Just nu finns de ingen annan person jag hatar mer en mig själv. Varför kan jag inte ta hand om mig själv?!

Jag har tydligen tappat mitt kort som visar att jag är utläning, funkar exakt som passet men är mindre och lättare att ha med sig.
- Jag hade köpt en ny plånbok och tydligen höll den inte kvar korten utan gör att man tappar lätt utan att märka något.

Så jag har ingen aning om vad jag ska göra nu.
- Kommer säkert kosta mig en massa pengar för det.

Det blev ingen tour buss. Yuki som vi skulle åka med var försenad att när vi väl skulle träffa henne kändes de bara som att vi slösat en massa tid och pengar på att vänta (vi åkte till ett speciellt ställe för att möta henne och skulle hoppa på ett tåg för att hitta henne). Tour bussen var inte lockade längre. Den enda som visste hur det skulle vara var Yuki, men med tanke på alla gånger hon varit sen har jag förlorat förtroendet för henne.
- Hon är annars en jätte trevlig och rolig person men det kändes som om det var för lätt att något skulle gå fel, ex man hittar inte varandra på tåget.

Jag är så trött på att inte få reda på saker exakt som ett schema och att man inte följer det. Som ex om man bestämmer en plats man ska mötas på en tid, då ska man vara där lite innan i fall något händer!
- Det som irriterar mig mest är att om man åker någonstans och jag ångrar mig, hittar jag inte hem så jag måste stanna, jag är fast. Vilket gör mig så ledsen. Medan jag kunnat göra saker jag vill, är jag fast med (ibland) de jag hatar.

Mår inte alls bra,vill bara lägga mig och hoppas på att dagen tar slut fort.

Eftersom när jag själv läser i min blogg känns det förvirrande och man ser inte alla bitar, så tänkte jag skulle sammanfatta allt som hände innan resan.

Satt ensam i trappan på skolan och tänkte på studenten som var nästa dag. Det var tyst då, men skulle höras en massa skrik nästa dag. Det var inget som gick att undvika. Funderingarna om att låssas vara sjuk var stora. Jag behövde nog inte ens låssas, magen kändes inte alls bra, det frätes bokstavligen sönder i magen på mig. Vid det här laget hade jag ingen aning om mina stress problem och att jag lätt får för mycket syra i magen.

Alla andra var ju super glada att de äntligen var över, så varför var inte jag. Antagligen för alla IG som skulle ligga i kuvertet. Tydligen hade någon fått VG i korridoren, hon grät för att hon inte fick MVG på något och tröstades av sina vänner.
- Vad är det att gråta för? Det är ju bara att gå till läraren och prata om varför man "bara fick MVG" om de nu var så.

Jag ville bara hem och lägga mig, men samtidigt inte, då skulle det ju fortare bli nästa dag.

Mot min vilja var det i alla fall nästa dag. Jobbiga glädje skrik och överlyckiga miner medan de hoppade omkring med sina vänner. Min tinitus ökade nog svagt den dagen. Försökte vara glad och se ut att ha kul. Men ville bara ha betyget och sedan gå hem. Maten vi fick i skolan var så god i alla fall. Oturligt nog var de dock kryddat, vilket gjorde att min syra steg fort i magen och fräte åter igen.

En runda igenom staden med ett flak och så äntligen var det slut. Tänkte jag, fast, skulle ju ha gäster hemma.

Släkten uppmuntrade mig att gå ut på krogen, ville, men syran gjorde att jag bara fick en känsla av att spy av blotta tanken på alkohol.

Det var tillslut slut och jag fick sova utvilade i min säng.

I ett halvår vilade jag upp mig bara och hade fått medicin av en doktor jag råkat hamna hoss.
- Så glad att jag träffade honom, märkte fort hur bättre jag mådde med tabletterna.

Praktiserade hos Monika för fritidsgårdarna Rinkabyholm och Falkenberg.
- Jag vet säkert att arbeta med barn inte är min starka sida, även om ett par tycker det.

Praktiserade lite på Erikshjälpen i kalmar med, så lärde mig lite hur de är att sköta en butik.
- Även om min huvuduppgift var att hjälpa till med byggandet, inte att hänga kläder.
Tror inte jag kommer jobba någon gång i en kläders affär häller.

Fick nya vänner under båda praktikerna och lärde mig att vara social igen. Bad de som gjorde mig illa att försvinna ur mitt liv och började planera för en efter längtad Japan resa.

Under Uppcon 10 beslutade jag allt, skrev till skolan i japan och var fast att jag skulle åka om jag så skulle behöva åka själv dit. Dock stoppade csn mig, det tog en vecka innan jag hade slutat att gråta. Vägrade ge upp och letade sätt att få igenom min resa för hösten 2010.

Kom tillslut till kunskapsnavet av min jobb coatch, där fick jag hjälp för att kunna gå på prövningar. Anledningen till att jag inte fick CSN var att jag inte hade tillräckligt godkänt, men tack vare prövning skulle jag hinna att plugga upp tillräckligt. För utomlands studier krävs 80% godkänt om man har godskänt i språk.
- Jag pluggade Svenska B och Engelska B.

Hela sommaren gick till att plugga, men de var värt det, efter mycket om och men fick jag mina G i betygen och skickade fort in till CSN.
- Eftersom jag redan hade en ansökan behövde inget skrivas om.

Så nu, hösten 2010 sitter jag i mitt studentrum, i Tokyo och njuter av de dagarna ger mig.

Kommer inte kunna blogga på ett tag nu~
bara några dagar kvar innan resan så allt måste fixas

åker måndagen den 27

Såg fram i mot denna dagen (18/9). Att få prata ut med vänner
och verkligen få säga hej då innan resan.

Dock tog det inte lång tid innan jag satt besviken.

På morgonen steg jag upp tidigt för att göra mig i ordning till 12.
När jag hunnit ducka och lagt fram vad jag skulle ha på mig
kom Joakim plötsligt. Gjorde mig lite stressad. Jag hade förväntat
mig honom komma vid halv 12 tiden.

Efter att ha fått göra i ordning sig i min svartvita stil körde Joakim
mig och syrran till restaurangen Thai Silk Palace i Kalmar.

Möttes av Emmelie men blev fort lite besviken av att hennes tid att
firas (hon fyller år 19de) ändras en timme tidigare att hon inte hade
någon tid att stanna.
- Det blev en kram.

Fortfarande 3 personer som ska komma, det är ok, tänkte jag.
Jag började bli fundersam när tiden gick, Linda kom ju aldrig. Visa
sig att hon glömt att det var den 18de att hon inte kunde komma.

Okej, men.. fortfarande 2 kvar?
- Nej, Djenita skulle plötsligt få gäster att de åter bara blev en kram.

Jag hade alltså 6 timmar att bara sitta på Thai för att vänta på 
Johanna som kanske skulle komma.
- Varför skulle hon komma om de som lovat att komma inte kunnat?

Jag var ju glad att Joakim var där och att syrran var där, men
besvikenheten satt hårt och dagen kändes verkligen bortslösad.

Sökte tröst genom att skicka sms till Carol och Emma.O
(rese vän och en gammal internet vän)

Tillslut ringde jag mamma och bad dem komma dit för lite tröst,
jag ringde även till Monica för att se om hon hade tid.

Min syster kördes till sinn pojkvän och tillslut kom mamma och
pappa. Av min förvåning kom även morbror Göran och Annie.
Det tog inte lång tid innan Monica kom med. 
- Kändes så mycket bättre.

Tillslut när Thai silk stängdes kom faktiskt Johanna. Det fulländade 
min dag. Kvällen gick åt att prata minnen och om vad som planeras
i liven.. 

Min dag kändes verkligen räddad.

Vill bara lägga mig och sova. Jag är fortfarande förskylld.
Rösten är börjar komma tillbaka, men min energi är låg. Det
dröjer inte länge innan jag är utmattas och har huvudvärk när
jag gjort något.
- Inte bra tid att vara sjuk!

Fortfarande inga pengar ifrån CSN och vi ringer nästan varje
dag om det.

Så inga pengar, massor att göra och jag ligger halvt sovande.
- Skit.

Samtidigt som man måste ta reda lite på om vad man borde
rösta på. 

Så jag har ångest och är lite rädd, men, det ändrar inte att jag
inte kommer att resa. Jag har inte använt min sommar åt plugg
för att fega ur nu.

Den 1 oktober blir detta min skola för ett helt år. Utseendet skrämmer
mig men fascinerar mig samtidigt. Som många japaner älskar jag
det tekniska hårda utseende. Men att var uppväxt med hus inspirerade
av 1800-talet och antiken kommer det verkligen bli något som kommer
ta ett tag att vänja sig med.

Jag har bara sökt lite svagt om skolan och ju mer jag söker om skolan
ju fler svenskar får jag reda på går på skolan eller har gått på skolan
- Tokyo har blivit en skum student stad för svenskar. Funderar ofta
på varför Tokyo, ingen jag läst om har varit tecknar intresserd. Vad
dem till tokyo? Modet?
Jag ser det väll varken positivt eller negativt med att de finns många
svenskar där borta. Det positiva är att man har lätt att kommunicera, 
men om det blir lätt, kan jag istället få problem att lära mig saker. 

Fick reda på idag att student hemmet öppnar tidigare för oss
att vi inte kommer att behöva bo på kapsel hotell. De gjorde
att rese problemet mellan skola, flygplats, hotell och student
hem löste sig.
- Nåja, kapsel hotell kommer väll testas någon.

Det kommer ta oss 40 min att ta oss ifrån student hemmet till
skolan.
- Hoppas vi inte startar 8.00 om dagarna.

Vi behöver verkligen ett hem närmare skolan. Hoppas det går
att fixa. Det låter även bättre att dela en lägenhet med 3 andra
personer än att dela allt (utom rummet) med 20 pers ifrån olika
delar av världen.
- Jag vågar deffenetivt inte ha mat i ett delat kök, hur ser man
till att folk inte tar ifrån en när man int är hemma? Ne, det
kommer bli mat ute varje dag för min del.

När vi kommer till flygplatsen kommer vi få hjälp av
Carols vänner i japan att hitta till student hemmet.
- Känns lite tryggare så man inte tappar bort sig i Tokyo. 

Ja, detta är en av mina rese vänner jag lärt känna tack vare
resan. Eftersom hon äntligen skaffat blogg tyckte jag att jag
skulle skriva lite om henne.
- Dessutom bestod min dag av att vara med henne och
hennes syster.

Blev en träff på Mcdonald där de satt och hjälpte mig fylla i
mina visum pappren.
- Att allt ska vara så komplicerat!

Äntligen hittade vi boken som jag blivit tipsad av min mosters
man, The lonly planet - Tokyo. Det står om allt möjligt om
Tokyo. Var man kan äta, bra ställen att shoppa på, nattlivet,
kultur livet, sport och aktiviteter, var man kan sova etc.
Har en så länge bara bläddrat igenom den men älskar den.
- Tog en stund innan vi fattade att de var den boken vi
letade efter, höll den till och med i handen och bläddrade
igenom utan att märka att de var just den.

Blev sedan bjuden på en munk och milkshake som var extremt
god, aldrig testat stället inne på kvasten innan.
- Som tur har jag ett år på mig att återgällda henne.
Dock tvinga jag i henne den mesta biten av munken för mitt
problem av att äta munkar. Får mer syra i magen av att äta
dem och då mår jag hemskt i flera timmar.
- Måste hålla koll på vad jag äter hela tiden.

Ser så fram i mot att göra saker med henne i Tokyo. Visserligen
med andra med, självklart tänker jag inte stänga mig ifrån att
lära känna nya personer.
- Men jag tycker om henne extremt.
Av alla personer man lärt känna är hon en av dem som är
lätt att prata med och ha kul med.

Mihih snodde hennes facebook bild och
lekte lite med den i Photoshop.

I want to steal her black long hair!

Besök hennes blogg;
http://dustbunnyheaven.blogspot.com/

Jag kan inte säga att jag lyssnar på hans musik med stor
passion, jag lyssnar knappt ens på hans låtar. Det är om det
spelas på radion jag reagerar och lyssnar lite extra.

Dogge är så cool! Han strålar en så hemskt härlig energi,
och visar verkligen att han har kul.
- Jag vet att jag bara lärt känna honom via tv, men jag skulle
en då så hemskt gärna vilja träffa honom. Han kanske är jätte
elak och jätte tråkig, men den chansen skulle jag ta.

Jag älskade att se honom i tv serien "Hjälp! Jag är med en
japansk tv-show". Jag är inte en person som hejar på
kändisar när de gör något på tv, men när Dogge tävlade satt
man verkligen helt inne och nästan skrek i för hoppning att
han skulle vara bäst.
- skrek dock bara inombords.

Men till saken, jag såg reklamen för "Berg flyttar in".
- Mysigt program.

Och helt plötsligt stod Dogge i reklamen, happy! Men programmet
startar den 22 september, not happy! Jag åker ju den 27 sep.
Har ju hört att man ska kunna se tv via internet, så måste
verkligen ta reda på hur det funkar.

Sist jag såg Dogge var det när han åkte hem ifrån tv programmet
"Hjälp!..." för att en vän till honom hade dött.
- Jag så hade hoppats på att se honom vinna, gjorde så ont. Han
som såg ut att ha så kul och så händer en sån hemsk sak.

I dag var det egentligen meningen att jag skulle dra in till stan
och försöka göra min lista på "saker som behövs" lite mindre,
men stoppades av att behöva ringa till CSN.

Jag har inte fått mina pengar och jag måste betala min kurs i
morgon som är på cirka 60 000.
- Panik!

Eftersom halsen fortfarande strejkar bad jag pappa ringa till
dem, och ja, det kommer ta ett tag till innan jag får pengarna.
- Som tur är fick jag ett nytt datum att betala på.

Genom CSN:s hemsida satte vi att jag ville ha beslut resultatet
via internet. Förhoppningsvis går det fortare.

Men allvarligt, vad är det för idioter som jobbar på CSN? Alla
säger alltid olika, den pappa hamnade hos först när han
ringde påstod att jag inte ens sökt. Dessutom hade de sagt
att mitt beslut skulle ha gjorts i tordags och inget har hänt.

Så vågar i alla fall inte dra till stan idag ifall jag skulle få
meddelande ifrån CSN via mejlen.

I morgon blir det i alla fall att man möter Carol igen för tredje
gången. Happy!
- Trodde aldrig man skulle kunna träffa henne så ofta innan
resan när jag fick hennes mejl för första gången.

Vet inte hur många gånger jag stött på människor som säger.
- Hon pluggar för att åka till KINA.

Okej första gången, andra gången, tredje gången nu börjar de
bli udda, fjärde gången, femte gången.
- Ah kan hålla på länge, ni fattar.

Det är inte Kina jag ska till, utan Japan. 2 helt olika länder som
påminner om varandra i vissa saker.

Det är som Danmark och Sverige.. förutom att Japaner kan inte
förstår kinesiska eller tvärt om.
- Wohow för norden med dess konstiga språk som påminner
mer om olika dialekter.

Jag förstår bara inte hur människor förväntar sig när de ser en
asiat att det ska vara en kines. Det är inte det enda asiatiska
landet.

Som i lilla Kalmar har vi ett par kvarter med asiat restauranger,
jag brukar äta på Thai Silk Palace som ligger där. Var ett par
som pratade väldigt högt att det tydligt hördes "kines jävel" på
skämt när en servitör råkat spilla något på bordet.
- De flesta asiatiska i Kalmar är Thailändare och Filippiner.

I alla fall, tycker människor borde lärt sig skillnaden på Kina och
japan.

Japan - landet med sushi, sumobrottare, ninjas, samurajer
och kejsare
Kina - landet med äggnudlar, lycko kakor, icke kejsare och
som har ett extremt hopp mellan de fattiga och rika.

Lite jobbig dag. Åkte till marknaden i Emmaboda. Medan jag stod
och tittade på en scarf med dödskallar tog någon tag i mig.
Eftersom min syster och mamma hade hunnit längre fram trodde
jag det var syrran som tog tag i mig.
- Visa sig vara Alexandra.

Efter en stunds pratande och inköp av det klassiska marknads 
godiset åkte vi hem till mormor. Min mormor gillar inte min resa
till Japan (visserligen är det inte många i familjen som vill).
- Mormor får alltid de där sorgsna ögonen som om det skulle
hända mig något hemskt.

Så det finns faktiskt ett par (få men finns) personer som gör att
jag skämmas att åka iväg, men det känns om.. gör jag det inte nu
kommer det aldrig hända.
- och jag vägrar att ge upp något jag väntat på så länge att
äntligen kunna vara stark för att arbeta med.

Sen jag tog studenten 2009 har jag vilat den mesta tiden för att
få upp självkänslan. Var verkligen något jag behövde. Dock inget
besök till psykolog.  Bara följde de specialisten talade om gör
mig att tänka på så att min mage inte producerar så mycket syra.
- Ät lite och ofta
- undvik kaffe
- undvik friterat och stek mat

Så nu när smärtan är borta och självkänslan tillbaka känns det
som att resan nu är ett måste.
- Eller fastna i arbetslösheten och bli deprimerad av alla jobbiga
arbetstider praktiker har.

Har nu bytt glasögon och fått hem dem. Mina tidigare bågar är sedan
jag gick i 7an, så det kändes verkligen som ett byte var ett måste,
även om det är dyrt.

Faktiskt(med min härliga tur)kostade mig bågarna inte något för
mig. Eftersom jag älskar plast och den klassiska svarta stilen fick
jag testa på ett par No name.
- Jag skojar inte, de heter så.

Av någon anledning kostade de mig inget för att de ville uppmuntra
något med glasen.
- Inte för att de gjorde mig något.

Klassiska, svarta, utan någon irriterande logga på sidan av
glasögonen och inget designat på sidorna. Bara helt ren i designen.
- Kärlek! 

De andra bågarna som liknade dem jag valde kostade på 2 000kr
och hade märken. Sedan kommer ju kostnaden på glasen vilket
ligger på 1000kr.
- Så jag spara på 2000kr. Härligt!

Nu är de bara att man ska vänja sig med dem.

Mina 2 presenter ifrån Yukiko har innehållit godis.
- wohow! Godis freak är jag!

Första gången fick jag(som nog de flesta vet var det är för något)
Pocky med smaken av choklad kakor. Lovar denna är så god att
den klassiska choklad pockyn smakar lite tråkigt.

Andra gången fick jag Pretz med en klassisk kinesisk rätt som
smak. Okej, första intrycket av dem imponerade mig inte, så var
tvungen att öppna och testa dem när jag fick dem.
- Det såg verkligen ut att vara något wannabe pocky.

Smaken förvånade mig, jag skulle lätt kunna köpa Pretz istället
för chips på fredagarna.

Förutom formen(och att de är gjorda ifrån samma företag) har Pretz
och Pocky inget gemensamt. Pocky i grunden är som ett sött kex med
choklad över sig medan Pretz är som ett salt kex med en krydda på
(visserligen finns det choklad Pretz pinnar).
- okej kex är ett roligt ord.

Gillar verkligen Glico godis~

Det roliga med Pocky och Pretz form är att man kan ha en liten godis
fight med dem med någon man gillar genom att äta dem som Lady och
Lufsen gör med spagettin i Disney filmen.

Dock förstår jag inte riktigt hur Pockyn blivit så populär. När jag läser
och hör om personer som skaffat sig Pocky visar de alltid denna tråkiga
original Pockyn eller jordgubbs smak stolt och skryt aktigt.
- Det är faktiskt BARA en kex pinne men smak, inte botemedel på alla
Sjukdomar.

Rösten är fortfarande borta. Ingen feber, mår faktiskt väldigt bra
att jag utan problem skulle kunna gå på stan och fixa lite nya
kläder för resan. Dock, behövs det kunnas kommunicera med
folk. Finns inget värre en att tappa rösten. Visserligen kan man
lite teckenspråk, men det kräver ju självklart att personen man
pratar med kan med.

Nej, jag sitter inne och försöker tvinga halsen bra igen med varmt
te och halstabletter. Man hinner samtidigt tvinga in lite tecken i
huvudet.

Att man faktiskt ska åka nu känns fortfarande bara som ett tomt
hål i hjärtat. Jag förstår inte varför. Borde jag inte skrika av lycka
som de andra? Jag lyckades ju plugga upp 2 ämnen under 1 månad.
- Är det bara en ovana med att jag faktiskt lyckades med något?

Jag vet inte. 

Bara att få sätta sig i samma plan som Alexandra och Carol känns
som om det inte skulle hända på åratal.

Klarblå himmel och en varm sol som lyser upp allt. Bladen har
Börjat få en svag gul nyans. Av någon anledning ser det kallt ut.
Längtar att få se de röda höst färgerna i japan.
Hmmm.. japans flagga har en röd prick i flaggan, deras höst är
väldigt röd. Sverige har ett gult kors och har en gul höst.
- Neeee, långsökt att de skulle ha något med det att göra... eller?
.. ne.

I morgon blir det besök till vårdcentralen för att be om insomnings
tabletter. Blir jag stressad/för glad/orolig innan jag lägger mig har
jag just förstört en hel natts sömn. Allt blod i kroppen pulserar i en
extremt hög hastighet som vägrar att sluta. Detta händer oftast när
Jag ska göra något viktigt dagen efter men sömn problemet kan vara
i 3 nätter. Jag har ingen lust att förstöra min skoltid i japan med
sömnproblem.
- Men ska bli intressant om de på vårdcentralen kan höra vad jag
säger.

Längtar efter Halloween~

Yukiko har nu bokat kapsel hotellet för oss. Cupsule Hotel
Shinjuku 510. Shinjuku är även var skolan ska ligga.

En sak som jag noterade när Yukiko pratade om kapsel
hotell för mig var att hotellen är egentligen bara byggda för
män. Direkt skriker det i huvudet även att man sett det lilla
klippet om hotellen att de bara är byggda för män.
- VAAA?! VADÅ BARA FÖR MÄN?!!

Tydligen så finns det fortfarande saker med japan som
kvinnan har mycket längre status. Jag tror detta kommer
vara svårt för mig. Av ren reflex kommer jag tänka som ett
vanligt svenskt liv, att det inte finns någon skillnad.
- Förutom omklädes rum och vissa toaletter.

Jag bara vet att jag kommer klanta mig med något som en
tjej inte får göra och som är självklart för japaner.

Det är få stunder man tänker på vilken otur man har att ha
fötts som en tjej.

Nåja, kommer mitt kön ha betydelse i serie tecknandet så får
jag väll verkligen se till och döpa mig till Sora.



Jag har sagt det innan till ett par vänner.
- Nej kapslarna är inte små och trånga, de är så man kan
sitta upp rakt i dem.

 http://www.capsule510.jp/ladies510/

Jobbigt, måste ju fortfarande se till att csn får mitt bevis att
jag inte har aktivitets stöd längre och så försvinner rösten.

Blev tvungen att be mamma ringa till CSN, tack att sms finns.

Tydligen har de inte fått intyget en så fick akut skicka ett på
posten.

Så man sitter för tillfället i en varm filt och dricker en 
smoothie syrran gjort medan man ser på när hon spelar
Kingdom Hearts på tvn.

Eftersom syrran är hämma för att hon är sjuk är det alltid
att jag blir sjuk eller får bara som exempel on i halsen efter eller
samtidigt som henne, fakta. Så annars är jag helt frisk under
åren.

Ah, klant! jag glömde bort min andra omgång av hepatit
A och B!

Första att göra i morgon är att ringa sjukhuset, be om
ursäkt och be om en ny tid innan den 27 sep.

Skit!

Förskyllningen sitter fortfarande i och har bitit sig fast. 
- Nyser hela tiden!

Vaknade i dag av att solen träffade en av de vikta silverpapps
tranorna jag fick av Yukiko och speglade solen i ögonen på
än. Klockan var då 10 och att jag skulle till sjukhuset fanns
inte i tankarna. Skulle en då ha varit där vid 7:00 tiden så jag
hade en då missat. Det var inte förrän 11:30 mamma ringde
och påminde mig om sprutan och självklart stängde vaccin
mottagningen 11:30.

Så medan man skrev en påminnelse om saker som måste
göras i morgon fick jag syn på brännmärket på sminkbordet.
Ah, ja, shit. Jag var tydligen för ivrig att träffa Carol att jag
glömde stänga av min plattång. Ifrån 9 tills 4 på dagen jag
kom hem hade platt tången legat på mot bordet. Vilken
extrem tur jag har ibland. Allt som blev var ett svart stort
märke, det kunde med stor sannolikhet ha slutat med att hela
huset stå i brand när man kom hem. 

 Okej nu låter det som om jag glömmer exakt allt, men man
måste se helheten. Det är extremt lång lista på allt som måste
tänkas på och göras och jag har ju haft det så hela sommaren,
det är omänskligt att inte missa något.

tranorna står för lycka, jag fick 20st

Ja, jag skojar inte om detta. Yukiko talade om restaurangen
när vi träffades för första gången. Så jag kände mig tvungen
att undersöka saken lite närmare.

Detta är ju en restaurang man måste besöka bara för att det är
svenskt inspirerat, hehe (svenskar får dessutom rabatt).

Det blir nog även skönt om man får hemlängtan, kunna sätta
sig och låssas för en stund att man är hämma.

Upplev ett äkta svensk smörgårds bord i japan!
- Kan de låta skummare?

Länk till restaurangens sida; 
http://www.stockholm.co.jp/english.html