Så kul, när vi var och köpte våra sista saker (glömde några) så hittade vi Neko cafe.

Det är så perfekt att det ligger så nära. Ett café med en massa katter i, finns inget mysigare. Så längtar att få gå dit, men just nu måste jag tänka på pluggandet. I morgon är de inträdes prov och jag vill gärna kunna de 84 grund tecknen i Hirigana och Katakana.

Sitter med öppet dörr ut och hör på all typisk trafik ljud. Det förvånar mig hela tiden att de är inte kallt. När jag ser ut är jag beredd på att det ska vara kallt, men jag sitter bara i linne med nät dörr precis vid mig.

Förut hade en mygga smitit in i rummet så av reflex blev det "ah! en japansk mygga!! ut!!". Det är ingen skillnad på svenska och japanska det är bara att jag är lite paranoid av japanska encefalit. En hjärninflammation. För att få den måste man vara på landet, på sommaren och upprepat bli biten av mygg, men inte ens de som vandrade i japan behövde vaccinet. Varför ska då jag behöva när Tokyo inte ens var i områden man kunnde få det.

Det känns faktiskt bra här, vi är som en liten familj på 4 svenska tjejer.

Carol Hajjar, Alexandra Lindkvist och Emma Sundelin (Emmasu)

Vi har en 100yen butik jätte nära vårt hem. 100yen = cirka 9kr. Så allt är jätte billigt där och perfekt när man behöver saker. Vi måste ha tofflor i hemmet, men de vi hade var bara att låna ett kort tag, så vi var tvungna att skaffa egna ganska fort. 9kr för ett par tofflor. Dock inte de snyggaste, men vem bryr sig.
- Funderar faktiskt på att sy dit lite roliga saker på, designa lite på dem så de ser lite mer personliga ut.



Otroligt vanliga skor.


Stod och tittade på peruker, jag har alltid funderat på att skaffa peruk, dessutom kan det minsta min utlänning % i utseendet om jag har en svart peruk. Det kom plötsligt en som jobbade i butiken och började prata med mig.
- Sorry, I don't understand.
Det roliga var att hon fortsatte prata med mig på japanska, så fick ropa på Emmasu och be henne översätta.
- Tack och lov att någon av oss kan prata japanska!
Tydligen var mitt hår ovanligt för hon som jobbade där. Faktiskt har jag sett en till tjej med väldigt ljust hår, men hon hade en då inte lika vitt.

När vi gick hem igen fick Carol iden att se om hur det ser ut på taket. Så Emma, Carol och jag smet upp. Det såg exakt ut som en typisk japansk anime scen plats. Helt underbart, man känner sig ganska mäktig där uppe. Vilka underbara piknick stunder man skulle kunna ha där uppe under soliga dagar
Det bara skriker att man måste göra en parodi på taket av en anime. Så någon gång lär det komma upp en kort film på bloggen någon gång.

I morgon ska jag göra ett inträdes prov i skolan och få träffa en svensk tjej jag lärt känna via internet, hon pluggar till programmerare är gift i japan och är 23 år. Så jag ser verkligen fram imot det, hon lever lite av de livet man själv vill leva i..

Tiden försvinner jätte fort för en, det känns som man knappt hinner med saker man behöver göra, som till exempel att blogga då. Visst man är i stan, men helt plötsligt är klockan 11:00 när man är hemma igen.

Som nu, klockan är halv 2 på natten så jag måste plugga det som är kvar och sedan lägga mig.

(29 september)

Ställde mobilen på 11:00, men klickade av den hela tiden och somnade om. Så det sluta med att man steg upp vid klockan 13:00. Gick och undersökte om Carol var vaken och satt hos henne en stund. Eftersom jag saknade sladden till datorn kunde jag inte använda den en.
- Blev korta pratstunder med ett par för att visa att jag är framme och lever.

Vi skulle gå och möta en av Carols vänner. Jag trodde vi bara skulle träffa henne, äta och sedan hem, fast vi kom inte hem förrän 23:00 tiden. Så återigen var man helt slut. Fast jag kände mig tvungen att blogga på kvällen så det inte skulle bli för mycket senare.

Medan vi stod och väntade på Carols vän stannade plötsligt en gubbe för oss och frågade vart vi kom ifrån. Tänkte; yay, äntligen en japan som kan engelska och vill prata med oss. Tankarna försvann dock fort när han undrade upprepande om vi kom ifrån finland.
- Finland?
- No, sweden.
- ahhh, finland!

Vi gick och åt - rättare sagt; vi gick långa rundor och tog ofta tåg till olika ställen.

vår middag blev Okonomiyaki, Yaki-soba, Yaki-Udon och något mer som har trillat ur minnet - måste säga att de ser äckligt ut på bilderna, men de var väldigt gott och underhållande sätt att tillagas på. Allt stektes på en platta framför oss.

Det är som en omelett röra av en massa olika saker



Carols vän som ser till att maten blir rätt lagad åt oss.



Yaki-Udon, extremt tjocka nudlar i sig - men gott

Medan vi åt, hade det tydligen varit en jordbävning, inte för att vi kände något, utan Carols vän berättade det efter att ha sett något meddelande på sin mobil. Det hade redan hunnit bli mörkt när vi gick ut ur restaurangen.

Det finns inget mer segare en att skaffa en mobil  i japan! Vi kom till en telefon affär, men eftersom jag hade glömt passet kunde jag inte köpa någon.. tydligen. Sen saknades något udda papper som tydligen visa vem man var. Börjar bli galen på alla pappren, kan man inte bara skriva ett och sedan kopiera det för alla? Ne, vi ska se till att man skriver på 20 pappren. Hur som helst, Carol fick hjälp av sin vän att skaffa mobil, så hon sitter och leker med den rosa mobilen lite då och då. Min vanliga svenska mobil dog på kvällen, så nu har jag definitivt inget.
- Vad är det för mening med en adapter som man inte kan använda till datorn och som är för lite ström för att ladda en mobil. Skit pryl!
Det tog över 1 timme för Carol att få sin mobil, om de inte var för att vi måste ha en, skulle jag aldrig gått in i affären.
- Tänk om jag kunde ha fixat en med? Då skulle det ju ha tagit ännu mera tid.

Tillslut kom vi äntligen ur affären och gick för att köpa sladden till datorn. Kände mig så tom utan att kunna göra något på datorn som jag ville.

Blev visade en massa olika ställen, fast eftersom allt är så extremt
nytt har all info trillat bort. 


Vi avslutade kvällen med Pizza och glass.
- Aldrig ätit bättre pizza, inget flott och man blev inte äckligt mätt.



Tunn, lite crispig, lagom mycket ost och tomatsås, perfekt
för mig. 



Glassen hade en väldigt stark smak, valnöts glass,
något rosa som påminnde av smak av en blomma och
en glass som smakade exakt som en isglass.


Carol köpte en jätte god drink, funderade på att köpa
den med, men nöjde mig med vatten, känns som det
är viktigast just nu när de är så varmt och jag kommer
ju ha tid att köpa den någon gång.

Carol och jag står fotfarande fast att testa på risvin som blivit känt som sake (sake = alcohol, inte risvin)



Den enda bilden med carols vän som inte blev suddig.

När vi kom tillbaka hem pratade jag lite med pappa och mamma via datorn och tvingade mig själv att skriva ett blogg inlägg, det skulle annars bli för mycket senare. Tiden går skit fort, man hinner typ inte sitta vid datorn förrän det är läggdags. Längtar efter skolan, är lite trött på att inte förstå vad alla ute säger. Känner verkligen att om inte Carols vän hade varit där hade dagen varit jobbig.

Min tablet funkar inte! Ah, glömde cdn som man måste installera på datorn. Trodde inte det var något sådant till min tablet. Det är tur att man har en data nörd till pappa som kan ordna sånt ifrån Sverige. Jobbiga är bara att jag måste vänta till åt kvällen för att han ska kunna göra något. Jag önskar faktiskt att det inte fanns någon tids skillnad. Svårt att få tag på de man vill prata med nu, men japan är annars som jag föreställt mig. Jag saknar bara kunskapen i språket så skulle jag faktiskt kunna tänka mig ett liv i japan. De är mycket artigare här en i Sverige och ofta väldigt glada av sig.
- Nu snackar jag om folk på restauranger och så, inte folk man stöter på gatan.
Finns mycket större valmöjlighet här och mobilerna är jätte snygga. Varför kan inte Sverige ha så roliga mobiler som här? Allt som finns i Sverige nu är ju nästan bara touch mobiler. Jag vill inte ha en sån! Jag vill ha en simpel design på min mobil, en som man kan vika ihop så skärmen inte skadas på.  Som carols nya mobil.

Det förståss, vill ha en svart eller vit.

Sissta minuten packning, rummet är stökigt och jag var
redan trött. Oros tankar på vad jag egentligen gett mig in i.

Vatten och ... "sånn där fransk sak jag inte hittar stavning
på" var min sissta lilla fika i sverige.


Systemet in till planet var lite udda, de ropade upp sitt numrerna som man hade. Först Buisness class och sedan olika nummer. Man är ju van med att man kommer in så som man hamnat i en kö. Som sagt, det kanske är ett vanligt system, jag vet inte, det var ju första gången för mig. Det var ett stort flygplan. Vi satt i mitten av planet, så man kan verkligen säga att jag satt i mitten "i mitten". Det var 5 säten i mitten av planet och jag satt i den mittersta.  Toaletten på planet var de äckligaste och ohygienaste jag varit med om. Någon som pinkat på golvet och på själva sitsen, stop i handfatet. Alvarligt, kunnde de inte fixat det under de timmarna vi tvingades flyga? Efter en många obhehagliga sovstunder och ett par kort spel var vi i Kina.


Mat på flygplanet; fisk, ris, bröd, någon konstig sallad och
en mazarin.


Carol bestämmde sig att försöka ha lite kul med mig när
jag försökte sova.
-Helt plötsligt hade man en kudde i ansiktet.



Jag tycker inte om Kinas flygplats, det är onödigt stort och har krävt
många fattigas hem. Allt bara för att det skulle vara os i kina ett år.

Av personalen på flygplatsen kännde man sig idiot förklarad när man kom med frågor och när man råkade ha glömmt en vatten flaska i väskan när den rönkades fick man en "helt dum i huvudet" skakning på huvudet och himmlande med ögonen.
- What?! som man inte har 1000 saker att tänka på att man glömmde vattenflaskans existens.
Var mer orolig att de skulle ta min medicin som jag hade i den stora väskan.



köpte iste på kinasflygplats, det udda var
att på korken stod det Coca cola.



Jag såg en liten fågel i en liten bur, så var tvungen att
genast undersöka.



Fint, men de ändrar inte min åsikt om kinas flygplats.



Åter igen lite annorlunda påstigning; buss till flygplanet.


Det possetiva med kina var i alla fall planet som gick till japan, det var mindre, så jag fick fönster plats. Var så härligt att se alla bergen som var i kina, de påminnde verkligen om gammla kinesiska målningar. Det var mycket dimma att topparna bara syntes. Likadant när man kom till japan. Det blevfort mörkt när vi kom över på japansk mark. En röd varm sol, och sedan fort bläck svart mörker. Av en svag besvikenhet att de hunnit bli mörkt att man inte såg något var vi tillslut framme. Fast när jag såg ut såg man ju bara ett streck av ljus.
- Hallå, detta är Tokyo vi pratar om! var är allt ljus ifrån alla hus och skyskrapor!? Det där är ju bara en liten strand med små hus.
De små husen visa sig vara skyskrapor, och molnen täckte fotfarande stor del av staden, det var inte förren då jag insåg hur högt upp i luften vi var. Det var så mycket moln att man kunnde se fläckar av ljust ifrån högre byggnader bland molnen.


Hurra för fönsterplats!


Maten till Tokyo var så extremt god, det jobbiga var att
man mådde så illa att man kunnde knappt äta, kyckling,
ris, bröd, någon sallad och någon udda gele.




När vi steg av planet känndes de verkligen så att gå in i en vägg. Känslan av tropisk värme omringade en. Av att dömma på marken hade det precis regnat. Efter en massa "om" och "men" tog vi oss igenom flygplatsen utan problem. Det är extremt dålig engelska i japan, knappt ingen kan. Ifrån flygplatsen blev det buss i 2 timmar. Jag somnade flera gånger att det tillslut blev tvunget att ställa alarmpå mobilen så man inte missade sin hållplats.
- Jag var inte ensam om att somna upprepande.
Det var lite problem med att hitta studenthemmet, vi misstolkade kartan och självklart hamna vi där 99% av människorna ignorerar en medan 1% inte kan engelska ett dugg. Man såg på ett sätt i deras blickar att de vägrade hjälpa, så efter att jag frågat en och blivit ignorerad letade jag efter en "hjälpsam blick". Den kom ifrån en man som satt utanför en bar. Så gick till honom för att fråga. Jag tänkte att har var en servitris som tagit rast, men ölen i hans hand sa mig fort att de inte var så. Dock, han hjälpte mig, ropade på en ifrån resturangen och bad honom hjälpa mig. Ingen kunnde engelska så det blev något återupprepande ord och sedan pekande åt en väg. Så, hade inget annat val presis en att hämta Carol och Alexandra för att gå åt de hållet jag blivit pekad åt. Det var inte den vägen vi letade efter, men tack vare att vi gick det hållet hittade vi rätt väg.
- En stund trodde jag mannen bad mig att ta taxi.



Buss station.


Vid 11-12 tiden var vi framme vid studenthämmet. Det blev ett tvekande om man verkligen skulle ringa på, men innan man hann att fånga sitt förstånd kom plötsligt managern. Tarou Narayama. Det var en kamera precis där vi stod. Han hade alltså sett oss hela tiden.
- Lite pinsam moment.
När vi fått reda på våra rum ställde jag mig och städade lite, allt i rummet var dammigt och skigtigt. Så fick damma av allt. Bild på rummet kommer senare. Jag ligger efter i bloggandet av att vi hela tiden varit hämma sent att man inte hunnit göra något.

Kommer inte kunna blogga på ett tag nu~
bara några dagar kvar innan resan så allt måste fixas

åker måndagen den 27

Såg fram i mot denna dagen (18/9). Att få prata ut med vänner
och verkligen få säga hej då innan resan.

Dock tog det inte lång tid innan jag satt besviken.

På morgonen steg jag upp tidigt för att göra mig i ordning till 12.
När jag hunnit ducka och lagt fram vad jag skulle ha på mig
kom Joakim plötsligt. Gjorde mig lite stressad. Jag hade förväntat
mig honom komma vid halv 12 tiden.

Efter att ha fått göra i ordning sig i min svartvita stil körde Joakim
mig och syrran till restaurangen Thai Silk Palace i Kalmar.

Möttes av Emmelie men blev fort lite besviken av att hennes tid att
firas (hon fyller år 19de) ändras en timme tidigare att hon inte hade
någon tid att stanna.
- Det blev en kram.

Fortfarande 3 personer som ska komma, det är ok, tänkte jag.
Jag började bli fundersam när tiden gick, Linda kom ju aldrig. Visa
sig att hon glömt att det var den 18de att hon inte kunde komma.

Okej, men.. fortfarande 2 kvar?
- Nej, Djenita skulle plötsligt få gäster att de åter bara blev en kram.

Jag hade alltså 6 timmar att bara sitta på Thai för att vänta på 
Johanna som kanske skulle komma.
- Varför skulle hon komma om de som lovat att komma inte kunnat?

Jag var ju glad att Joakim var där och att syrran var där, men
besvikenheten satt hårt och dagen kändes verkligen bortslösad.

Sökte tröst genom att skicka sms till Carol och Emma.O
(rese vän och en gammal internet vän)

Tillslut ringde jag mamma och bad dem komma dit för lite tröst,
jag ringde även till Monica för att se om hon hade tid.

Min syster kördes till sinn pojkvän och tillslut kom mamma och
pappa. Av min förvåning kom även morbror Göran och Annie.
Det tog inte lång tid innan Monica kom med. 
- Kändes så mycket bättre.

Tillslut när Thai silk stängdes kom faktiskt Johanna. Det fulländade 
min dag. Kvällen gick åt att prata minnen och om vad som planeras
i liven.. 

Min dag kändes verkligen räddad.

Vill bara lägga mig och sova. Jag är fortfarande förskylld.
Rösten är börjar komma tillbaka, men min energi är låg. Det
dröjer inte länge innan jag är utmattas och har huvudvärk när
jag gjort något.
- Inte bra tid att vara sjuk!

Fortfarande inga pengar ifrån CSN och vi ringer nästan varje
dag om det.

Så inga pengar, massor att göra och jag ligger halvt sovande.
- Skit.

Samtidigt som man måste ta reda lite på om vad man borde
rösta på. 

Så jag har ångest och är lite rädd, men, det ändrar inte att jag
inte kommer att resa. Jag har inte använt min sommar åt plugg
för att fega ur nu.

Den 1 oktober blir detta min skola för ett helt år. Utseendet skrämmer
mig men fascinerar mig samtidigt. Som många japaner älskar jag
det tekniska hårda utseende. Men att var uppväxt med hus inspirerade
av 1800-talet och antiken kommer det verkligen bli något som kommer
ta ett tag att vänja sig med.

Jag har bara sökt lite svagt om skolan och ju mer jag söker om skolan
ju fler svenskar får jag reda på går på skolan eller har gått på skolan
- Tokyo har blivit en skum student stad för svenskar. Funderar ofta
på varför Tokyo, ingen jag läst om har varit tecknar intresserd. Vad
dem till tokyo? Modet?
Jag ser det väll varken positivt eller negativt med att de finns många
svenskar där borta. Det positiva är att man har lätt att kommunicera, 
men om det blir lätt, kan jag istället få problem att lära mig saker. 

Fick reda på idag att student hemmet öppnar tidigare för oss
att vi inte kommer att behöva bo på kapsel hotell. De gjorde
att rese problemet mellan skola, flygplats, hotell och student
hem löste sig.
- Nåja, kapsel hotell kommer väll testas någon.

Det kommer ta oss 40 min att ta oss ifrån student hemmet till
skolan.
- Hoppas vi inte startar 8.00 om dagarna.

Vi behöver verkligen ett hem närmare skolan. Hoppas det går
att fixa. Det låter även bättre att dela en lägenhet med 3 andra
personer än att dela allt (utom rummet) med 20 pers ifrån olika
delar av världen.
- Jag vågar deffenetivt inte ha mat i ett delat kök, hur ser man
till att folk inte tar ifrån en när man int är hemma? Ne, det
kommer bli mat ute varje dag för min del.

När vi kommer till flygplatsen kommer vi få hjälp av
Carols vänner i japan att hitta till student hemmet.
- Känns lite tryggare så man inte tappar bort sig i Tokyo. 

Ja, detta är en av mina rese vänner jag lärt känna tack vare
resan. Eftersom hon äntligen skaffat blogg tyckte jag att jag
skulle skriva lite om henne.
- Dessutom bestod min dag av att vara med henne och
hennes syster.

Blev en träff på Mcdonald där de satt och hjälpte mig fylla i
mina visum pappren.
- Att allt ska vara så komplicerat!

Äntligen hittade vi boken som jag blivit tipsad av min mosters
man, The lonly planet - Tokyo. Det står om allt möjligt om
Tokyo. Var man kan äta, bra ställen att shoppa på, nattlivet,
kultur livet, sport och aktiviteter, var man kan sova etc.
Har en så länge bara bläddrat igenom den men älskar den.
- Tog en stund innan vi fattade att de var den boken vi
letade efter, höll den till och med i handen och bläddrade
igenom utan att märka att de var just den.

Blev sedan bjuden på en munk och milkshake som var extremt
god, aldrig testat stället inne på kvasten innan.
- Som tur har jag ett år på mig att återgällda henne.
Dock tvinga jag i henne den mesta biten av munken för mitt
problem av att äta munkar. Får mer syra i magen av att äta
dem och då mår jag hemskt i flera timmar.
- Måste hålla koll på vad jag äter hela tiden.

Ser så fram i mot att göra saker med henne i Tokyo. Visserligen
med andra med, självklart tänker jag inte stänga mig ifrån att
lära känna nya personer.
- Men jag tycker om henne extremt.
Av alla personer man lärt känna är hon en av dem som är
lätt att prata med och ha kul med.

Mihih snodde hennes facebook bild och
lekte lite med den i Photoshop.

I want to steal her black long hair!

Besök hennes blogg;
http://dustbunnyheaven.blogspot.com/

En bit av episode 1 

Så sugen på att teckna, satt till och med tecknade i lite mer
realistisk stil igår kväll.
- Måste ignorera tecknandet och plugga!

Men fick i alla fall fram en bild.
- Dock väldigt mycket arbete som skulle kunna fixas i bilden
som huden, ögonen är inte riktigt lika stora, läpp piercingen
sitter fel, etc etc.

Jag måste verkligen ignorera att det kliar i fingrarna, jag
kommer att ha 4 dagar ledigt innan skolan i japan.
- Den första oktober är det bara ett test om hur mycket
kunskap man har innan skolan.
Så troligen kommer jag få lite tid til att måla då.

Jag kan inte säga att jag lyssnar på hans musik med stor
passion, jag lyssnar knappt ens på hans låtar. Det är om det
spelas på radion jag reagerar och lyssnar lite extra.

Dogge är så cool! Han strålar en så hemskt härlig energi,
och visar verkligen att han har kul.
- Jag vet att jag bara lärt känna honom via tv, men jag skulle
en då så hemskt gärna vilja träffa honom. Han kanske är jätte
elak och jätte tråkig, men den chansen skulle jag ta.

Jag älskade att se honom i tv serien "Hjälp! Jag är med en
japansk tv-show". Jag är inte en person som hejar på
kändisar när de gör något på tv, men när Dogge tävlade satt
man verkligen helt inne och nästan skrek i för hoppning att
han skulle vara bäst.
- skrek dock bara inombords.

Men till saken, jag såg reklamen för "Berg flyttar in".
- Mysigt program.

Och helt plötsligt stod Dogge i reklamen, happy! Men programmet
startar den 22 september, not happy! Jag åker ju den 27 sep.
Har ju hört att man ska kunna se tv via internet, så måste
verkligen ta reda på hur det funkar.

Sist jag såg Dogge var det när han åkte hem ifrån tv programmet
"Hjälp!..." för att en vän till honom hade dött.
- Jag så hade hoppats på att se honom vinna, gjorde så ont. Han
som såg ut att ha så kul och så händer en sån hemsk sak.

I dag var det egentligen meningen att jag skulle dra in till stan
och försöka göra min lista på "saker som behövs" lite mindre,
men stoppades av att behöva ringa till CSN.

Jag har inte fått mina pengar och jag måste betala min kurs i
morgon som är på cirka 60 000.
- Panik!

Eftersom halsen fortfarande strejkar bad jag pappa ringa till
dem, och ja, det kommer ta ett tag till innan jag får pengarna.
- Som tur är fick jag ett nytt datum att betala på.

Genom CSN:s hemsida satte vi att jag ville ha beslut resultatet
via internet. Förhoppningsvis går det fortare.

Men allvarligt, vad är det för idioter som jobbar på CSN? Alla
säger alltid olika, den pappa hamnade hos först när han
ringde påstod att jag inte ens sökt. Dessutom hade de sagt
att mitt beslut skulle ha gjorts i tordags och inget har hänt.

Så vågar i alla fall inte dra till stan idag ifall jag skulle få
meddelande ifrån CSN via mejlen.

I morgon blir det i alla fall att man möter Carol igen för tredje
gången. Happy!
- Trodde aldrig man skulle kunna träffa henne så ofta innan
resan när jag fick hennes mejl för första gången.

Vet inte hur många gånger jag stött på människor som säger.
- Hon pluggar för att åka till KINA.

Okej första gången, andra gången, tredje gången nu börjar de
bli udda, fjärde gången, femte gången.
- Ah kan hålla på länge, ni fattar.

Det är inte Kina jag ska till, utan Japan. 2 helt olika länder som
påminner om varandra i vissa saker.

Det är som Danmark och Sverige.. förutom att Japaner kan inte
förstår kinesiska eller tvärt om.
- Wohow för norden med dess konstiga språk som påminner
mer om olika dialekter.

Jag förstår bara inte hur människor förväntar sig när de ser en
asiat att det ska vara en kines. Det är inte det enda asiatiska
landet.

Som i lilla Kalmar har vi ett par kvarter med asiat restauranger,
jag brukar äta på Thai Silk Palace som ligger där. Var ett par
som pratade väldigt högt att det tydligt hördes "kines jävel" på
skämt när en servitör råkat spilla något på bordet.
- De flesta asiatiska i Kalmar är Thailändare och Filippiner.

I alla fall, tycker människor borde lärt sig skillnaden på Kina och
japan.

Japan - landet med sushi, sumobrottare, ninjas, samurajer
och kejsare
Kina - landet med äggnudlar, lycko kakor, icke kejsare och
som har ett extremt hopp mellan de fattiga och rika.

Lite jobbig dag. Åkte till marknaden i Emmaboda. Medan jag stod
och tittade på en scarf med dödskallar tog någon tag i mig.
Eftersom min syster och mamma hade hunnit längre fram trodde
jag det var syrran som tog tag i mig.
- Visa sig vara Alexandra.

Efter en stunds pratande och inköp av det klassiska marknads 
godiset åkte vi hem till mormor. Min mormor gillar inte min resa
till Japan (visserligen är det inte många i familjen som vill).
- Mormor får alltid de där sorgsna ögonen som om det skulle
hända mig något hemskt.

Så det finns faktiskt ett par (få men finns) personer som gör att
jag skämmas att åka iväg, men det känns om.. gör jag det inte nu
kommer det aldrig hända.
- och jag vägrar att ge upp något jag väntat på så länge att
äntligen kunna vara stark för att arbeta med.

Sen jag tog studenten 2009 har jag vilat den mesta tiden för att
få upp självkänslan. Var verkligen något jag behövde. Dock inget
besök till psykolog.  Bara följde de specialisten talade om gör
mig att tänka på så att min mage inte producerar så mycket syra.
- Ät lite och ofta
- undvik kaffe
- undvik friterat och stek mat

Så nu när smärtan är borta och självkänslan tillbaka känns det
som att resan nu är ett måste.
- Eller fastna i arbetslösheten och bli deprimerad av alla jobbiga
arbetstider praktiker har.

Har nu bytt glasögon och fått hem dem. Mina tidigare bågar är sedan
jag gick i 7an, så det kändes verkligen som ett byte var ett måste,
även om det är dyrt.

Faktiskt(med min härliga tur)kostade mig bågarna inte något för
mig. Eftersom jag älskar plast och den klassiska svarta stilen fick
jag testa på ett par No name.
- Jag skojar inte, de heter så.

Av någon anledning kostade de mig inget för att de ville uppmuntra
något med glasen.
- Inte för att de gjorde mig något.

Klassiska, svarta, utan någon irriterande logga på sidan av
glasögonen och inget designat på sidorna. Bara helt ren i designen.
- Kärlek! 

De andra bågarna som liknade dem jag valde kostade på 2 000kr
och hade märken. Sedan kommer ju kostnaden på glasen vilket
ligger på 1000kr.
- Så jag spara på 2000kr. Härligt!

Nu är de bara att man ska vänja sig med dem.

Yay, mamma fick hem en film om Egypten.
- Vadå? du trodde väll inte mitt intresse bara ligger i japan?

Som liten brukade jag drömma om magiska historier som
utspelade sig i det magiska och "vetenskapliga" landet Egypten.
- "vetenskapliga" med tanke på deras tids uppfinningar och idéer.

Jag gillar att låta Discovery eller Travelchannel gå i bakgrunden
när jag sitter vid den bärbara datorn. 

Har länge velat skapa en katt karaktär med en lila blå färg och
med mycket guld smycken. Färger jag ser som en magisk
egyptisk stil.
- har dock alltid glömt bort att rita upp karaktären.

Men jag har faktiskt 2 karaktärer uppritade som skisser som är
inspirerad av Egypten. De är tvillingar och är skapade
inspirerade av guden Anubis.

Älskar verkligen den klassiska uppdiktade synen på tvillingar;
retsamma och beter sig som kopior, vilket beskriver mina
karaktärer bra.

Mina 2 presenter ifrån Yukiko har innehållit godis.
- wohow! Godis freak är jag!

Första gången fick jag(som nog de flesta vet var det är för något)
Pocky med smaken av choklad kakor. Lovar denna är så god att
den klassiska choklad pockyn smakar lite tråkigt.

Andra gången fick jag Pretz med en klassisk kinesisk rätt som
smak. Okej, första intrycket av dem imponerade mig inte, så var
tvungen att öppna och testa dem när jag fick dem.
- Det såg verkligen ut att vara något wannabe pocky.

Smaken förvånade mig, jag skulle lätt kunna köpa Pretz istället
för chips på fredagarna.

Förutom formen(och att de är gjorda ifrån samma företag) har Pretz
och Pocky inget gemensamt. Pocky i grunden är som ett sött kex med
choklad över sig medan Pretz är som ett salt kex med en krydda på
(visserligen finns det choklad Pretz pinnar).
- okej kex är ett roligt ord.

Gillar verkligen Glico godis~

Det roliga med Pocky och Pretz form är att man kan ha en liten godis
fight med dem med någon man gillar genom att äta dem som Lady och
Lufsen gör med spagettin i Disney filmen.

Dock förstår jag inte riktigt hur Pockyn blivit så populär. När jag läser
och hör om personer som skaffat sig Pocky visar de alltid denna tråkiga
original Pockyn eller jordgubbs smak stolt och skryt aktigt.
- Det är faktiskt BARA en kex pinne men smak, inte botemedel på alla
Sjukdomar.

Rösten är fortfarande borta. Ingen feber, mår faktiskt väldigt bra
att jag utan problem skulle kunna gå på stan och fixa lite nya
kläder för resan. Dock, behövs det kunnas kommunicera med
folk. Finns inget värre en att tappa rösten. Visserligen kan man
lite teckenspråk, men det kräver ju självklart att personen man
pratar med kan med.

Nej, jag sitter inne och försöker tvinga halsen bra igen med varmt
te och halstabletter. Man hinner samtidigt tvinga in lite tecken i
huvudet.

Att man faktiskt ska åka nu känns fortfarande bara som ett tomt
hål i hjärtat. Jag förstår inte varför. Borde jag inte skrika av lycka
som de andra? Jag lyckades ju plugga upp 2 ämnen under 1 månad.
- Är det bara en ovana med att jag faktiskt lyckades med något?

Jag vet inte. 

Bara att få sätta sig i samma plan som Alexandra och Carol känns
som om det inte skulle hända på åratal.

Klarblå himmel och en varm sol som lyser upp allt. Bladen har
Börjat få en svag gul nyans. Av någon anledning ser det kallt ut.
Längtar att få se de röda höst färgerna i japan.
Hmmm.. japans flagga har en röd prick i flaggan, deras höst är
väldigt röd. Sverige har ett gult kors och har en gul höst.
- Neeee, långsökt att de skulle ha något med det att göra... eller?
.. ne.

I morgon blir det besök till vårdcentralen för att be om insomnings
tabletter. Blir jag stressad/för glad/orolig innan jag lägger mig har
jag just förstört en hel natts sömn. Allt blod i kroppen pulserar i en
extremt hög hastighet som vägrar att sluta. Detta händer oftast när
Jag ska göra något viktigt dagen efter men sömn problemet kan vara
i 3 nätter. Jag har ingen lust att förstöra min skoltid i japan med
sömnproblem.
- Men ska bli intressant om de på vårdcentralen kan höra vad jag
säger.

Längtar efter Halloween~

Yukiko har nu bokat kapsel hotellet för oss. Cupsule Hotel
Shinjuku 510. Shinjuku är även var skolan ska ligga.

En sak som jag noterade när Yukiko pratade om kapsel
hotell för mig var att hotellen är egentligen bara byggda för
män. Direkt skriker det i huvudet även att man sett det lilla
klippet om hotellen att de bara är byggda för män.
- VAAA?! VADÅ BARA FÖR MÄN?!!

Tydligen så finns det fortfarande saker med japan som
kvinnan har mycket längre status. Jag tror detta kommer
vara svårt för mig. Av ren reflex kommer jag tänka som ett
vanligt svenskt liv, att det inte finns någon skillnad.
- Förutom omklädes rum och vissa toaletter.

Jag bara vet att jag kommer klanta mig med något som en
tjej inte får göra och som är självklart för japaner.

Det är få stunder man tänker på vilken otur man har att ha
fötts som en tjej.

Nåja, kommer mitt kön ha betydelse i serie tecknandet så får
jag väll verkligen se till och döpa mig till Sora.



Jag har sagt det innan till ett par vänner.
- Nej kapslarna är inte små och trånga, de är så man kan
sitta upp rakt i dem.

 http://www.capsule510.jp/ladies510/

Hade tråkigt, så fastnade tillslut i Ortist - Graphical Scrapbook.
Ett program, lite som paint över Internet, fast att de finns annat
matrial att använda och den spelar in det du gör. Så eftersom
syrran de senaste dagarna tagit min dator fick jag försöka göra
något med plattan man har på bärbara datorer.
- Blev lite hackigare men skit samma, bara random kladd..

Jobbigt, måste ju fortfarande se till att csn får mitt bevis att
jag inte har aktivitets stöd längre och så försvinner rösten.

Blev tvungen att be mamma ringa till CSN, tack att sms finns.

Tydligen har de inte fått intyget en så fick akut skicka ett på
posten.

Så man sitter för tillfället i en varm filt och dricker en 
smoothie syrran gjort medan man ser på när hon spelar
Kingdom Hearts på tvn.

Eftersom syrran är hämma för att hon är sjuk är det alltid
att jag blir sjuk eller får bara som exempel on i halsen efter eller
samtidigt som henne, fakta. Så annars är jag helt frisk under
åren.

Ah, ja! en bok jag random plockade en gång i skolbiblioteket
när jag hade håltimme och fastnade direkt. Älskar verkligen
"skräck" historier.

Temat är verkligen spiraler. Så fort en spiral dyker upp
någonstans vet man att de kommer att hända något. Efter
att man har läst mangan noterar man verkligen på hur
många saker som faktiskt går i spiral former i verkligheten.

Många har förväxlat Uzumaki med "Naruto Uzumaki".
- Uzumaki har inget med Naruto Uzumakis att göra.

Även om jag inte satt av rädsla och läste serien så är den
en då en serie jag skulle vilja se i min bokhylla. Alla idéer
om spiralerna var så härliga på ett "mörkt" sätt.

Längd: 3 böcker

Okej det finns inget mer irriterande en de så kallade
Shōnen-ai/yaoi serier/bilder etc etc.

Det är inte att jag är i mot de som är gay. Jag stör mig
på människors reaktion till det personer som är gay.
- Omg yaoi! så underbart thihihih!!

Varför frågar jag mig själv. Varför är gay sex så underbart
och kul? Inte nog med att man måste slåss för de snygga
killarna mot andra tjejer, man måste även mer och mer
slåss mot killar med.

Hmm.. funderar lite på med varför man hör så mycket om
killar som är tillsammans men knappt något om tjejer.


I alla fall Gravitation är faktiskt en väldigt komisk serie.
Det är inget sex (som syns) i serien. Ofta överdrivna
utryck, som ex en amerikan i serien springer och skjuter allt
och alla, vilket dock i nästa stund lever igen.

Storyn går inte bara ut på "gay love" utan även hur
huvudpersonen försöker bli en rockstjärna.

En lite rolig sak i seriernas tecknar stil är att tecknaren
utvecklar stilen medan den tecknar. Som ett exempel; 
huvudpersonen har ett mycket mer kill liknande
utseende i starten av serien en vad han får under
senare bilder. 

Dessutom är storyn kort, vilket får mig ofta till att gärna
läsa igenom serierna.

Längd: 12 böcker

Ah, klant! jag glömde bort min andra omgång av hepatit
A och B!

Första att göra i morgon är att ringa sjukhuset, be om
ursäkt och be om en ny tid innan den 27 sep.

Skit!

Förskyllningen sitter fortfarande i och har bitit sig fast. 
- Nyser hela tiden!

Vaknade i dag av att solen träffade en av de vikta silverpapps
tranorna jag fick av Yukiko och speglade solen i ögonen på
än. Klockan var då 10 och att jag skulle till sjukhuset fanns
inte i tankarna. Skulle en då ha varit där vid 7:00 tiden så jag
hade en då missat. Det var inte förrän 11:30 mamma ringde
och påminde mig om sprutan och självklart stängde vaccin
mottagningen 11:30.

Så medan man skrev en påminnelse om saker som måste
göras i morgon fick jag syn på brännmärket på sminkbordet.
Ah, ja, shit. Jag var tydligen för ivrig att träffa Carol att jag
glömde stänga av min plattång. Ifrån 9 tills 4 på dagen jag
kom hem hade platt tången legat på mot bordet. Vilken
extrem tur jag har ibland. Allt som blev var ett svart stort
märke, det kunde med stor sannolikhet ha slutat med att hela
huset stå i brand när man kom hem. 

 Okej nu låter det som om jag glömmer exakt allt, men man
måste se helheten. Det är extremt lång lista på allt som måste
tänkas på och göras och jag har ju haft det så hela sommaren,
det är omänskligt att inte missa något.

tranorna står för lycka, jag fick 20st

Min syster visade denna serie för mig. Jag trodde hon drev
med mig. Aldrig att det finns en serie som bara är 5 minuter
lång i avsnitten.

Så visade hon mig Axies power of Hetalia - mest känd som
Hetalia.

Serien går ut på att varje karaktär står för ett land. Deras
karaktärs personligheter har med hur landets historia varit.
Extrem parodi syn på världs historien och hur olika länders
syn är men även lite utbildande.

Förutom att Sverige visas i starten (fel ritad) kommer han 
inte in i serien igen förrän episod 70. 

Verkligen en serie att se för den som inte har tid att ser på
långa avsnitt.

Eftersom youtube egentligen inte får visa serien så är det
ingen mening att lägga upp ett klipp via Youtube.
http://www.watchanimeon.com/axis-powers-hetalia-episode-1/

Ja, jag skojar inte om detta. Yukiko talade om restaurangen
när vi träffades för första gången. Så jag kände mig tvungen
att undersöka saken lite närmare.

Detta är ju en restaurang man måste besöka bara för att det är
svenskt inspirerat, hehe (svenskar får dessutom rabatt).

Det blir nog även skönt om man får hemlängtan, kunna sätta
sig och låssas för en stund att man är hämma.

Upplev ett äkta svensk smörgårds bord i japan!
- Kan de låta skummare?

Länk till restaurangens sida; 
http://www.stockholm.co.jp/english.html

Så går allt som vi tänkt blir det boende på Capusule hotel.
Studenthemmen öppnar inte förrän den 29 för oss så vi
behöver någonstans att bo under en natt. Carol påminde
mig om "kapsel hotellen".

Visserligen finns det billiga vanliga hotell, men Capsule låter 
mer spännande att få testa på. Till och med jag har tidigare
sovit på ett vanligt hotell (bara varit i Danmark när det gäller
utomlands resor i mitt liv).

Vi får troligen hjälp av min japanska mamma Yukiko med
att beställa (love her).

Kostnaden för en natt kommer att gå på cirka 260kr.
- Är lite butter att yenen har höjts.. fast de pratar ju samtidigt
om att den svenska kronan står stadigt och bra.

Fick hem filmen Ponyo för några dagar senn, älskar verkligen
Hayao Miyazaki filmer. Han är ren insperation.

Historierna är oftast extremt udda, men de är så fint gjorda att
man glömmer bort de "udda"

När jag satt och sökte lite om Myazaki hamnade jag plötsligt på
en sida med en liten titel; Pippi Longstockings

(kom igen, visa nu eran engelska kunskap)

Both Miyazaki and Takahata quit Toei Douga and moved to A Pro
 in 1971 in order to make a "Pippi Longstockings" TV series.
They put a lot of effort into the project but the author of the book
on which the series was based, Astrid Lindgren, did not give
permission so it was never realized. After this disappointment, they
made the movie "Panda Kopanda", and Mimiko, the little girl in the
movie, looks a lot like Pippi, complete with red hair and freckles!
(text ifrån http://www.nausicaa.net/miyazaki/nonmiyazaki/ )





Jag vet inte om jag tycker det är synd att de inte fick tillåtselse.
Hade ju varit en intressant sak att se deras uppfattning av pippi.

Dessutom, hur kunnde Hayao Miyazaki bli nekad när den där andra
serie skiten med Pippi Långstrump får visas? Inte ens Tom och
Anikas hårfärger stämmer i serien.

Kling och Klang är som tvillingar och de båda är lika hjärn döda.
Tjuvarna i serien (minns inte för stunden vad de heter) är den
tjocka stora "smart" medan den lilla taniga är lika blåst som Kling
och Klang.

Så är det är en sak jag alltid undrat länge på;
Varför är Prussiluskan överviktig och elak och bär okring på en
liten störande hund? Dessutom cyklar hon nästan alltid när man
ser henne i serien.

Prussiluskan är inte elak, bara extremt hård när de gäller regler
och hur man tar hand om barn. Det är ju det som är poängen med
hela Pippi Långstrump. Hon följer inte alla hårda regler som fanns
förr i sverige för barn. En "fin dam" som Prussiluskan skulle aldrig
få för sig att cyckla.

Ne om de nu var tvugna att göra en tecknad vertion av pippi kunnde
de likaväl ha tagit Myazakis vertion.

Bara att stiga upp på morgonen är en plåga,
kallsvättas, vill bara ligga kvar och vila upp mig
men får bara ont i kroppen av att ligga kvar i
sängen. Man funderar en stund på om de är värt
det, oftast brukar de bli - ja det är värt det. Så 
hungern får tillslut tvinga upp en.

Urk, inte precis feber, men min näsa och hals har
börjat bli som om man hade 37,9. Knappast bra
läge att bli sjuk. Har fortfarande en massa tecken 
att plugga in.

Vill verkligen inte sätta mig i ett klassrum på prov
dagen (de testar hur mycket man kan) och inte
kunna skriva i något. Detta avgör vad man hamnar
i för klass.

Hoppas man hamnar med någon man känner,
oturligt nog tror jag Emma hamnar i en mer
avancerad klass (även att hon är minst bland
oss 4). När hon berättade om sina kunskaper var
det mycket mer en vad vi andra hade.

Ah.. jag ska ta en varm dusch,
linda in mig i något varmt, ta 
en varm kopp te och försöka få några mer tecken
i huvudet. Förhoppningsvis mår man bättre senare.

Ah, av mycket om och men så har jag fixat resa för 2
andra och mig via Supersavetravel.se

Dock är rese datumet ändrat ifrån 29 till 27 september.
Det känns lite svagt jobbigt att ha förlorat lite tid för att
förbereda sig för resan, men samtidigt vill man bara dra
iväg med en gång.

Verkligen krångel med att fixa resan.

Först skulle man beställa via Kilroy, visst där fixade man
sig en resa för 10 000kr för både hem och dit.

Helt ok, tid att bara tänka på allt annat som csn.

Trodde jag, min mamma hittade sedan ett förfallodatum
som fanns på fakturan som jag hade missat helt, jag var
långt ifrån ensam om det, mina 2 andra rese vänner hade
missat det med.

Så var bara att beställa om. 
Dock denna gången sattes jag att beställa resan för Carol
mig och Alexandra för att kunna hamna i samma.
Dessutom att försöka hamna på samma resa som Emma
som redan betalt en resa och tipsade om sidan
Supersavertravel.se. Allt gick enligt planerna tills jag
märkte att priserna på sidan hoppar väldigt fort upp och
ner. Med tur hittade jag en resa på 5000kr för oss. Mindre
bra är att det är 1 dag tidigare en Emma

Vad jag minns så är studenthämmet inte öppet för oss
förren den 29 så tack vare min japanska mamma
Yukiko ska vi försöka bo på ett cupsule hotell.

Kände att jag behöver en lista på saker jag måste göra
så jag inte glömmer något.


- Ta spruta för andra gången
X (hemlig stämplat)
X Fixa glasögon
- köpa nya kläder
X Fixa resa dit
- Fixa visum
- Se till att få läkarintyg på medicin
- Försöka plugga in 84st tecken
- träffa vänner
- fixa en dator
- kurs material
- sätta in nya batterier i fick uret


Troligen kommer listan att bli längre

Så var man tillbaka i bloggandet. Eller, i alla fall ett försök
att komma tillbaka genom att blogga under kvällarna.

Faktiskt slutade jag blogga av att varit helt förstörd av att
jag inte fick CSN stöd för japan resan.



Mina betyg är väldigt dåliga. Allt beroende på att det inte
fanns någon livs lust när jag gick i skolan. De som jag
trodde stod mig närmast lämnade mig eller övergav mig
alltid när jag behövde dem som mest. Varje gång jag
försökte prata med mina lärare ignorerades det jag sa.
Jag bara "överdrev", "hittade på" och var "gnällig".

Jag var gnällig, men de var inte personer som skrek hur
dåligt de mådde helt plötsligt under en lektionstid att de
störde exakt alla.

Under natten till studenten grät jag. Ville inte gå nästa
dag. Vad hade jag att fira?

Men som vanligt var det bara att åter bita ihop och
genomgå dagen genom att tänka på annat. Det var svaga
förhoppningar om att försöka bli en aning full på den lilla
alkoholen man fick under champnage frukosten.
Misslyckades.


Jag hade alltid en smärta under revbenen att jag hade
problem att röra mig. Det visade sig efter studenten,
tack av att ha råkat hamna hos en specialist att min
smärta som alltid ansågs vara tarm problem och påhittad
smärta var stress.

För mycket syra i magen och ärr efter ett par magsår.
- Jag äter nu tabletter för det och måste hålla koll på
hur maten är jag äter, hur den påvärkar min syra, äta
lite men ofta.

Det enda som höll mig vid liv var fantasin av att kunna
bli en tecknare. Detta är även tack vare en speciell
person som fantasin alltid funnits kvar aktivt.

Jag vilade ett år och bestämde mig sedan att det
var dags att plugga japanska i japan. 



Det tog ett par dagar innan jag kunde sluta gråta av att
inte ha fått CSN. Jag mådde så illa av att bara prata med
min vän Carol, avundsjukan att hon skulle till japan satt
i halsen. Jag skrev till henne att jag inte ville träffa henne,
men några dagar senare kände jag mig dum, så skrev
att jag gärna ville möta henne igen.

- Även om jag inte kan åka betyder det inte att jag inte 
kan önska henne lycka till. 


Med tankarna på att jag var utan CSN sattes jag på praktik.
Erikshjälpen i kalmar. Jag sattes där för att hjälpa till att
bygga, men mot min vilja hamnade jag ofta med att arbeta
med kläderna. Det gjorde mig lite irriterad, jag vet att jag
inte är så stark för att bära tunga saker i byggandet men
jag sattes inte där för att sortera kläder 10:00-18:00.

Min huvuduppgift var att måla väggar/saker, så när det
äntligen fanns saker att måla var det nästan strid om vad
jag skulle göra. Sortera kläder eller måla.
- Jag fick i alla fall måla tillslut.

Det är verkligen ett intressant gäng där borta, det är så man
saknar lite att inte vara där mer.

Att praktisera där gjorde att man verkligen fick se det som
kom in (visserligen var man tvungen att vänta en speciell tid
innan man fick köpa saker som just tagits fram).  Jag köpte
en fin svart-vit kinesisk skål, ett par ätpinnar, ett kläd sett 
som påminde mig om en klassiskt stor asiatisk dress och
en Bye Bye Kitty kjol. 

Bye Bye Kitty kjolen kostade för mig 79kr, orginal priset
är på 400-500kr. Hehe, lovly.

Jag var sjuk första veckan jag skulle ha startat praktiken,
så under min första praktik dag möttes jag även av han
som gett mig praktiken. Han kom då med en tid för
Kunskapsnavet. Jag var nu fast besluten om att det måste
finnas ett sett att få csn stöd innan hösten.

Efter en stunds pratande med en som heter Nicklas, fick
jag chansen till att göra en prövning i Engelska B.
Jag klarade kursen på 1 vecka och 3 dagar.

Sedan återstod Svenska B.

Tack vare att det är en utomlands studie behövs bara 80%
godkänt, vilket jag skulle få om jag läste engelskan och
svenskan.

Svenskan var ren totyr. Att inte kunna prata med sin lärare
öga för öga gjorde att det blev väldigt svårt att få hjälp.
Eftersom det var ont om tid hade jag inte tid att roa mig
själv under pluggandet, bara om det verkligen inte fanns
något jag kunde göra.

Tillslut (extremt stressad) klarade jag svenskan. Trött
och osäker återvände jag till kunskapsnavet för att få tips
om vad jag skulle göra när allt var klart.

Faktiskt, känns det som om jag har sprungit omkring som
en zombie, jag minns faktiskt inte hur exakt allt löste sig
eller vilka problem jag hade kvar. Blev tvungen att be om
hjälp av pappa.
- Tur det, visade sig att jag gjort ett par fel i csn sökandet.

I går.. den 30 augusti, fick jag i alla fall klartecken om att
jag kommer få godkänt. Det tog hela min sommar, men
jag bara vet att 1 år i japan kommer vara värt det.


Detta är visserligen en kort vertion på det som hänt,
många har varit imot mig och krånglat till saker för än,
men allt är så komplicerat att ta upp.

Jag kan inte säga att jag inte har gråtit under denna
perioden men ofta har känslorna skrikigt "skärp dig,
du har inte tid att gråta! Plugga!"

Det finns fotfarande ett par saker att göra, så tror inte
jag kommer kunna slappna av förren jag sitter i flygplanet.