar att äta.  

Jag vet att jag varit dålig på att ta kort, men mitt batteri till kameran har varit dött ett tag nu.
- Har äntligen satt den på ladning.

Har fixat och designat lite svagt i rummet nu, vill köpa en massa, men det känns samtidigt fel. Som exempel, jag vill ha blommor i rummet, vad ska jag göra av dem om jag flyttar eller åker hem?
- Visserligen vill jag inte flytta, jag älskar de här i gäst huset, men jag vill se hur det är att leva hos Yukiko. Att verkligen leva som en japan.

Har fotfarande inte sett någon typisk Anime/manga eller stor godis butik en, typ inte haft tid att riktigt leta en då. Man kan inte låta bli att oroa sig för pengarna, men man luras för att man tänker så svenskt.

Japanska pengasystemet;
1 yen = mindre en 10 ören i kr. De små skitarna är så onödiga! Man får lätt 20st med en gång om man inte försöker att alltid ge exakta summor i betalningen. Hittar man en på gatan orkar ingen ens att notera dem.
5 yen = Lite bättre en 1 yen. 5 yen kan man i alla fall använda i automat.
10 yen = effektiva i betalning
100 yen = absoluta favoriten av alla för alla. ungefär 8kr och är 90% av alla automaters kostnader på en dricka som ex en 500ml pepsi.
500 yen = väldigt effektiv när man betalar högre siffror i affärer.

Sedan kommer man upp i lappar, inte riktigt säker på vad de har, men har oftast i plånboken 1000yen och 10 000yen

Favorit butik en så länge är 100yens shopen.
- Man är lite snål av sig. Ne, men att de är så högra siffror överalt lurar en extremt att man handlar saker för 1000kr.

Köpt mig själv en läppglans, funderade på att göra det i Sverige men glömde.
- Men älskar den jag köpte här, luktar så mysigt, sött.

Det är positiva för mig, det mesta för tjejer luktar "sött" vilket är precis vad jag vill ha.
- Vanilj och godis dofter.

Skaffat mig ett "mini Japanese caligraphy set, kunde inte låta bli, det har alltid lockat mig att Vilja ha.  Så att de är mini gjorde de bara roligare.
- Inkstone.
- Writing brush
- Ink stick

Har säkert redan skrivit det ett par gånger, men jag mår så bra här i Tokyo. Behöver inte ta någon av mina stress tabletter.

Ne, nu måste jag logga och sova, jag ska sova länge i morgon~ 
Ja ne!

Ohio, watashi wa Sara desu.
Watashi ni-ju sai desu

Urk, den  röda onigirin var inte god,fylld med tonfisk (?).
- Smakar som det i alla fall. Urk frukost.

Bloggandet har varit dåligt med de senaste dagarna, men det har inte hänt något speciellt, bara lite lata dagar i student hemmet.

Allvarligt, någon hade just på "we wish you a marry x-mass" låten utanför. Ska bli intressant att se hur japaner pyntar upp jul saker. De är ganska mycket för bara Halloween.
- De förståss, ingen slår min mamma när de gällar att pynta för en högtid, men japaner kör mer en modern version av pyntandet. Det nästan första jag såg i Tokyo var en stor blinkande nyon pumpa på en vägg.

Känns lite tråkigt att jag missade skörde festivalen hemma, inte för att vi gör nåt speciellt då men jag gillar att bara åka omkring på öland och se alla höst träden.

I dag är det "välkomnings cermoni i skolan".
- Vi ska stå och presentera oss för de på skolan och om jag fattat rätt, kommer vi få se vilka som får prisen för de som redan varit där på skolan och pluggat.

Jag funderar starkt på att köpa en svensk flagga och sätta någonstans på väskan eller på kläderna.
- Alla påstår att jag är finsk eller amrikan. Ok för finsk, nästan rätt, men amerikan?!

Det positiva med att vara blond och blå ögd.
- De förväntar sig att du inte kan något i landet.

Det negativa med att vara blond och blå ögd.
- De förväntar sig alltid att du inte kan något i landet.

Så ja, jag vet inte hur jag ska tolka Japan en. Jag är bara en skum utlänning, men de förväntas en då att jag ska kunna språket.
- Känns det som.
Nåja, skit samma.

Av en skum anledning hittar man bara mer och mer svenskar.
- Det har blivit många gånger man pratat engelska med en svensk av att man alltid tror personen ska vara ifrån ett helt annat land.

Det är kul, men samtidigt lite läskigt.
- Jag älskar vår lilla svenska familj som blivit i student hemmet.

---------------------------------------------------

Jag glömde att publicera inlägget jag skrev innan skolan så jag hoppar direkt till skolan här.
Ceremonin var ok. Rektorn är cool, vänlig och rolig. Det jobbiga är att de pratar dock inte så mycket engelska, så man fattade inte riktigt alltid varför alla garvade eller blev förvånade.

Det blev dags att presentera sig och vi hamnade bland de första. Jag var sist att presentera sig i min rad som vi satt så jag stod ju ensam medan jag gjorde det. Det var mycket folk, men kändes ok. Det var mer kunskapen jag var rädd för; hur sa man orden nu igen? Jag lyckades i alla fall få ut; trevligt att träffas, jag heter och kommer ifrån. Dock när jag skulle säga trevligt att träffas (den första kommentaren är för att man träffas för första gången) tog det stopp. Funderade tyst en stund och drog sedan upp handen, hade skrivit upp det. Av någon anledning började alla garva.
- Av någon skum anledning var min presentation väldigt komisk för att jag var så dålig men att jag en då försökte.
Så ja, vet i alla fall att blondinen nog finns i mångas minne ett tag nu.
- Det kändes i alla fall skönt att de skrattade, hellre roa publiken med att göra fel än att göra fel i pinsam tystnad.
Faaaaaaaaaaaaaast. Jag önskar ju lite att jag kunde gjort en perfekt presentation istället. Som om de andra inte redan la märke till mig för håret.

På hissen ner ifrån där vi hade haft ceremonin hamnade vi med 2 lärare. De tyckte de gick bra för mig och tittade lite nyfiket vad som stod i min hand.
- Yoroshiku onegaishimas.

Ja, det är mycket artighet på artighet.

Sökte efter bilder eller filmer ifrån idag, men tror inte det har hunnit komma upp en. Hitta dock denna bilden ifrån första skol dagen.

Börjar bli trött på allt flängande och festande. Så klart jag vill vara social, men jag vill även ha pengar för att kunna ha kul när jag kan min japanska med.
- Det är så jobbigt när nästan alla kan språket att man inte fattar något när de andra pratar.

Det är alltid en japan som försöker prata med en och det är alltid samma sak.
- Wakarimasen.

Visst, vi hade en liten Halloween fest (?) nu på kvällen i student hemmet, så ja, jag är lite snurrig i huvudet.
- Testat på (kall) sake nu.

Vaknade vid 9:00 tiden i morse, satte mig vid datorn och skrev lite, pluggade svagt.

Utan att tänka på det blev det plötsligt 10/10/10 - 10:10.
Jag var helt inne i bloggandet och letande efter bra låtar.

Den första bilden är gjord bara i datorn med tablet, medan den andra
är först i en vanlig skiss utanför datorn, har råkat klanta mig på vissa
ställen med linjerna, som ögonen som ska ha tjockare linjer, ofärdig men
kommer nog starta om på den.

Är lite butter, har stora inspirations bomber i mig och kan inte få ut något för att jag inte hinner eller kan riktigt utan tableten.
- Irriterande.

Det värsta kommer nog bli om vi kommer till en hobby affär eller affär med en massa plast figurer (det heter något speciellt, men minns inte vad). Jag får verkligen insperation av dem.

Vaknade ganska sent av att min mobil dött. Satte mig vid datorn för att se om jag var ensam vaken. Carol hade varit vaken senn 8 på morgonen medan emma vaknade cirka en timme innan mig.

Direkt när jag vaknade kännde jag av en hemsk känsla, ville inte stiga upp. Det känndes som om jag drömmt om något så hemskt att man kastas sittande upp av rädsla i sömnen, men jag minndes inte någon dröm.

Vi gick till 100 yen shoppen åter igen. Har blivit som en favorit affär. Har svårt att hitta vykort. Har bara sett " Happy halloween" kort en så länge.

Köpte mig ett par snygga kort byxor.
- Jag vet, de är mitt i hösten, men det är fotfarande varmt och så kan man vara varmt klädd även om man har korta byxor.

Svart vita, självklart~

Min kamera är död så kan inte fota än.

Jag gillar verkligen modet i japan.

För första gången gick Carol och jag iväg själva och åt, men vi beställde och åt lite för mycket, så kvälls rundan blev direkt efter maten.

Den hemska känslan senn i morse sitter fotfarande i, så la mig en stund och vilande. Hjälpte inte. Tillslut skulle alla dra till en pubb. Tackade nej, känns som kroppen inte orkar med en natt på pubben. Jag har istället passat på att måla och pluggat lite svagt. 
- Ville annars ha fölljt med.


Det är Hirigana prov snart, så gäller att kunna tecknerna. 

Det kommer troligen inte bli någon modelering på ett tag. Frisören kan bara ha en modell och hon valde en annan en Carol eller mig till denna tävlingen. Lite synd, hade sett fram imot att få se hur det skulle vara. Nåja, hon sa att hon ofta besökte DK House (student hemmet) och skulle återkomma.

- Ne, återigen lite jobbig dag. Kul, men jobbig på ett sätt.


Ja ne!

Eftersom när jag själv läser i min blogg känns det förvirrande och man ser inte alla bitar, så tänkte jag skulle sammanfatta allt som hände innan resan.

Satt ensam i trappan på skolan och tänkte på studenten som var nästa dag. Det var tyst då, men skulle höras en massa skrik nästa dag. Det var inget som gick att undvika. Funderingarna om att låssas vara sjuk var stora. Jag behövde nog inte ens låssas, magen kändes inte alls bra, det frätes bokstavligen sönder i magen på mig. Vid det här laget hade jag ingen aning om mina stress problem och att jag lätt får för mycket syra i magen.

Alla andra var ju super glada att de äntligen var över, så varför var inte jag. Antagligen för alla IG som skulle ligga i kuvertet. Tydligen hade någon fått VG i korridoren, hon grät för att hon inte fick MVG på något och tröstades av sina vänner.
- Vad är det att gråta för? Det är ju bara att gå till läraren och prata om varför man "bara fick MVG" om de nu var så.

Jag ville bara hem och lägga mig, men samtidigt inte, då skulle det ju fortare bli nästa dag.

Mot min vilja var det i alla fall nästa dag. Jobbiga glädje skrik och överlyckiga miner medan de hoppade omkring med sina vänner. Min tinitus ökade nog svagt den dagen. Försökte vara glad och se ut att ha kul. Men ville bara ha betyget och sedan gå hem. Maten vi fick i skolan var så god i alla fall. Oturligt nog var de dock kryddat, vilket gjorde att min syra steg fort i magen och fräte åter igen.

En runda igenom staden med ett flak och så äntligen var det slut. Tänkte jag, fast, skulle ju ha gäster hemma.

Släkten uppmuntrade mig att gå ut på krogen, ville, men syran gjorde att jag bara fick en känsla av att spy av blotta tanken på alkohol.

Det var tillslut slut och jag fick sova utvilade i min säng.

I ett halvår vilade jag upp mig bara och hade fått medicin av en doktor jag råkat hamna hoss.
- Så glad att jag träffade honom, märkte fort hur bättre jag mådde med tabletterna.

Praktiserade hos Monika för fritidsgårdarna Rinkabyholm och Falkenberg.
- Jag vet säkert att arbeta med barn inte är min starka sida, även om ett par tycker det.

Praktiserade lite på Erikshjälpen i kalmar med, så lärde mig lite hur de är att sköta en butik.
- Även om min huvuduppgift var att hjälpa till med byggandet, inte att hänga kläder.
Tror inte jag kommer jobba någon gång i en kläders affär häller.

Fick nya vänner under båda praktikerna och lärde mig att vara social igen. Bad de som gjorde mig illa att försvinna ur mitt liv och började planera för en efter längtad Japan resa.

Under Uppcon 10 beslutade jag allt, skrev till skolan i japan och var fast att jag skulle åka om jag så skulle behöva åka själv dit. Dock stoppade csn mig, det tog en vecka innan jag hade slutat att gråta. Vägrade ge upp och letade sätt att få igenom min resa för hösten 2010.

Kom tillslut till kunskapsnavet av min jobb coatch, där fick jag hjälp för att kunna gå på prövningar. Anledningen till att jag inte fick CSN var att jag inte hade tillräckligt godkänt, men tack vare prövning skulle jag hinna att plugga upp tillräckligt. För utomlands studier krävs 80% godkänt om man har godskänt i språk.
- Jag pluggade Svenska B och Engelska B.

Hela sommaren gick till att plugga, men de var värt det, efter mycket om och men fick jag mina G i betygen och skickade fort in till CSN.
- Eftersom jag redan hade en ansökan behövde inget skrivas om.

Så nu, hösten 2010 sitter jag i mitt studentrum, i Tokyo och njuter av de dagarna ger mig.

Älskar att klä upp mig och sminka mig så jag påminner om en karaktär ifrån tecknade serier.

Namn: Hanna, Sara, Therese Nilsson.
Tilltals namn: Sara
Kallas: Sora Ni-ruson
Född: 20 agusti 1990
Födelse ort: Kalmar
Bor: Tokyo, Shinjuku

Största intressen: Design, skriva historier, teckna, kultur, teknik, spel, historia, fantasi, mytologi, futurism, tecknat, japanese rock styles.

Personlighet: Brukar alltid beskriva mig som en katt; bits som fan, men behandla mig som en vän och jag ligger spinnande i ditt knä. Jag bryr mig inte ett skit hur mycket du hatar katter nu, jag älskar dem, de är söta och gömmer vassa fina klor som de kan attackera med när man minst anar det. De inspirerar mig i tecknande och de är knappast de enda djuret jag älskar som öken rävar, ödlor, ormar,  reptiler rent allmänt, förhistoriska djur etc.

Familj:
Teknik nörd till pappa, en mamma ofta experimenterar med maten och en syrra som följer lite av mammas fotspår att utbilda sig inom mat.

Bakgrund:
Uppvuxen i Rinkabyholm, först född i familjen. Trackad senn liten av "vännerna" omkring mig och lämnade sverige september 2010 för att följa sin drömm att bli serie tecknare. Lider av stress problem, öppningen till magen är för stor att det skapas för mycket syra och ger magsår. Tack vare en specialist lyckades jag få tillbaka självförtroendet och kunnde leva utan stress smärta, det var som behövdes för att jag skulle våga åka iväg.

Nutid:
Reste till japan och träffade på ofattbart många svenskar. I bara gästhuset DK House som jag bodde på i Shiki fanns 12 svenskar. Nu när jag bor i Shinjuku finns det bara 1 svensk i samma häm. Därimot är det över 12 svenskar på ISI språkskola som jag går på.

Att leva i japan är lite som att bo på ett nöjesfält för ungdommar. Det finns hela tiden saker att göra och det gäller verkligen att inte vara folk rädd. Som exempel är det enklaste och vanligaste sättet att bo på är i ett gästhus, vilket innebär att du får ett rum att sova i, senn delar du på allt annat med andra personer som bor i huset. 

Mål: Att skapa en massa serier (och filmer)!
Favorit tecknare: Jamie Hewlett

Målandets start: Jag verkligen hatar personer som säger - ah, jag har målat senn jag var 2-3 år. Ja men självklart, vilket unge sitter inte och målar. Jag fick mycket uppmärksamhet när jag målade, så ett tag trodde jag att jag var tvungen att vara bäst på att teckna för att få vänner. Tillslut målade jag för att jag inte hade något annat att göra, jag skrev historier och målade till dem för att visa andra hur jag föreställde allt. Började tillslut fort med att måla på datorn.

Sida med mina bilder; www.3spots.deviantart.com

Favorit manga/anime: Jag är inte så mycket för böcker eller filmer över huvudtaget. Bara de är komiskt är jag nöjd. Som serien Ranma½, gammal men så underhållande.

A någon anledning har jag och Carol tagit en kvälls promenad de senaste kvällarna. I natten mellan igår och idag blev det två. En kort där vi stoppades av polisen. Hade glömt mitt pass så Carol fick springa och hämta det.
- var bara ett hus ifrån student hemmen men jag kommer aldrig glömma den igen.

Den andra rundan var vi och köpte godis och chips. Carol ville ha ett par chips jag testat på. De smakade som snacks. Var även och fixade mig en Ramu soda. Så köpte vi en liten katt till mobilen ur en automat.
- Kunde inte låta bli, var så söta.


Gick lite lungt och tittade på dagiset som är vid vårt hem.

Under vår längre promenad blev vi erbjudna skjuts hem och till en pubb av ett par killar.
- Tror de mest komiska i det hela var att vi nästan just börjat gå rundan och blev erbjudna hem.
Deras engelska var kass, det var för sent att hitta på något, plus att de med sannolikhet bara var ute efter en sak.


De har rätt intressant kyrkogårdar, man kan verkligen hitta gravar inklämda på lite olika ställen.

Testade på en Cheese glass, lät så skummt att det skrek om den att testas.



En katt vi mötte på vägen, satt vilande på en bil.
Tyckte fotot Carol tog blev så coolt.

Blev många funderingar på egen lägenhet att dela på, såg nämligen på många erbjudanden som görs reklam här och där.
- Många skit bra lägenheter är så extremt låga, att de bara måste finnas någon baktanke med det.

La mig tillslut sent och fick helt enkelt skylla mig själv att jag var trött i skolan.

Ja ne!

Åter igen sitter med en Pepsi i handen. Typ billigast och lättast att komma åt. Sitter och lyssnar på någon som spelar trumpet medan jag äter min Nikuman. Knytet jag åt här om dagen.
- De var så goda så kunde inte låta bli.

De är precis som ett bröd jag brukade köpa i asiat shoppen hämma i Kalmar. Kallade de för snurrebröd för virveln.

Har börjat fundera över min vikt, min mage har krympt. Visserligen ser jag det positivt just nu, men jag vill hålla mig på normal vikt, så måste se lite då och då på vågen i dusch rummet.

Skolan var bättre i dag som jag trodde, det var helt ok att plugga. De blev få stunder man inte fattade någonting, men oftast blev det tillslut - Aha!. Så ska sätta mig och plugga när jag skrivit klart.

Det är fotfarande super irriterande att man inte kan språket. På tåg stationen stod en kille och delade ut näsdukar, super snygg så bestämde mig att gå fram till honom.

- Why not? Undra egentligen vad de får av att ge ut näsdukar, han är inte den första man sett.
Lite för att överbevisa Carol och Emma att jag står för det jag säger (yah, I know you reading this girls ;D). Hade sagt att om jag ser en kille som jag tyckte var 100% snygg skulle jag gå fram och prata med honom.  Men så kan han inte engelska, eller rättare sagt "chotto" ( betyder "lite", och när de säger lite då är det verkligen en svensk 10 årings egenskaper i engelska). Så sa de få ord jag kan och hand rörelser. Frågade om jag fick en kram, men japaner är så extremt blyga, så han rodnade bara och och upprepade bara "to shy, shy".
- Ah, det gjorde bara att jag tyckte om honom mera!
Varför var jag tvungen att gå fram till honom!? Hoppas han kommer vara där fler gånger, annars blir jag lite ledsen. Kom på när jag kommit hem att jag kunde frågat honom om facebook.
- Nåja.. skulle endå inte kunna prata med honom för språket.

Det enda stället som känns ok att inte kunna språket är i affärerna.
- Tänka på affärer, måste nog ta ut mer pengar.
Det är jätte svårt med tankarna att man måste spara men sen samtidigt kunna ha kul medan man kan.

Jag älskar verkligen stället vi bor på, så mycket intressanta ljud, som trumpetspelaren som fotfarande håller på och barnen som hörs lekande på dagarna.

Det känns som om man bara varit borta 3 dagar. Saknar bara familjen och gamla vänner, inte Sverige.

Tag vare att de spelar musik får man en väldigt café känsla.

Sitter och dricker min pepsi och funderar på dagen.
- Jag önskar det var en Ramune istället, glömmer hela tiden att köpa.

Det som är roligt och bra med japan är att man alltid kommer åt läsk/vatten att köpa. Det finns automater överallt, men det är ibland olika saker i. Det finns alltid vatten i alla fall.
- Tur det, vill inte veta hur varmt det kan bli på sommaren om det är sommar värme på hösten.

En vanlig doft, röklukt. Det är rätt konstigt att de luktar så ofta rök och att de är så många som röker när det är en regel att man inte får röka ute (om det inte finns en skylt att du får inom en ruta). Man får dock röka på de flesta ställarna inomhus, om inte, finns det ofta speciella rum för att röka i.
- Typ, Sveriges motsatthet.
Känner mig en då hemma av att de flesta jag älskar hemma röker.

Vaknade tidigt för att gå till skolan, gick in till Carol, där jag råkade somna. Tydligen hade jag legat och lett i sömnen, minns bara att de var en så mysig stämning av att man hörde lekande barn utanför.

Vi åkte till skolan. Jag vet inte vad som hände riktigt under lektionen, men allt gick så fort, och så mycket info, dessutom exakt allt är på japanska att jag fick panik attack och började gråta. Jag har i alla fall hamnat i en klass med Carol så är glad för det, men jag kunde inte slappna av förrän vi åkt ifrån skolan. Jag har i alla fall inget i mot att gå i skolan i morgon.
- Jag vill ju kunna språket, alternativet att åka hem finns inte i min värld. Jag tänker inte! Jag ska gå den där manga skolan!

Så ja, dagen har inte varit jobbig. Till och med för Carol och Emma på olika sett. Det är ju inget som går att undvika.

Ska försöka träffa Mimi igen, känns lite som en storasyster, även om vi bara träffats en gång och pratat lite på internet. Tänker ofta på Yukiko med, vill träffa och krama om min japanska mamma igen.
- Hon kommer till japan i januari.

Tänker självklart på min familj och vänner i Sverige med, men att någon av dem kommer hit?
- Tror det är 0,006% chans till det.

Gick med Emma och Carol igen för att behöva köpa något som piggade upp oss alla. Testade på ett slangs knyte jag alltid velat testa. Så mycket godare en vad jag förväntade mig, dessutom mycket större en vad jag trodde.



Köpt på ett Seven Eleven och måste köpas igen.
- Typiskt! Den där Sara låten med Seven eleven funkar även i japan!

Tack Emma ett par gånger nu har jag även testat på Onigiri, var ingen förvånande smak, bara väldigt god.

Sushi ris, sjögräs och fylld med kött eller liknande innuti, godast
en så länge är med räkor. 

I dag var även "tvätt dagen" för oss. så Carol, Emma och jag slog ihop tvätten och delade på allt. Vi visste inte ens vart Alexandra var då. Mitt rum är det enda som har tvätt linor man kan hänga upp, så för tillfället ser mitt rum ut som en tvättstuga.

Har stora problem med min tablet fotfarande (ritar på datorn med). Har skrivit om hjälp på en stor anslags tavla, så idag kom en fransk kille och försökte hjälpa mig, dock kom vi på att min dator är på svenska, men han försökte hjälpa mig en dån. Dock fick vi samma resultat som när pappa försökte hjälpa mig.
- Vi gör som man ska men en då funkar det inte.
Likadant när Magnus försökte hjälpa mig, men jag fick i alla fall en pratstund med moster Yla och Magnus.
- Lilla Flora ville vara med i samtalet med i början.

Tänka på lilla Flora, har ju skrivit om ett Neko café (katt kafé), tydligen finns det även ett hund kafe.
- Jag älskar verkligen alla japaners Inder. Jag har sagt det innan och säger det igen, vore det inte för okunskapen i språket skulle jag verkligen leva livet. 

P.s tänka på djur, kackerlackor är tydligen inget ovanligt här. Har till och med sett en springa på gatan, så känner att man verkligen ser så att de är rent överalt i sitt rum (även om managern försäkrat oss om att de inte ska finnas i hemmet)
- Åter upprepar mig själv, managern är cool och lätt att prata med. Inget fel på hans humor.

Jag trodde faktiskt det skulle vara svårt med engelskan, men en så länge har den gått bra väldigt bra (gäller bara att leta fram japanerna som kan engelska som sagt).
- Skulle jag skaffa en familj i japan i framtiden SKA ungarna lära sig en skaplig engelska.

Just nu har kvaterets tupp börjar gala igen. Den låter så udda.
- Skojjar inte när jag säger att den låter som en katt som blivit överskörd blandat med en gammal japansk käring som står och skriker.
Fladdermössen låter i alla fall likadant. Finns väldigt många här.
- Jag som tyckte vi hade många hemma där man kunnde se två stycken per kväll. Här ser man över fyra stycken

Ne dags att ta insomnings tablett så jag vet säkert att jag somnar och lägga sig. Skola i morgon igen.

Ja ne!

Shit vilken udda dag

Jag försov mig, så planen att jag skulle följt Carol och Emma till skolan sket sig. Så jag satt och målade för första gången här i japan. Dock var jag tvungen att rita traditionellt för att min tablet inte funkar en.
- Letar fotfarande efter en lösning.
Men jag gick till managern och hörde om scaner. Scanern som är i rummet bland datorerna är tydligen någons, så den fick vi inte röra. Därimot scanade han bilden åt mig så jag håller på att arbeta med den på datorn.

Jag hittade Hugo och Fredrik så pratade med dem i trappen medan jag väntade på Emma och carol.
- Jag var så hungrig ett tag, att jag minns faktiskt inte vart de var vi åkte allihopa.
Vi saknade ett papper på att vi "utläningar" får stanna i japan så de var bara att åka och fixa. 

Det tog en sånn tid innan vi fick mat, att carol och jag inte kunnde låta bli att köpa chips. Jag tror det var vanliga chips och sedan ett par med nudel krydda. Nudel kryddan var för stark för mig så bytte chips påse med carol, men den var god.
- Salt, precis vad jag behövde.

Vi har bara varit borta en vecka, men både Carol och jag känner redan att kroppen på något sätt har krympts på oss.

Killarna gjorde mat i dag. Härligt, dock fick vi diska.
- Rättare sagt Carol diskade typ allt medan jag tog två skålar.

Medan vi väntade på maten så satt vi för första gången i sällskapsrummet och träffade ett par som bodde där. Som Pablo, vår manager bokstavligen ropade på mig när jag råkade gå förbi, att jag skulle hälsa på den nya svensken.

Managern är cool, han ser ganska trött och tråkig ut men han är jätte rolig att prata med och enkel att prata med. Av ren nyfikenhet hade jag tittat in i ett mörkt rum och såg tränings saker. Tänkte; va coolt, slipper man betala gym. Men så slog en skylt min syn.
- GENTLEMEN!
Va löjligt! De har ett gym för bara män medan kvinnor har inget!
- Dock satte managern en tränings apparat i ett litet rum så vi tjejer skulle få träna. Han fråga hela tiden om jag skulle träna. Det var inget viktigt han behövde göra, jag var ju mest bara nyfiken på varför det bara fanns för män. Som det ser ut nu har jag inte tid att träna, så jag känner mig dum av att han gjorde så åt mig och sen att jag kanske inte använder den.

Medan vi väntade på mat hände en udda grej. Managern ropade åter igen på mig att hälsa på mig.
- Tänkta, va fan är det här, jag är väll inte ensam i sällskaps rummet häller.
Det visa sig vara en japansk frisör. En ung tjej, Kuboki Chikako. Hon började prata om sitt jobb och att hon skulle ha en visning av något.
- Hennes engelska var inte så stor i ordförrådet, men hon försökte verkligen.
Ropade på Emma för att försöka göra det lättare för henne. Visa sig att hon ville att jag skulle vara modell.
- Okej första tanken; hahahaha! den var bra den!
Jag hade ju verkligen den typiska slappa lata stilen, mjukis, linne,  och ofixat hår (knappt kammat) och hon vill ha mig som modell? Visst varför inte, jag som fattig student får väll passa på, en gratis klippning och lite reklam för sig själv, why not? Salongen ligger inte häller långt ifrån vårt student hem. Bara en sak som gnager en.
- Har hon råkat se mig och följt efter oss?
Måste fråga managern hur allt egentligen gick till, för såg svagt att de pratade lite innan hon kom in till oss i sällskaps rummet.

Tittade lite på salongens sida, fast säger mig inte mycket.
http://www.bs-puregrace.com/

Kvällen avslutadeslite klassiskt med en runda, för att Emma behövde ta ut pengar, fast ovanligt nog var inte klockan 12 innan man var hemma.

Ne de är snart skola så verkligen dags att sova, ja ne!

uhm, ja.. nu ska vi se om jag ens minns dagen ifrån igår.

Eftersom vi var och festa i förrgår så tänkte jag låta mig få sova länge, men det blev aldrig så. Jag vaknade ovanligt pigg och tänkte på natten.

Testade för första gången på tequila, var inte så starkt som jag trodde.

Gick tillslut upp för att städa rummet och duscha att klockan hann att bli 3.

Mitt rum, fotfarande väldigt opersonligt men funkar, skulle vilja ha fler hängare och plancer på väggarna.
Ne min säng är aldrig bäddad, men när man vaknar är man super varm så låter alltid sängen få vädra.

Det blir alltid fort mörkt här, väldig fuktig värme nästan konstant. Vädret har nästan alltid varit fint. Bara regnat en dag och sedan duggat en stund en dag.

Precis när jag gick hade kommit ifrån duschen hade emma vaknat, så satt och pratade med henne. Efter en liten stund kom vaknade även Carol så vi gick och åt på en nära restaurang med bara gris kött.
- Nej, jag har inte halv vegetarian stilen längre, det finns för mycket man vill testa i japan för att jag ska klara av det.

vi åt friterat fläsk med kål, ris, mizou soppa, te och någon sallad.
- Super gott!

Av någon anledning påpekade kocken att om jag inte åt upp riset skulle jag få ont i magen nästa dag. Det var inte att jag inte skulle äta det, det bara hamnade åt sidan väldigt mycket av att inte kunna bestämma mig vad jag skulle äta av.

Avslutade dagen med att gå ett par kvarter så man  får se sig lite omkring och ser vad som finns. Det små duggade men gick fort över. Vi lyssnade på en väldigt udda fågel medan vi letade efter 7 Eleven, den lät jätte fint men väldigt annorlunda. Synd att man inte kunde se den med.  Efter en stunds letande hittade vi tillslut ett och lyckades ta ut pengar.
- Still med att prova på dangos och någon slags sockerkaka(?)


Väldigt klibbig konsistens i munnen och de bruna gör det väldigt sött

Dett känns som att man alltid glömmer att skriva om något av att det är så mycket hela tiden som händer. Älskar det, det enda fotfarande som irriterar är att man inte kan språket.

Ja ne!

Ledsen för att varje titel innehåller "Tokyo".
- Men hallå, slår var om att 80% av de som läser min blogg aldrig skulle klickat in på inlägget bara om de inte hade varit med.

Jag känner mig inte 100% säker om jag verkligen vill blogga om igår. Det var extremt skiftade känslor hela tiden, ifrån super glad till så irriterad och arg.

Dagen startade i alla fall med att Emma och jag gick till 100yen shoppen och köpte några saker. Carol var och träffade en kille så vi satt lite nervösa och väntade på att hon skulle komma hem. Fast tydligen hade hon redan kommit hem och letat en massa efter oss. Man känner sig så maklös utan mobil.
- Måste verkligen fixa en.

Blev övertalad att dra till ett par klubbar, kände mig osäker på iden hela tiden och om jag visste hur den skulle ha slutat, hade jag hellre velat stanna. Vi skulle äta för att jag var hungrig och jag vet inte hur många gånger jag tog upp det. Tillslut efter flera timmar när de äntligen kom med mat ide, mådde jag så äckligt illa av trötthet att jag skulle aldrig klara att få i mig något.
- Tur att man åtminstone fick i sig en onigiri av Emma igår.

Eftersom tågen slutar att gå vid 12 på natten ville jag se till att hamna i det sista, men självklart går de sista när vi typ är framme. Så vi fick åka hem 5 på morgonen.
- Trött och illamående av att hungern förvandlats sig till trötthet. Ja jag var irriterad!! Jag hatar verkligen att göra saker utan en slags plan!!

Vad som sas först, anledningen till att jag hängde med var att;
äta, umgås, sedan åka hem medan de som ville stanna kvar till 5 stanna.

Inte;
Gå till pub, dricka, tjabba om vad man skulle göra, komma med en massa nya ider som skulle kosta en massa för en, gå till ställen som ligger super långt bort att taxi krävs, dricka, tjabba om hur vi ska göra med mat, komma med nya idéer, strunta i mat och sedan åka hem vid 5.

Okej, jag skiter i vad alla tycker men jag gillar inte att "festa" hela kvällar så där. De får tycka att jag är osocial och vad som men jag hatar det. Det kostar bara en jävla massa pengar för att dricka på ett ställa där musiken är så hög att man knappt hör de man pratar med. Är det vad alla kallar "att vara social"? att skrika "va" i nästan varje mening?

Jag hade annars kul, träffade ett par japanska killar som var roliga att prata med. Ena av dem kom inte in på den sista klubben för att han uppförde sig ”oacceptabelt". Han hade köpt en chips påse och fick inte komma in med den, så han slängde den i marken, det ledde till att han inte fick komma in alls.
- vet inte om jag ska skratta åt reglen eller faktiskt tycka den är vättig.

Den andra kunde ingen engelska, men ganska många svenskar här kan japanska, så vi lyckades kommunicera en då.
- Hade en kort japanska lektion med honom. Godmorgon, hej, godkväll, men minns inte för stunden vad godkväll var.

Men som sagt, jag är helt enkelt inte en "party" människa. 

Ska nu ta en duch och se om jag kan hitta något ställa att äta på, känns ingen mening att gå och knacka på de andras dörrar, de flästa är nog väldigt bakis och sover fotfarande.

I dag gjordes inträdes prov i skolan, så upp tidigt för att hinna med tåget. Var så trött, satt uppe länge för att träna på Hirigana och Katakana men visa sig att jag inte behövde skriva det i skolan. Man fick sitta och vänta på att få prata med en om hur mycket Japanska man kunde. Jag sa reflex mässigt va fast att jag visste vad de sa. Fast jag ville ju en då hamna i nybörjar kurs så brydde mig inte så mycket. Dock verkade som om jag såg ut att skämmas för det? Han jag pratade med upprepade att det inte är något fel med att gå i "nybörjar klass", det var till och med så en till man kom och upprepade det för mig.
- Men jag kom ju dit för nybörjar klass.

Vi åt på ett ställa som man kunde ta hur mycket man ville under en viss tid. Olika sorters pizza. Dessa var inte lika god som den vi ätit innan. Testade till och med på "dessert pizza". Smakade som om det försökte vara en väldigt konstig bakelse. Att bara ha i tanken att de var en pizza, gjorde nog till 90% att de smakade äckligt.

Tillslut var det dags att återvända till skolan och få mer information, det är läskigt många svenskar på skolan, så man känner sig knappast ensam.

Statyn står för en sann berättelse om en hund som satt troget
och vänta på sin ägare. Ägaren kom dock aldrig och hämtade
honom för att ha dött under tiden han var borta.

Omedvetet hade jag lyckats springa runt statyn utan att märka det, det var fullt med folk, så man såg inget. Fick tillslut fråga en polis om vägen som pekade vart statyn var. Tydligen hade Mimi sett mig lite med men inte trott det var jag, så ja, kände mig lite dum när jag äntligen hittat statyn.

Det var skönt att träffa Mimi, att verkligen prata ut med någon som inte kom ifrån studenthemmet och att kunna ställa ett par frågor om Japan. Mina kläder luktar dock rök nu, det är tillåtet att röka inne på de flesta restauranger öppet och just vid mig satt en som rökte. Vi satt på restaurangen Izakaya. Extremt mysigt ställe, en verkligt traditionell japansk design. Jag lät mig själv få festa till det lite med maten och drickan. De senaste dagarna och jag exempel bara druckit vatten, så nu blev det en japansk öl Mimi tipsa om och en riktigt typiskt tjej drink. Det blev prat om allt möjligt, ifrån japan till privatliv.

Eftersom allt är så extremt nytt för mig lät jag Mimi
bestämma vad vi skulle äta.
- Elektronisk meny. 

I japan får man oftast mat så man delar på det, inte att man får en egen tallrik som i Sverige. Okej, jag vet att det låter jätte konstigt, men, jag gillar ko tunga. Det såg inte ens ut som ko tunga, och smakade som vanligt kött som behövdes tugga lite extra, faktiskt även lite godare en vanligt kött. Vi fick först som gröna bönor(?) som fortfarande låg i sina skal och var kryddade. I vanliga fall hatar jag sånna saker, men de var super gott. Senare (maten tog av någon udda anledning tid) friterad kyckling (helt annorlunda frityr en det vi är vana i Sverige), var sitt spätt med gris kött, nudlar och till sist bläckfisk. Allt var super gott, så jag kände mig så glad att få ha testat på allt.



Fin smyckes affär intressant? Hehe, faktiskt är det en glass bar med temat
diamanter.

Mimi visade mig till en glass som tydligen är nyttig för att den är gjord på yoghurt. Hela temat i baren var diamanter. Istället för bilder på olika frukter och topping som fanns var det bilder på olika diamanter som exempel. Dyr glass, men var värt det i dag, menar folk går ju och köper Ben & Jerrys, pris klassen på glassen i denna baren är ungefär lika.

Det var tråkigt att behöva säga hej då, men skulle jag inte åkt vid 9 tiden hade jag nog varit hemma efter 12. Dessutom, vi har ju ett år på oss att träffas, så hoppas verkligen inte det var första och sista.

Åter igen fick jag beskrivning av Mimi hur jag skulle ta tågen. Så gick lite ensamt på stationerna och letade efter rätt väg. Nej, är inte rädd för att någon skulle plötsligt komma och slå ner en. Det finns poliser på de flesta ställarna, kamera övervakat och mycket folk som ser allt. Det är inte konstigt Tokyo klassas som en väldigt säker plats. Till och med i korridorerna i student hemmen är det kameror som bevakar.

Första tåget var ok och jag lyckades byta till rätt tåg efter att ha råkat stå på fel station en stund (skulle byta tåg till tunnelbana vilket jag glömde och letade efter tåg istället), men på ett ställe råkade jag kliva av för tidigt, som tur kom det fort ett tåg som skulle åkte likadant som den jag åkte med innan. Det tåget höll jag även på att stiga av för tidigt ifrån, men jag hann att smita in igen innan det åkte. Tillslut var nervositeten för stor så med hand rörelser och de få ord jag kan lyckades jag fråga en tjej som satt vid mig om vi åkt förbi Shiki station.
- Sumimasen(ursäkta), Shiki station?
Hon sa ett par ord och visade med fingrarna tre. Tre stop kvar. Även hon skulle gå av vid Shiki station så hon talade verkligen om när det var dags att gå av med. Det kändes skönt.

Två killar som satt framför oss blev tydligen förvånad över att jag "kan" japanska.
- ehhh?!  ----  nippongo --- ?!
Dock hörde jag inte allt de sa, men med tanke på hur mycket de stirrade på en med.
- vad, har de aldrig sett en blond och blåögd person som försöker prata japanska?

Jag tror jag börjar fatta hur man tågen och tunnelbanerna funkar nu.

Åter igen är klockan så extremt mycket att det blir säng efter skrivandet