Snabb uppskissad bild på Taki

Smile stämplat på brödet


Tittade igenom mina bilder och hittade denna. I Kyoto visa Martin mig
en hamburgare restaurang. Var skeptisk men gick med på att äta där.
Fanns 3 sorters hamburgare, en vanlig, en med ost och en som var
extremt stor. Nu snackar jag den där överdrivna storleken man kan se
parodi på i filmer och serier. Beställde en vanlig och såg fotfarande
skeptiskt när jag fick den framför mig tillslut. Att pommesen även var
ersatt med chips gjorde inte intrycket bättre. "Detta är inte mat"
tänkte jag för mig själv. Efter att ha tagit första tuggan ändrade
jag uppfattning helt. Även chipsen passade perfekt till. Så absolut
en sak jag saknar ifrån Kyoto. Besöks staden igen måste jag äta där igen!

Min sammling är klar :D
Dock ska jag se om Skytten och lejonet finns i samma färg som de andra.


Oushi - tjuren
Otome - jungfrun
Futago - tvillingarna
Ite - skytten
Denbin - vågen
Kani - kräftan
Shishi - lejonet
Sasori - skorpionen
Ohitsuzu - väduren
Uo - fiskarna
Yaki - stenbocken
Mizugame - vattumanen

Dock har jag ingen aning om det nya tecknet finns.
Ormslukaren/ormbäraren
Ska se lite extra om den dycker upp.

Så, missa vampyr festen av allergi. Misstänker i alla fall att de är allergi. Halsen svullnar ofta upp lite och när jag nyser kliar det extremt i halsen för en stund, även ögonen kliar lite.

Men istället ska man försöka spana in en annan alternativ fest.

Längtar till Designe festa eventet. så glad att iki gett mig gratis biljetter. Dock har jag extra biljetter för inget. Personer jag ville bjuda har åkt hem eller betett sig så jäkla illa att jag vägrar bjuda dem. Vissa funderar man även om de ens är intresserade av att gå. Tänker i alla fall gå med dem ifrån Designe festa ifrån Harajuku.  Älskar att prata med amrikanen där ifrån.


 http://www.designfesta.com/index_en.html

Lägenheten får vänta medan man skrapar ihop pengarna man har. Det är tur man kan gå till skolan. Undra om man kan fixa ihop några bilder att sälja. Frågan är om någon skulle vara intresserad av att köpa..

Som några kanske märk ser min blogg lite konstig ut ibland, får hjälp med en ny
designe så kommer nog dröjja ett tag till innan designen är klar. Det är bara startsidan
som är nästan helt klar.

När man kom till japan funderade man mycket på lägenhet. Men när man såg på priserna påställen som sålde lägenheter svimmade man nästan. Dock var det ganska mycket för att man inte visster hur mycket 1000Yen egentligen är. Sissta jag tittade så var 100yen för 7,87kr.

Men tiden efter Osaka gjorde att jag verkligen ville försöka forska lite mer i lägenhets frågan. Det finns ett par regler i gästhuset jag inte gillar.

Skrev tll han som .. uhm .. reklamerar J&F hose? Han är den som jag kan betala hyra till i alla fall och han gör ofta reklam om lägenheter och gästhus. Medan jag vänta på svar sökte jag lite själv.

Tråkiga lägenheter och dåliga lägen.. extremt mycket som ska betalas.. urk.. De alla ser ut som en rum med kök och sovrum inträngda på samma ställe.

Får svar. Det finns en lägenhet lite närmare skolan och 10 min ifrån shinjuku station. Jag bor nu cirka 5 min. Tänkte, ok, verkar lovande. Kan ju spana in det åtminstonde.. men kännde mig inte så jätte possetiv.

Lägenheten var jätte fin! Större en vad jag förväntade mig för 85 000yen. Får det billigare eftersom jag går via Ayama, han som hjälper mig. Mublerat och har de man behöver för att laga mat. Extremt stort uttrymme för kläder och saker man bara vill få bort, köket var indellat i ett eget rum.
..Ah. orka skriva i ord.. jag älskade det, tanken att alla regler försvann med gjorde det bara bättre, även läget var bra. Nära centrum och nära skolan.

Så här ska flyttas~!

Haha återigen tv

Så har man träffat den tredje läraren. Jag gillar mina lärare och jag gillar det vi gör, men jag har för många frågetecken. Jag borde verkligen backa bakåt några steg.

När skolan slutade regnade det för fullt. Tanken att ta med sig paraply till skolan fanns inte alls den morgonen. Dessutom gick jag för första gången till skolan. Verkligen skönt. Dock hade jag inte så stor lust att gå hem i regnet så satte mig på en restaurang och hoppades på att de skulle sluta. Resturangen ligger under jorden att det  skakade extremt när en stor jordbävning kom. Var nästan att alla blev helt tysta medan de skakade. Stoppade mig dock inte ifrån att få efterrätt efter maten ;D
Bestämde mig att försöka gå hem vid 7 tiden.

Njöt av att gå igenom ett par parker. Sakura bladen trillade tät efter varandra att de såg ut som snö. Det hade slutat regna, men när halva vägen var kvar började det igen. När de regnar i japan är det som man tar en dusch. Gav tillslut upp, jag hade tappat bort mig pågrund av mörkret och allt regn. Regnet rann till och med för ögonen att jag tvingades ställa mig under ett tak en stund.
"Väntar du på någon?" sa plötsligt en kille med paraply. Visserligen var frågan först på japanska, sen engelska.
Förklarade situationen och fick hjälp att komma till Shinjuku station. Extremt mysig kille. Skulle precis fråga om hans mej men jag hann bara säga "tack" innan han börja backa bakåt för att gå tillbaka. Han väntade på en vän som var sen så jag antar han fick brottom tillbaka. Möter jag honom igen, ska jag absolut bjuda på en fika.

Så Shinjuku station..
vänta.. det är inte alls shinjuku station som jag brukar vara på. Jag visste vart jag var, men kunde inte se vart jag skulle gå. Återigen var jag vilsen i regnet. Var inte rädd eller kall. Bara väldigt blöt och fundersam. Varför hittar jag inte? Vart är det jag går fel? Tillslut fick jag syn på en byggnad jag kände igen. Äntligen hitta jag rätt väg hem. Blir att dricka varmt resten av kvällen!

Hmm, helgen startar med moln?
Ska man dra ut endå? Att vänta på solen kan leda till att alla sakura blommor är borta. Skulle de börja regna kan man ju inviga det nya svart vita paraplyet, hehe.

Noterat en sak när det är blå himmel. Om man tittar på himmlen i sverige, ser man hur det blir mörkblått ju närmare horizonten man tittar. I japan, ser det ut som om man alltid är omringad av moln.

Ne! Nu drar jag ut till Ueno! :D

Denna irriterande ironi humor. Varför envisas sig svenska att skämta i ironi form? Det spydiga sättet att få fram ett elakt skämt. Varför ska man hela tiden roa sig med att läsa eller se på saker som irriterar dem? Det är en sak jag ofta tänkt på när jag är med asiater. Det finns ingen äcklig ironi humor. Jag minns när jag pratade om det med Yukiko. De enda asiater jag mött som förstår ironi är de som har pluggat engelska utomlands.

Varje gång jag hör ett skämt som ex "Du är så jävla ful!" eller "oj, var du där?!" mår jag illa. Ironi trycker ner människor. När jag tänker på det är det inte svenskar som skämtar med det, det är fjortisar eller hjärndöda idioter som babblar ut saker utan att tänka sig för alls. Finns för många av dem.
-"kan du inte säga något snällt, så ...håll käft".

Ironin är ju det som skapar mobbingen i skolor och på arbetsplatser. Jo, den där killen tyckte säkert de var kul att kommentera något om den mindre tjejen om hur ful hon var, det var ju bara på skoj. De skapar även en riktigt dålig stämning. Vill bara strypa människor som skriker och hojtar ut skämten. 

Hur kan man till exempel ens säga "skämt" som "jag vågar nog inte skämta om japaner".
- Ja, det ska föreställa ett skämt. Låter som om man blivit tappat för många gånger som bebis.

Kayh! Fick träffa vår andra lärare i dag. Minns inte namnet av att hon sa det i engelska alfabetet. Riktigt ovana att höra. Kändes skönt att hon kan en del engelska. Dock såg man fort förvånat på henne.
- "Ah, Sora, du är en riktigt kändis på skolan.. varför vet jag inte riktigt"

...? Visserligen.. blond och svårt för att lära mig. Nämns väl bland lärare. 

Dock fick jag Sora-chan av att jag är minst i klassen, och tydligen dumsöt. "Unik" upprepades många gånger. Hjärnan var helt död när skolan börja gå mot sitt slut, men en då skulle hon envisas med att jag skulle säga saker högt. Att jag sa fel var inte alltid för att jag inte förstod, utan trötthet som gjorde att bokstäverna gärna hoppade omkring.

Även efter skolan kom läraren fram och frågade om jag var ok. På ett sett känndes de skönt att hon gjorde de så hårt för mig.

Gick åter igen hem med Arianne. Insåg att gå hem och till skolan skulle spara mig väldigt mycket pengar, nu har det ju blivit varmt och skönt ute. Dessutom så fint med all växtlighet

Så åter igen skola. Kändes tråkigt när man visste att många inte är i japan.

Möttes dock fort uppiggande av Emil. Stor kram.

Funderade på hur klassen skulle vara. Så många som har åkt till sina hemland. Vi var innan lovet på 20st, i dag var vi 6st. Ny lärare, magister. Otroligt komisk och rolig att dagen gick fort. Jag har nu åter igen val, starta om eller stanna i klassen jag är i. Svårt.. kan inte bestämma mig..

Mötte Arianne när man precis går vid utgången. Vi gick tillbaka till Shinjuku i det underbart sköna vädret. Sakura, så mycket sakura att det känns overkligt. I helgen blir det verkligen riktigt firande för all blomning. Martin och jag hade ju tjuv startat i Kyoto ;P

Insåg precis hur många nya nära vänner man har. Det är alltid någon jag kan lita på i närheten.

Åter igen visar hon mig roliga affärer och äter på en vietnamesisk restaurang. Lärde mig att det är vanligt och tillåtet att ta hem maten man inte orkar äta, så nu har man mat tills i morgon.

Finns en sak jag funderar på som ett par tipsar mig om. Lockar mer och mer ju mer jag tänker på det. Är bara kostnaderna jag måste undersöka närmare och forska i lite grann.

Yay! Min favorit stil finns som choklad! Minns aldrig namnet på spelet
de kommer ifrån, men eftersom de kommit ett nytt spel gör det
alltid någon slags rolig reklam. Man får små bilder så var faktisk bara
därför jag köpte chokladen först, trodde den skulle vara torr och äcklig
men visa sig vara riktigt god. Tycker dock de kan göra fler saker med
figurerna, som exempel att sälja små figurer.

Älskar mitt rum~

Så, Martin överaska mig lite med att ta mig till ett Manga museum innan festivalen. Funderingar kom dock fort. Ett museum med en massa pocket böcker man inte kan läsa? Skulle de verkligen vara så intressant? Tankarna slog dock fort att det kan finnas en rolig kunskap inför en riktig manga skola.

En cosplay dag. Finns det något japaner oftast äger i så är det cosplay. De vet hur man ska göra och inte göra.
- Absolut inte som alla andra utanför japan gör. En tjej på 100kg ska inte klä ut som en karaktär i en tight dykardräkt.

Ska det vara cosplay tycker jag det är viktigt att personer verkligen lägger tid på karaktären. Hur den är etc. En slarvigt gjord dräkt känns mer som en förolämpning. Visst om personer gör det bara för att de vill ha kul, de är deras ensak. Stå bara inte och skrik efter folk som ska fota.

Så fick en otroligt hemsk känsla när en av personalen kom fram och pratade med en. 3 ord som direkt kom upp i huvudet var; korkad, utlänning, turist. Rös av obehag och gjorde mig förvånad. I allt det kulturella accepteras man in med en öppen famn och mysiga skratt, men när jag besöker det jag är här för blir man bemött av en fnysning?

Notering; Kom inte och säg att cosplay är japanskt! Cosplay kommer ifrån Amerikas serie event. En japan åkte och såg alla klä ut sig till sina favorit super hjältar och tog det tillbaka till japan. Där även ordet kommer ifrån COstume Play.

Smet fort förbi hon som pratat med än. Urk, förstörde känslan helt. Som trott, böcker på böcker som man inte kunde läsa men lärde mig faktiskt ett par saker.

Hur ett original ser ut innan det blir svart och vitt i boken. Extremt logiskt men förstod inte varför jag blev förvånad över hur original bilderna såg ut.

Vad det är tecknare färglägger med. Det är visserligen olika beroende på person men det är en speciell färgläggnings stil jag funderat på. Satt en och färgläggande ett par kommande serie bilder och noterade direkt tekniken. Om jag lyckas få tag på material ska tekniken absolut testas.

Så mycket insperation på ett och samma ställe, skulle vara kul om man någon dag kunnde göra ett projekt där inne.

( enda bilden jag har, läs nedanför varför)

En irriterande regel jag glömde;
man får inte fota de som klär ut sig.
Detta är ganska löjligt men samtidligt ganska förstående regel.

Irriterande;
Hur ska man kunna få naturliga bilder om man hela tiden ska fråga om lov?
Det är knappast deras karaktärer de klär ut sig till så inget prat om Copyright regel!
Vill de vara anonyma? Inte ens den här bilden var egentligen ok att ta och man kan inte
ens gissa hur något ansikte ser ut, för att veta vem de är måste man veta vem som
hade vad på sig den dagen.
Som om det inte vill bli fotade när de klär upp sig?

Förstående;
I det artistiska ögat finns även en kategori cosplayare. Tänk dig att du arbetar med en
bild i flera timmar och visar upp den. Din bild blir fotad och läggs ut på internet. Den som
får berömmelsen är fotaren medan artisten glöms bort. Samma sak gäller cosplayer
och många andra saker.

Som det där fina monumentet du tog bild på, otroligt fin bild, men vem sa du byggde eller designade det?

Ja, så har man sett Kiyomizu temple Festivalen. Deffenetivt ingen besvikelse, njöt av varje sekund. För en gångs skull var jag glad att vara liten. Kunde krypa fram riktigt nära för att filma och ta kort. Hoppa till och med skrämt till när en av tjejerna (på bilden) plötsligt stod vid än och slog rökelsen i luften för att röken skulle hamna över än. Svårt att beskriva hur det var. Måste besökas för att riktigt få känslan av festivalen och dessutom för att kunna känna alla dofter. Så många år jag väntat att få se något sånt här, så glad och nöjd.
- Thehe så klart jag har filmer på det.

En perfekt festival dag avslutas med en perfekt kväll under Sakuran. Martin och jag satte oss på en mini restaurang i parken. De var som utsatta bord man satte sig med en liten filt för fötterna och mös. Firandet av Sakuran var verkligen i full gång även om allt inte riktigt slagit ut. Synd att man inte är kvar tills i helgen, då borde de verkligen vara marioteten av träden som slagit ut. Nåja, vi var inte besvikna över antalet blommor som slagit ut, snarare förvånade.

Bild tagen av Martin, avis på hans system kamera.

Sitter i fönstret och tar kort. Tror jag kommer sakna just den biten att sitta
 och  mysa i fönstret. Annars saknar jag inget ifrån huset.

En bild jag dissade ifrån galleriet. Mig och Martin.